En alldeles valfri bokfemma

Men det här är ju alldeles omöjligt. Den allra sista bokfemman.

Då borde det ju vara den allra bästa. Dessutom får vi välja ämne helt själva. Det kan ju bara leda till en enda sak. Totalt hjärnstillestånd. Vad ska man skriva om? Bästa måltider i böcker? Författare som jag har velat kasta tuggat papper på? Fånigaste titlarna? Löjligaste intrigerna?

Jag har verkligen inte den blekaste aning Men en bokfemma ska det förstås bli. Och ämnet blir? padadapam: Böcker jag inte gärna pratar högt om att jag har läst.

Lace - Shirley Conran
Om jag inte minns helt fel har den här boken världens gräsligaste inledande mening. Jag tror att den börjar med något i den här stilen. "Skrap... skrap... skrap. Abortredskapen rev i trettonåringens kropp." Jag minns att jag närapå rodnade redan där. Hur kunde man skriva så dåligt? Men det hindrade mig förstås inte från att läsa vidare. För den här boken läste alla. Jag med. Även om jag skräpradarn gick varm och alla kitchklockor ringde oavbrutet. Det var gräsligt, så klart. Men oj vad skoj. Här är någon som inte tycker riktigt som jag.

Remo - Warren Murphy & Richard Sapir
My guilty pleasure. Jag brukar fnysa lite åt människor som läser romantikböcker. Det borde jag naturligtvis inte göra. Jag kan ju inte med gott samvete påstå att Remo-böckerna är så mycket bättre. Det är total kiosklitteratur! Men med humor. Handlingen, eller vad vi ska kalla den, bygger på att en polisman blir skenavrättad och därefter tränad i den uråldriga kamptekniken sinanju för att bli lönnmördare i statens tjänst. Den som sköter träningen är en gammal tjurig korean vid namn Chiun. Han åtar sig att träna detta ovärdiga stycke av ett blekt grisöra eftersom han är övertygad om att Remo är den återfödde Shiva. Chiun är dessutom övertygad om att deras kontaktperson Smith är kejsare över Amerika.
Jag har visserligen inte läst en Remo-bok på 15 år. Men skulle jag springa på något så kommer jag garanterat att läsa dem igen. Fast jag tänker inte tala om det för någon. Här är en kille som kan massor om Remo.

Dockornas dal - Jacqueline Susann
Jag var övertygad om att detta var en 80-talsbok. Men oj vad fel jag hade. Den är skriven redan 1966. En eländesskildring utan dess like. Det går verkligen inte bra för någon i den här boken. Jag vet inte hur sant det är men enligt wikipedia är figurerna löst baserade på stjärnor som Judy Garland och Frances Farmer. Dockorna är för övrigt receptbelagda läkemedel. Nu vill jag inte prata mer om det här... Den som vill få en snabb genomgång av handlingen hittar den här.

Pojken som kallades det - Dave Pelzer
Gymnasieelevernas storfavorit. Människor som tycker att detta är världens bästa bok tycks ha följande gemensamt: De särskriver, de har svårt att skilja på var och vart och de avslutar gärna sina bloggar med puzzar eller kjamizar. Det är ok. Det känns som om tonåren kräver det riktigt stora och övertydliga för att tränga igenom det egna eländet. Finliret får liksom vänta till senare, när de egna känslostormarna har lugnat ner sig. Jag gillar inte BOATS men den här har jag läst. På bussen mellan Borås och Göteborg. I smyg. För den här boken skämdes jag en liten gnutta för att jag läste. Eländesporr är skämmigt tycker jag.

Älska dig själv - Wayne Dyer
Iiiiiiihhhhh. Stora skämslarmet går igång nu! Jag tyckte att den var jätte-jätte-bra. Till mitt försvar vill jag påpeka att jag gick på gymnasiet när jag läste den. Jag hade säkert älskat Dave Pelzer också om jag läst den då. Men nu fick jag istället lära mig att älska mig själv. Åh vilken lycka! Den varade säkert i en vecka innan teorin började krackelera och jag återgick till att avsky och förakta mig själv precis som vilken mainstream tonåring som helst. Vissa saker förändras inte så mycket. Så, det var den sista bokfemman.

Det är med sorg i hjärtat jag säger tack och hej till den företeelsen. Hej hej!

Fem resor

Nu kan jag vara med igen. Resor alltså. Det borde jag väl kunna skriva något om? Jag blev onekligen lite knäckt när jag upptäckte att jag inte läser någon svensk samtidslitteratur. Jag har till och med svårt att komma på någon. Men, nu ruskar vi av oss det och går med liv och lust in för veckans tema: resor.

Midnattsbarnen - Salman Rushdie
Myllrande, doftande Indien. Det var länge sedan jag läste den här boken. Och egentligen kan jag väl inte säga att jag kommer ihåg den riktigt. Men jag minns att jag var fullkomligt uppslukad av den när jag läste. Det berodde säkert på beskrivningen av Indien. Eller att Salman är en ganska hyfsad författare.

Damernas detektivbyrå - Alexander McCall Smith
Botswana! Dit vill jag åka. I alla fall efter att ha läst de här böckerna. Jag har aldrig varit i Afrika, om man bortser från ett par resor till Tunisien för 35 år sedan, och jag vet inte riktigt vad jag skulle göra där. Men just nu tycker jag att rött roibuste och värme låter enormt lockande.

Tidvattnets furste - Pat Conroy
Sydstaterna! Där har jag inte heller varit. Men jag älskar sydstaterna av princip. Det är träsk, värme och kryddig mat. Jag föreställer mig alla sydstatsmänniskor som artiga tryckkokare som under den polerade ytan sjuder av undertryckta aggressioner, perversioner och skogstokighet. Och i träsken bor inavlat white trash. Fördomar? Jag? Man får ha det mot amerikaner. Det är tillåtet. Jag tror att det står i bibeln.

Bortom horisonten - James Hilton
Tibet. Dit ville jag absolut när jag var liten. För den här boken övertygade mig om att det nog kunde finnas ett Shangri-La uppe bland de tibetanska bergen. Idag är jag inte alls lika sugen på att vandra i Tibet. Att sitta i skuggan på en uteservering i Italien är ju så mycket bekvämare... Men vem vet, en vacker dag kanske jag snör på mig vandringskängorna och traskar iväg.

Benfolket - Keri Hulme
Alla tycks vara väldigt förtjusta i att kalla Keri Hulme för en maorisk författare. Visserligen är hon väl kvartsmaorier om jag fattar det hela rätt, men det känns som om man verkligen gör allt av de där 25 procenten. Nåja. Nya Zeeland är ytterligare ett av de länder jag alltid velat åka till. Den här boken fick Bookerpriset 1985. Och det var den värd. Tyvärr är det den enda romanen av den här före detta tobaksplockerskan som beskriver sig själv som en asexuell ateist. Bara en sådan sak!

Fem på favorittemat

Men det här har jag ju redan gjort en gång. Det var när Malin hade tagit en paus. Då saknade jag hennes bokfemma så mycket att jag gjorde en egen. Med ett helt eget tema. Mina fem favoritböcker som utspelar sig på ett mentalsjukhus. Konstigt nog var det ingen annan som hakade på. Det är kanske bara jag som omedelbart hugger varje bok som är förlagd till psykiatriska klinker? I så fall går ni miste om något - tro mig.

Nå, jag är väl inte sämre än att jag kan komma på ett annat tema. Hmm få se nu. Cirkus/Tivoli får det bli. Jag gillar verkligen inte att gå på cirkus, men i litteraturen är det en helt annan sak. Där tycker jag att det fungerar som en enormt givande kuliss.

Alltså, här kommer mina fem favoriter på temat cirkus/tivoli.

Mr Vertigo - Paul Auster
Det här var det allra första jag någonsin läste av Auster. Och som jag älskade boken. Och vad förvånad jag blev när jag började utforska hans övriga författarskap! För de som inte automatiskt går i spinn av Austers övriga historier kan jag verkligen rekommendera den här. En man som kan flyga. Visst köper jag det. Så länge det är Paul som berättar tror jag på nästan allt.

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow - Sara Gruen
Det var ju bara några veckor sedan jag läste den här boken, så det känns inte så intressant att skriva om den. Dessutom har större delen av bokbloggarvärlden redan gjort det. Jag har inte mycket att tillföra. Den är bra! Ok?

Deptfordtrilogin - Robertson Davies
Tre i en. Vad kan jag säga? Läs! Det pratas inte mycket om de här böckerna längre, tyvärr. Men jag älskade dem och läste så långsamt jag bara kunde för att få dem att räcka riktigt länge. Det finns fortfarande någon bok av Davies jag inte har läst. Eftersom han är död och garanterat inte kommer att skriva något mer så sparar jag lite på det.

Oktoberlandet - Ray Bradbury
Tivolit kommer till staden. Men det här är ett lite otäckare tivoli än det vi vanligtvis läser om. Stephen Kings clown från It skulle kunnat hoppa av härifrån. En tunn liten bok, med mycket magi.

Den vidunderliga kärlekens historia - Carl-Johan Vallgren
Varieté visserligen, men jag tar med den i alla fall. Hej, här är det jag som bestämmer! Det är något med cirkusfreaks som är närapå oemotståndligt. Jag är beredd att ta mig igenom nästan vad som helst för en dos med skäggiga damer och siamesiska tvillingar. Missbildade dövstumma dvärgar med övernaturliga förmågor går också bra. Bring´em on! Men den här boken har alla redan läst, så varför ska jag skriva mer om den?

Så! Det var allt för idag.

En betydligt roligare bokfemma

Aah glädje i bokfemman denna vecka. Fast det här är ju lite sorgligt. Jag tycker att det är jättesvårt att komma på fem böcker jag förknippar med glädje. Jo, jag kan komma på mysiga böcker som har gjort mig glad när jag läst dem, men att komma på böcker som faktiskt fått mig att skratta riktigt mycket är betydligt svårare. Nu får vi ju tolka det som vi vill, men jag är verkligen sugen på riktigt roliga böcker.

Jag hoppas att några andra bokfemmedeltagare kommer med roliga tips. Men tills dess får jag väl försöka lista de jag kommer på just nu.

Vi struntar i gurkkungen - Christine Nöstlinger
Det här är en barnbok. Men jag var säkert i tonåren när jag läste den. Hur jag fick tag i den är en gåta, men både jag och min bästa kompis älskade den här absurda berättelsen om en gurkformad varelse som bor i potatiskällaren. Jag tror att den står någonstans i bokhyllan. Det är kanske dags att läsa om den?

Liftarens guide till galaxen - Douglas Adams
I mina ögon blir den här serien sämre och sämre för varje bok. Ajöss och tack för fisken är kass. Men vad spelar det för roll. Här finns Marvin. Världens bästa Marvin! En depressiv robot med världens skarpaste hjärna. Totalt uttråkad. De här böckerna läser jag egentligen bara som en samling one-liners. Men vilka one-liners det är...

Stekta gröna tomater -  Fannie Flagg
Det går inte att komma ifrån. Den här boken fick mig att må bra i hela kroppen. Det här är feel good-litteraturen i sitt esse. Tyvärr lånade någon mitt exemplar så jag har inte läst den på många år. Men jag kan fortfarande minnas hur gärna jag skulle vilja släntra in på cafet i Whistle Stop och prova deras stekta tomater. Köttet tror jag däremot att jag skulle hoppa över.

Systrar - Rita Mae Brown
Den här boken önskar jag att fler hade läst. Jag fick i stort sett tvinga den på min man för att ha någon att prata om boken med. Det tog ett kapitel, men sedan var han också fast. Den här boken är tokcharmig. Jag har skrivit om den tidigare, jag vet. Men det tycks inte finnas någon annan som hoppar jämfota av glädje tillsammans med mig. Det kan bara betyda att ni inte har läst den! Eller? Läs den om ni hittar den! Jag har aldrig sett den i pocket och den är gammal. Men biblioteket kan kanske ha den. Det är absolut mitt boktips den här veckan.

Inconceivable - Ben Elton
Att en bok om ofrivillg barnlöshet kan vara så här rolig! Jag skrattade så att jag fick hicka när jag läste om Sam och Lucys vedermödor. Lucy vill ha barn. Sam å andra sidan är mer upptagen av sina drömmar om att skriva ett framgångsrikt filmmanus. På svenska heter boken tydligen Fruktlösa försök. Elton är antingen fruktansvärt ojämn eller också har jag tröttnat på honom för Dead famous tyckte jag var rejält kass. Men den här är bra. Det tyckte jag i alla fall då, för tio år sedan eller vad det kan ha varit, då jag läste den.

Så det var de roliga böckerna det! Under veckan ska jag försöka hinna ikapp med mitt bloggande. Om inte alla galna kunder fortsätter med att vräka jobb över mig på det här sättet. För i så fall vill jag ärligt talat inte skriva ett ord när jag väl är klar för dagen.

En sorglig bokfemma

Egentligen tycker jag att det allra sorgligaste är att Malin har flaggat för att det bara blir några få bokfemmor till. Men istället för att lipa över det så får jag väl göra det bästa av de som är kvar.


Fast sorg, det var ju inte så enkelt. Jag undviker för det mesta böcker om sorg eftersom jag sällan får ut speciellt mycket av att läsa dem. Men fem ska jag väl lyckas skrapa ihop.


Hotel New Hampshire - John Irving

Sorg flyter! Det var nästan vårt valspråk i gymnasieåldern. Det här var det absolut bästa vi läst när vi var 17 eller 18. Sorg är en uppstoppad labrador, för den som undrar. Och han flyter. Det var evigheter sedan jag läste den här boken. Jag vågar inte. Den kommer aldrig att kunna leva upp till det intryck den gjorde på mig som ung.


Om jag inte hinner vakna - Michelle Morris

Jag kan inte minnas att jag någonsin har gråtit så mycket som när jag läste den här boken. Det finns ett stycke när pappan i boken dödar flickans kattunge och den biten fick mig att gråta fullkomligt okontrollerat. Jag tror att jag grät i en halvtimme utan att kunna sluta. Det har garanterat aldrig hänt varken förr eller senare.


Judasbarn - Carol O´Connel

Det här är den sorgligaste deckare jag någonsin läst. Jag kan inte minnas att någon annan deckare har gett mig tårar i ögonen. Men den här fick mig att gråta. Och sällan eller aldrig har jag blivit så överraskad av en tvist. Dessutom är titeln hur bra som helst, bara en sådan sak. För en gång skull säger den något om historien.


Hundra år av ensamhet  - Gabriel Garcia Marquez

Ja, så är jag då tillbaka vid den. Men här kan jag bara inte gå förbi den. En släktsaga om en familj där den förste blir bunden vid ett träd och den siste blir uppäten av myrorna. Hur skulle det kunna vara något annat än sorgligt? Och storslaget? Och som sagt, den sista meningen slutar "...för de släkter som är dömda till hundra år av ensamhet fick aldrig ett andra tillfälle på jorden."

Behöver jag verkligen säga mer?


Vredens druvor - John Steinbeck

Svält och fattigdom i depressionens USA. Småbrukare som förlorat sina gårdar drivs av drömmen om de blomstrande fruktträdgårdarna i Kalifornien. En klassiker som får mig att vilja säga "klipp dig och skaffa dig ett jobb" åt somliga unga författare som skriver om hur svårt det är att vara ung. Det finns värre problem! Den här boken är skriven 1939 och knäcker fortfarande det mesta som skrivs idag. Tycker jag. Läs!


Sådärja. Det var veckans bokfemma, det.

Lättaste bokfemman ever. Eller?

Det här borde vara hur lätt som helst. Jag är uppvuxen på en teater. Jag har hunnit glömma fler uppsättningar än de flesta av mina jämnåriga har sett. Men hur mycket jag faktiskt kommer ihåg är ju en annan sak. Och sedan finns ju frågan vad som är en bra pjäs och vad som är en bra uppsättning?

Hjälp. Det här är svårare än vad jag trodde. Lika bra att bara bestämma sig och skriva fort. Annars kommer jag att börja ångra mig, tänka efter, fundera en gång till och drabbas av total obeslutsamhet.

Natten är dagens mor - Lars Norén
Jag kunde valt någon annan av Noréns pjäser, men den här har jag sett så många gånger att jag känner mig hemma med den. Sorglig och nattsvart, men samtidigt komisk. Jag gillar nästan allt av Norén.

Vem är rädd för Virginia Woolf - Edward Albee
Klassiker. Nåja, den är från 1962. Men finns det någon som inte har sett Martha och George kriga i vardagsrummet? Livslögner, svärta, fasader och smärta; kan det bli bättre? Den här har jag sett i flera versioner och jag har gillat alla. Det går antagligen inte att sabba den, ens om man vill.

Järnbörd - Magnus Dahlström
Den här pjäsen gjorde stort intryck på mig när jag såg den. Ännu mer nattsvart. Pjäsen väckte en hel del debatt när den hade premiär. Den ansågs för våldsam. För tydlig. Här fick våldsmännen själva berätta sina historier, oemotsagda. Utan förklaringar. Jag var hur imponerad som helst. Men jag vet också att vissa reste sig upp och gick.

Shirley Valentine - Willy Russel
Och nu till något helt annat. En komedi. En monolog. En kvinna som berättar sitt livs historia för en vägg. Det låter hur tråkigt som helst, men det är det inte. Jag skrattade som en glad säl när jag såg den här pjäsen första gången. Hur charmigt som helst.

Romeo och Julia - William Shakespeare
Naturligtvis måste William vara med. Det här är kanske inte min Shakespearfavorit egentligen, men den får vara med ändå. Mest för min och kompisens reaktion i tonåren. Vi tyckte väl inte att uppsättningen var så fantastiskt egentligen, men vi var omåttligt imponerade av den djupa kärleken. De killar vi kände verkade inte alls ha så djupa känslor. Även den värsta kärlekssorg verkade kunna botas med ett par folköl och en halv special. Djupare känslor än så tycktes vi inte kunna väcka. Undra på att vi blev avundsjuka på Julia...

Så, då var det klart. Nu trycker jag på publicera med en gång innan jag ångrar mig. För det finns ju flera, ganska många pjäser faktiskt, som borde ha varit med här.

Fem serier som jag tycker något om

Måndag och alltså bokfemme-dags hos Malin. Den här veckan är temat serier. Bokserier alltså, inte serier i rutor. För i så fall hade jag skrivit om Dilbert. Min totalfavorit. Men nu var det alltså böcker det skulle handla om.

Svårt det här. Jag har ju visserligen läst massor av bokserier eftersom jag läser en hel del fantasy. Problemet är att jag egentligen inte gillar dem så mycket. Jag tycker att det är avkopplande och rogivande att läsa fantasy, men jag tycker sällan att det är speciellt bra. Äsch, det får bli lite blandat med serier som jag tycker något om. Så för allt i världen; se inte detta som någon form av boktips.

Tidens hjul - Robert Jordan
Stephen King brukar hävda att han lider av litterär elefantiasis. Det är ingenting mot Robert Jordan. På svenska har hans serie nu kommit upp i drygt 20 böcker. Vad gör karln då? Jo, då går han och dör. Bara så där. Men tydligen ska han ha skissat upp tillräckligt mycket för att förlaget ska kunna få klart serien. Den här serien började jag på för massa år sedan. Läste till bok 14 och insåg att den inte var klar. När det fanns tjugo böcker trodde jag att den var färdig. Fixade dem och läste om från början, bara för att inse att det fortfarande inte var klart. Nu är jag ju tvungen att läsa de sista också. Trots att jag retar mig till döds på de flesta personerna i serien.

Grottbjörnens folk - Jean M. Auel
Iiiiiiihh. Pinsamhet! Jag gillar ju verkligen upplägget. Det är hur lätt som helst att få igång mig på förhistoriska människor med grävkäppar, som jagar mammut och har totemdjur. Härligt. Jag kunde till och med leva med att Ayla (?) var världens största geni och uppfann allt från ridning till pilbågar. Men sexscenerna! Iiiiiiiiiihh. Stenålderssexet! Jag rodnar bara jag tänker på det. Det var så dåligt. Och så återkommande. Jag ville ju bara läsa om hur man garvade skinn och sydde skor med flintaredskap, men på var hundrade sida kunde man lita på att Jondalar skulle plocka fram sin jättelika... Huuuuu. Sex alltså. Det är få förunnat att kunna skriva om det. Auel kunde det inte. Men jävlar vad hon försökte. På var hundrade sida, minst.

Nick Carter
Pulp fiction. De här böckerna har inte ens någon författare. Jag förstår varför. Ingen vettig människa kan ha velat sätta sitt namn på det här skräpet. De här böckerna började ges ut redan på 30-talet och är väl urtypen till det som kallas kiosklitteratur. Det var i alla fall där jag hittade dem. För en krona styck. Sedan sålde man tillbaka dem för femtio öre. Som hittat ju. Eftersom jag inte stod ut med Vita serien eller Allersromaner när jag var liten, läste jag massor av den här sortens deckare. För unga läsare kan jag upplysningsvis berätta att pocketboken inte riktigt fanns på den tiden. Nick Carter var agent i bästa James Bondstil. Han jobbade för den hemliga organisationen AXE (vilket i min värld uttalades akse) och hade gett sina vapen namn. (Fatta hur coolt det var!) Stiletten Hugo, Lugern Wilhelmina och gasbomben Pierre.

Britta-böckerna - Lisbeth Pahnke
Jag var ju en entusiastisk om inte speciellt begåvad hästtjej. Jag älskade hästar. Och hästböcker. I princip. Men jag kunde aldrig riktigt förlika mig med Britta. Bara det att hon hette Britta var ju svårt. Att hon dessutom hade en egen häst som hette Silver gjorde mig läskigt avundsjuk. Om man hette Britta förtjänade man helt enkelt inte en egen häst. Och absolut inte en snäll skimmel som hette Silver. Allt jag fick var en elak kanin som hette Tingeling. Den bet mig. Undra på att jag hade svårt för Britta.

Vampyrkrönikan - Anne Rice
et är något tjusigt över vampyrer, helt enkelt. Och de första böckerna i Anne Rices serie om vampyren Lestat är ju härliga. Men... ähmmm, sedan händer det ju något alltså. De tappar en aning i kvalitet. Om vi säger så. För att inte tala om hennes andra böcker. Som vi inte ska tala om alls, tycker jag...

Jaha, så var jag alltså färdig för den här gången. Veckan bokfemma avklarad. Stiligt!

Fem filmatiseringar

Måndag igen. Nu med en riktigt svår bokfemma. Filmatiseringar. Hu! Jag brukar försöka undvika att se sådana, eftersom jag nästan alltid blir besviken. Och vad svårt det var att komma på några. Men skam den som ger sig. Jag har bara fuskat lite.

Stand by me
Min favorit bland King-filmatiseringar. En fin kortroman eller långnovell som har blivit en stämningsfull rörande film. För en gång skull stämmer filmen totalt överens med hur jag föreställde mig personerna när jag läste boken.

High fidelity
För en gångs skull en film som nästan är bättre än boken. Jag tyckte att Nick Hornbys bok var mysig, men filmen är faktiskt tokcharmig. John Cusack är så perfekt i huvudrollen att jag glatt förlåter att de flyttat handlingen från England till USA.

En förlorad värld
Det här är visserligen en TV-serie. Men ändå. Den måste ju bara vara med. Jag har hört rykten om att den ska göras en ny version, men det borde ju vara förbjudet. Nu läste jag i och för sig Brideshead revisited först efter att jag hade sett serien. Men det hindrar mig inte från att instämma i alla lovord.

Den enfaldige mördaren
En hyfsad novell är ibland allt som behövs för att skapa en bra film. När man filmatiserar en roman är man alltid tvungen att välja bort mycket av materialet. En novell kan man istället utveckla. Det var länge sedan jag såg den här filmen. Men den var bra då, så jag antar att den skulle vara bra nu också.

Kalle och chokladfabriken
Idag går det att göra filmer på fantastiska böcker. Kalle och chokladfabriken filmades redan på 70-talet, men där ser allt ut som pappkulisser. Nu tycker jag att det fungerar. Jag hade visserligen tyckt att det hade varit roligt om de hade gett rollen som Willy Wonka till Marilyn Manson, men Johnny Depp fungerar bra han med. Bisarr bok, knäpp film. Kul helt enkelt.

Fem språkliga...

Denna veckan är temat för Malins bokfemma språk. Generös som hon är så får vi tolka det som vi vill. Tack för det. Här kommer fem böcker vars språk har lämnat spår i mitt minne.

Äldreomsorgen i övre Kågedalen - Nikanor Teratologen
De som har läst berättelsen om Pyret och morfar vet vad jag menar. Perverst. Sjukt. Galet. Och tidvis väldigt roligt. Ingenting för den som är det minsta känslig.

Ghost story - Peter Straub
Den allra första bok jag läste på engelska. Mina klasskamrater var smarta och valde korta enkla böcker. Men inte jag. Icke. Jag valde den här och skrämde mig själv från vett och sans. Det här är en riktigt bra spökhistoria.


Linje Lusta - Tennessee Williams
Varför inte ta med lite dramatik också. För är det någonstans där språket avslöjar författaren så är det i dramatiken. Jag hade kunnat välja Albee eller Norén eller kanske Pinter. Men allvarligt, hur fräckt låter inte namnet Tennessee Williams? Att heta en delstat klingar så mycket bättre än att heta Småland. Pjäsen är inte så illa heller.

Tjärdalen - Sara Lidman
Klassiker. Det första jag läste på dialekt, tror jag. Det här blev starten på en period av frossande i arbetar-, statar- och fattigdomslitteratur. Naturligtvis förläste jag mig på området och rörde sedan inte en sådan bok på tio år. Men Sara är förstås ändå alltid Sara. Ska naturligtvis läsas av alla och en var.

Världens dåligaste språk - Fredrik Lindström
Kanske inte så svårt att gissa varför. Fredrik Lindström skriver roliga fackböcker om språk och har fått massor av människor att faktiskt fundera på hur det svenska språket låter och fungerar. Vem hade trott att TV-program om språk kunde vara festliga? Pluspoäng för det.


Fem senaste

Nytt år - ny bokfemma. Sweet!

Fast senaste? Jaha, vad ska vi välja då? Senast lästa blir ju lite trist. Det är ju bara att scrolla lite nedåt för att hitta dem. Senast lånade? Nej, det känns inte heller så kul. Det får helt enkelt bli de senast bortgivna böckerna.

Del 2 & 3 i Philip Pullmans Den mörka materien-serien
De här böckerna fick maken i julklapp. En totalt meningslös julklapp visserligen eftersom vi har dem som högläsningsböcker och jag skulle ha köpt dem i vilket fall som helst om det inte hade varit jul. Men det blev ju ett extra paket.

Fettpaniken - Marie Carlsson
Den här boken gav jag till en arbetskamrat som behöver argument för att försvara sina barn inför skolsköterskan. Den ena väger ingenting och den andra ligger lite över viktkurvan. Båda barnen är sportfånar och tränar 4-5 gånger i veckan. De SKA se ut så där. Det är deras fysik. Ingen skolsköterska ska säga till friska vältränade barn att de borde äta lite mindre portioner.

Jaktsäsong - Mats Strandberg
Som julklapp till en släkting som har bott utomlands de senaste 20 åren. Hon kan behöva en liten uppdatering på hur det svenska språket låter idag. Hon låter jätterolig med sin gamla 80-talsslang. Någon annan som har planerat att köpa en plånka i julklapp? Plånka? Det tog flera minuter innan vi förstod att hon menade plånbok.

Livet är en hagga - Johanna Persson och Rebecca Ahlefeldt-Laurvig
Bilderbok med verser och goda råd till alla med vardagsångest. Den här lilla fina boken gav jag till en kompis som behövde lite uppmuntran och ett par glada fniss. Här finns strejkande får och tips av typen: Get over it!

Mörker ta min hand - Dennis Lehane
Den köpte jag som ljudbok till min svärmor. Hon gillade den nästan lika mycket som Stieg Larsson. Jag är nöjd så länge hon lyssnar på annat än Nora Roberts. För hon är min stora källa till lån av ljudböcker och ju fler olika titlar som finns i hennes bokhylla, desto bättre för mig! Jag upptäckte förresten precis att Lehane bland annat har skrivit för The Wire. Där ser man. Så enkelt skaffar man sig en ny idol. Lehane for president! Eller nåt annat bra.

Sådärja! Årets första bokfemma avklarad. Det var ju lätt som en plätt.

Årets bästa bok-femma

Jaha, då var det dags för en årssammanfattning. Årets fem bästa böcker, alltså. En snabb genomgång visar att jag har läst alldeles för mycket strunt det här året. Men visst finns det några guldkorn.

En ros åt miss Emily  - William Faulkner
Sydstatsnoveller. Underliga människor med underliga känslor i berättelser som har stannat kvar i tankarna.

Gryningen kommer aldrig åter - Daniel Woodrell
Smutsig och nattsvart. I like.

Flyga drake - Khaled Hosseini
För en gång skull levde boken upp till lovorden jag hade hört innan. Att jag skulle gilla något rörande är lite otippat, men välkommet.

Onåd  - J. M. Coetzee
Svart, våldsamt och bra. Det räcker väl som sammanfattning.

Never let me go - Kazuo Ishiguro
Läste jag igår. Mer tyckande kommer lite senare.

Kort och koncist. Jag har ju redan skrivit om de här böckerna förut. Så att göra det igen känns inte så inspirerande.

Årets sämsta bok-femma

Nej, det är ingen kritik mot Malin. Förstås. Detta är en lista över de sämsta böckerna jag läst i år. Det var inte så lätt. Jag har läst ganska tveksam litteratur i år. Det insåg jag när jag började leta bland årets bokskörd.

Baudolino - Umberto Eco
Den här boken var den av de få som jag inte läste ut. Det är med skammens rodnad på kinderna som jag erkänner det - men den var så tråkig att jag bara inte orkade med den.

Sanna historier om pirater - Lucy Lehtbridge
Ha ha . Det ondskefulla skägget... Det här var så dåligt att det bitvis var skrattretande.

Winterland - Åke Edwardsson
Deckarnoveller är svårt! Men det här var så dåligt att jag gnisslade tänder när jag läste det. Fast jag ska inte skylla allt på Åke. Att jag aldrig läst något om Winter förut, kan ha spelat roll. Kanske kan boken vara lite mer givande för den som faktiskt har en relation med figurerna.

The secret of Crickley Hall - James Herbert
Och spökhistorier är inte heller så enkelt att skriva. Vilket bevisades här. Muppiga människor som beter sig fullkomligt ologiskt i en alldeles för lång bok.

Livet i ett nötskal - India Knight
Fånig chic-lit. Är det inte meningen att man ska ha positiva känslor för huvudpersonen i en chic-litbok? Det hade i varje fall inte jag för den här idioten. Jag tyckte att det gick mycket bättre för henne än vad hon förtjänade.

Nästa år ska jag försöka undvika den här typen av bottennapp, faktiskt. Det borde förlagen också göra. För de där böckerna var faktiskt slöseri med träd.

Fem mamma-böcker

Måndag och bokfemma igen. Den här gången handlar det om böcker vi förknippar med våra mammor. Dags att hylla mamma alltså.

Precis som Malin så har jag förlorat min mamma. Det var tufft när det hände och jag kan fortfarande känna stygn av dåligt samvete för att jag inte var uppe på sjukhuset tillräckligt ofta den sista veckan. Men det var ju inte det som bokfemman skulle handla om. Det var ju böcker. Och är det något jag förknippar med min mamma så är det böcker. Min mamma läste jämt. Varje kväll somnade hon med en bok i handen, precis som jag gör nu.

Så här kommer fem osorterade böcker som jag förknippar med min mamma.

Tio små negerpojkar - Agatha Christie
Jag vet inte hur gammal jag var när mamma satte den här boken i händerna på mig. Men jag minns att jag tyckte det var enormt spännande. Då och då kom jag ut ur mitt rum för att diskutera min senaste teori om vem som kunde vara mördaren och hur det hela gick till. Skraj var jag också. För det här tyckte jag var otäckt. Mamma bara skrattade och lyssnade på mina vilda spekulationer.

Brandvägg - Henning Mankell
Den här boken kommer jag nog aldrig att läsa ut. Den satt jag och läste högt för min mamma på sjukhuset när hon var döende. Jag satt och läste långt efter att hon hade slutat prata förnuftigt. Kanske kunde hon höra mig, jag vet inte. Men hon ville så gärna hinna läsa den. Jag kom till sidan 120 tror jag.

Kung Liljekonvalje av dungen - Maria Lang
Lata sommardagar och Maria Lang-läsning. Det var sommarlov det. Både jag och mamma gillade att ligga och lata oss länge. Att bara gå upp och äta lite och sedan gå och lägga sig ovanpå sängen igen. Med en bok förstås. Jag gör gärna likadant idag, faktiskt.

Riddarna kring Dannys bord - John Steinbeck
Steinbeck fanns det gott om i vår stora gröna bokhylla. Mörkgröna bokhylla... 70-talsinredningen lämnade en del övrigt att önska, helt klart. Men böckerna höll bättre klass. Steinbeck var något som mamma satte i händerna på mig när hon förstod att jag hade börjat tröttna på ungdomsböcker. När hon inte gav mig Jätte-Starlet förstås. Det tyckte hon var ett jätteroligt skämt. Jag fnös ilsket, men läste förstås min Starlet i smyg.

Barnköparen - John Hersey
Den här boken var en av de få av min mammas böcker som jag tog med mig när jag flyttade hemifrån. Jag vet inte riktigt vad det var med den som fascinerade mig så mycket. Kanske beror det på att hela boken består av "ett förhör inför det ständiga utskottet för undervisning, socialvård och allmän moral i en viss delstatssenat, rörande en komplott mellan mr Wissey Jones och andra personer för att inköpa ett gossebarn." Något sådant hade jag aldrig läst förut. Hela handlingen redovisas i repliker. Då tyckte jag antagligen att det var fruktansvärt raffinerat. Fast det kanske det var? Det var många år sedan jag läste boken.


Sådär. Då var jag klar för den här gången.


Fem Fantasy-favoriter

Måndag och alltså bokfemmedags. Det här borde ju vara lätt. Jag har läst en hel del fantasy. Men det är inte lätt ändå. För även om jag läser det,  så tycker jag sällan att det är speciellt bra. Och eftersom jag är något av en purist när det gäller genrer så vill jag inte gärna blanda in science fiction i den här bokfemman.

Jag måste ju ha kvar mina SF-favoriter ifall det kommer en sådan bokfemma någon gång i framtiden.

Så, här kommer ett gäng böcker där magi är en del av vardagen. Utan någon inbördes ordning, tror jag.

Sagan om ringen - J.J.R. Tolkien
Så klart. Det här är ju grunden för den moderna fantasyn. Alla har läst sin Tolkien och många skriver egentligen bara sin egen variant av samma saga. Jag gillar visserligen filmerna, men jag har svårt att förlåta att de har strukit Tom Bombadill.

Sagan om Belgarion - Dave Eddings
Charmig men något barnslig fantasy i totalt tio delar. Den här serien är faktiskt ganska rolig. Det är böcker jag gärna sätter i händerna på unga killar. Historien är klassisk. En pojke är född för ett speciellt uppdrag. Garions uppdrag är att rädda världen och döda en gud. Jobbigt värre för en tonårsgrabb. Här finns ett helt gäng roliga trollkarlar och andra bifigurer.

Tidens hjul - Robert Jordan
Otroligt långt, men nu blir det banne mig inte längre. För nu har Robert Jordan dött. Frågan är bara om han verkligen han slutföra sin hmm... vad kallar man det när det är en serie på över 20 böcker? Den här serien är det en hel del festliga nördar som läser. Det finns skojiga sidor på nätet som diskuterar de olika figurerna, släktförhållanden och annat mysko. Jag hör inte dit, men jag har läst dem.

Neverwhere - Neil Gaiman
Och se - det finns icke traditionell fantasy. Den här boken utspelar sig i London. Eller rättare sagt under Londons gator. Det här är faktiskt en bok jag kan tänka mig att rekommendera. På riktigt.

Eragon - Christopher Paolino
Den här boken är faktiskt ganska dålig. Bok två i serien är bättre. Fast det är fortfarande en gradskillnad. Men böckerna har charm. Killen var bara femton år när han började skriva på den här serien. Och det märks. Men vad som också märks är hur roligt han har när han skriver. Och det förlåter mycket.

Så, där var mina fem fantasy-böcker. Nu ska jag lägga mig i ett bad och försöka tina upp. Göteborg är sitt allra ocharmigaste jag just nu. Kallt och blåsigt!

Fel, fel, fel.

Nu kom jag ju på det. Boken som borde varit med istället för Thomas Harris.

Pojkarna från Brasilien - Ira Levin
Så klart. Den här boken tyckte jag var enormt spännande när jag läste den. Jag gissar att jag läste den i slutet av sjuttiotalet. Då var gentekniken som beskrevs i boken fantasieggande science fiction. Idag, med klonade får och fosterdiagostik, vet jag inte om jag skulle vilja läsa om den. Kanske skulle den kännas fånig och naiv om jag läste den nu? Men då... Högoktanig smart spänning i världsklass!

Det är absolut inget fel på Harris. Men jag klassar alla böcker med mördare som deckare (nåja, kanske inte Brott och straff, men principiellt). När lammen tystnar är inte en riktig thriller i mina ögon. Alltså tänker jag låtsas som om jag aldrig skrev något om Harris i förra inlägget. Och gå vidare i livet med högburet huvud.

Eller något sådant.

En thriller-femma idag, alltså.

Ah, Malin är tillbaka utan datastrul den här veckan. Så trevligt. Denna veckan är det thrillers som gäller. Hmm, thrillers?. Det kändes inte så lätt. Men skam den som gersig. Här kommer mina fem.

Nej, det gör de tydligen inte. Jag kommer inte på en enda. Jag får besöka mina bokhyllor.

Så där ja. Det fanns lite thrilleraktiga saker där minsann. So, here goes;

Resor med moster Augusta - Graham Greene
Nu vet jag inte ens om Moster Augusta verkligen ska räknas som en thriller. Jag hade lika gärna kunnat välja Vår man i Havanna, eller Brighton Rock. Jag valde den här titeln bara för att det är den roligaste. Han fick ju aldrig nobelpriset, den gode Greene. Så jag hoppas att han blir belåten med att åtminstone hamna på en svensk bok-femmelista. Fast det är kanske lite övermaga att tro, förstås.

Schakalen - Frederick Forsyth
Ett planerat mordförsök på president de Gaulle. Från första sidan vet man att det inte kommer att lyckas. Och ändå blir det spännande. Det är en prestation, tycker jag. Så, en applåd för detta.


Identitet Kain - Robert Ludlum

Den första boken om Jason Bourne. Den här boken tyckte jag var tokspännande när jag läste den under ett par sommardagar. Fast i min fantasi såg han verkligen inte ut som Matt Damon. Men tro inte att jag klagar. Damon fungerar för mig... (Här har jag redigerat lite. Eftersom jag är senil.)


Den lilla trumslagarflickan - John Le Carré

Ännu flera spioner. Och den här författaren kanske faktiskt vet vad han pratar om. Han har åtminstone arbetat inom den brittiska underättelsetjänsten. George Smiley är tillbaka!


När lammen tystnar - Thomas Harris

Egentligen förknippar jag thrillers med spioner. Men eftersom jag upptäckt att seriemördare minsann räknas in till thrillerfacket så kan jag ju bara inte utesluta den coolaste seriemördaren av dem alla. Ja Hannibal Lector alltså, inte det där miffot de jagar. Nej, Dr Lector ska det vara. En seriemördare måste ju kunna bjuda på lite intellektuellt motstånd om de ska vara intressanta. I böckernas värld alltså.

Det är ju ganska typiskt att det bara är gamla böcker på min lista. Thrillers är uppenbarligen något jag i stort sett har slutat läsa. Men fem gamla godingar fick jag ihop i alla fall. Inte illa.


5 författare på middag

Aha, det var tekniska problem som hindrade måndagens bokfemma. Någon borde straffas! Typ en bredbandsleverantör. Oklart vem - men de flesta bredbandsleverantörer förtjänar bestraffning i någon form, så det spelar inte så stor roll.

Jag är stressad som en gnu och orkar inte riktigt fundera ut något förnuftigt, fyndigt eller intressant till den här bokfemman. Riktiga människor alltså? Öööh. Sådana är ju jobbiga. Tänk om de blir fulla och bråkiga. Eller allergiska?

Nåja, här kommer mina inbjudningskort

Käre Oscar Wilde, du är varmt välkommen att förgylla vårt sällskap med din espri och snabba tanke vid en mindre middag i mitt blygsamma hem. Det blir massor av sprit, jag lovar. Och om handgemäng skulle uppstå, så har jag din rygg. Det kan du lita på.

Bäste herr Groucho Marx. Jag förmodar att ni inte kan tänka er att äta middag på ett ställe som är simpelt nog att acceptera er som middagsgäst. Men om ni är villig att göra ett undantag är ni mer än välkommen vid mitt bord.

Tjena Mark Twain! Middag hos mig på fredag? Trevligt sällskap, varm mat och drycker som räcker till morgonkvisten. Kan det vara något? Jag räknar en lång kväll som avslutas med historier framför brasan, Whiskey och cigarrer? Självklart. Är du på?

Dotty Baby! Ingen middag kan väl bli lyckad utan Dorothy Parker vid bordet? Du kan väl komma? Snälla, snälla, snälla! Vem ska underhålla gubbarna och hålla dem på mattan om inte du är där? Du tror väl inte att jag fixar det? Nej, här behövs kvinnlig charm, skarpsinne och den där cynismen som jag älskar hos dig. Klockan sex? OK?

Gusten! Hur är det? Du har verkat lite nere den sista tiden. Jag vet vad som skulle muntra upp dig. En kväll i lustigt sällskap, med god mat och ädla drycker. Försök inte tacka nej. Jag har redan talat om för de andra att August Strindberg kommer. De ser fram emot att träffa dig. Och du, Dotty är ett stiligt fruntimmer... jag kan lägga ett gott ord för dig.

Sådär. Det borde bli en intressant middag. Mycket slagfärdigare samling kan man väl inte hitta? Tja, utom August då förstås. Men det behövs en surmule också. Och vem vet, han kanske skulle tina upp i sällskapet.



Litterär middag

Nu har Malin nästan överträffat sig själv. Vilket roligt bokfemme-tema. Den här veckan ska vi bjuda in fem figurer från litteraturen till en middagsbjudning. Det här ska bli roligt.

Här kommer de fem middagsgäster som är välkomna till mitt bord.

Marvin - Världens dystraste robot. Superintelligens och supercynism i en och samma metallkropp. Hur skulle det kunna bli tråkigt? För mig i alla fall. Marvin skulle naturligtvis ha lika fruktansvärt tråkigt som vanligt. Men eftersom Marvin alltid har ohyggligt tråkigt så tycker inte jag att det är mitt problem som värdinna.

Hannibal Lector - Världens intelligentaste seriemördare. Intellektuell som få. Borde kunna underhålla och fascinera vilket middagsbord som helst. Han skulle säkert kunna komma med intressanta recept och matlagningstips också. Men jag skulle vara noga med att inte släppa ut honom i köket.

Lestat - Ingen riktigt middagsbjudning är väl komplett utan en tjusig vampyr. Billigt blir det också. Han kommer ju inte att äta något. Diskussionerna mellan honom och Dr Lector borde bli något att spara till eftervärlden. Så en bandspelare under bordet är en självklarhet.

Lincoln Rhyme - helkroppsförlamad brottsplatsutredare med sådana spännande specialintressen som New Yorks historia, jordsammansättning och insekter. Att han dessutom gillar whiskey gör att jag tror att vi kommer att trivas alldeles utmärkt tillsammans. Normalt brukar han ha med sig sin homosexuelle assistent Tom. Jag gillar Tom, men han kan behöva en ledig kväll. Så Marvin får mata Lincoln så kan Tom ge sig ut på äventyr i natten.

Sist men inte minst:

Lucifer - från Glen Duncans bok. Vem vill inte höra ett annat perspektiv på det hela? Och i det här sällskapet så tror jag att han skulle göra sig alldeles utmärkt. Dessutom, alla vet att det är djävulen som har alla de justa sångerna, så Lucifer får bli kvällens dj.

Så där. Det borde bli en spännande middag. Ganska skrämmande förstås, men säkert oförglömlig. Om man bara överlever kvällen.

Det här var roligt. Jag skulle kunna ordna en middagsbjudning i veckan om jag fick sätta ihop dem så här. För visst finns det massor av andra figurer jag också skulle vilja träffa. Men just i dag är det tydligen spänning i tillvaron som saknas mig. Alltså; en mordisk, cynisk, dyster och övernaturlig blandning av människor.

Fem böcker jag vill vara med i

Äntligen är Malin tillbaka. Det var väl skönt. Om jag ska behöva hitta på mina egna bokfemmor blir ämnena så konstiga. Men nu är alltså ordningen återställd och det är dags för en originalfemma. Denna gång om böcker vi skulle vilja hoppa in i för att uppleva på riktigt.


Det här trodde jag skulle vara ganska enkelt, men det var det inte. Förstås. Det tycks aldrig vara speciellt lätt. Men här kommer de fem böcker jag skulle vilja vara med i idag.


Vår herres hage
- James Herriot

Jag ville bli veterinär när jag var liten. Jag vill egentligen fortfarande bli veterinär, men nu är det för sent. Så vad skulle kunna vara bättre än att få dyka in i Herriots liv som landsortsveterinär i Yorkshiretrakten? Det jordbrukslandskap han skriver om har försvunnit för länge sedan. Idag är det stordrift som präglar lantbruket och det finns effektiva mediciner som stoppar sjukdomar som förut kunde ta livet av en hel kreatursbesättning.  Men jag vill vara med där. Bland tystlåtna bönder, små gårdar, nyfödda får, suggor på rymmen och Yorkshires kullar. Jag skulle också vilja arbeta med bröderna Siegfried och Tristan. Jag skulle till och med kunna tänka mig att äta engelsk mat.


Den långa flykten - Richard Adams

Mjukdjur gillar jag inget vidare, men kaniner går tydligen bra. Jojomensan, jag skulle vilja vara en kanin. Jag vill leta ett nytt hem tillsammans med Hassel, Femman, Kronan, Björnbär och de andra. Om jag inte får vara veterinär så vill jag åtminstone beta gräs tydligen. När jag kollade på Wikipedia så såg jag att den här boken blivit utsedd till en av världens 100 bästa böcker. Det är tydligen inte bara jag som vill vara en kanin i det kulliga engelska landskapet.


The body (Höstgärning) - Stephen King

Det är något speciellt med Stephen Kings barndomsskildringar. I just den här långnovellen finns faktiskt inga övernaturliga inslag, men det finns desto mer av det där magiska han gör när han berättar om barn just före puberteten. Det är aldrig några direkt lyckliga barndomar han beskriver. Men ändå så vill jag vara med. Trots att min barndom rent objektivt säkert var lyckligare än de flesta av Kings romanfigurer, så finns det något i vänskapsrelationerna som gör mig otroligt nostalgisk. Jag längtar tillbaka till en barndom jag faktiskt aldrig har haft.  Så, ja tack. Jag vill följa med ut i skogen för att titta på en död pojke.


Tom Sawyers äventyr - Mark Twain

Självklart vill jag vara med här! Spännande, charmigt och lättjefullt vid den stora floden. Jag vill smyga på kyrkogården och vara övertygad om att det går att skapa besvärjelser med hjälp av en död svart katt. Jag vill undersöka grottor och åka flotte. Det här är ännu en av de där charmiga ungdomsberättelserna som gör att jag vill leva i en liten varm sömnig stad, där det ruvar hemligheter under ytan.


Sparehawk-serien - Dave Eddings

Eddings skriver ganska barnslig fantasy och den här serien är en konstig blandning av trööög handling och tillkrånglad intrig. Men ändå finns det något jag gillar med den. Eller egentligen finns det ganska många jag gillar i serien. Framför allt gillar jag gudarna. Här finns stockdumma gudar, fjolliga gudar, barnsliga gudar och trollgudar en masse. Det är något väldigt roande med tanken på folkslag som har en personlig relation till sin gud och förlåter honom för att han inte är så smart. En sådan gud kan jag nästan tro på. Kan jag sedan få en tjurig gammal stridshäst som Faran så är jag nöjd och helt redo att ge mig ut på äventyr.


Sådärja. Det var den här veckans bokfemma. Naturligtvis är jag lika sugen att gå på Hogwarts som alla andra. Men det är ett så självklart val att det inte känns roligt eftersom så många kommer att välja det. Och mina favoritböcker är alla för blodiga och våldsamma för att jag ens skulle våga vistas i dem mer än några timmar. Så istället fick det bli den här blandningen. Som jag förstås redan börjar ångra... Skulle det inte vara roligare att vara med i... Nog nu! 


Pi goes Svenska Akademien

Mitt alldeles eget bok-femman-pris. Aaah, det känns ju alldeles förnämligt. En utomordentlig bok-femma av den alltid lika förträffliga Malin. Det är lika bra att jag sätter igång direkt, innan all denna makt stiger mig åt huvudet och gör mig uppblåst.

För en gång skull tänkte jag ta tillfället i akt att gå utanför mina vanliga favoriter. Marquez och Steinbeck har ju faktiskt redan fått nobelpriset och Stephen King är antagligen rikare än Gud. De behöver inte flera priser. Så istället tänkte jag belöna några som antagligen aldrig varit med på mina listor förut.

Johan Hilton - För boken No tears for Queers
Den här boken var en ganska rejäl ögonöppnare för mig. Jag ska inte påstå att jag inbillade mig att jag inte hade några fördomar alls. Men jag trodde nog att jag var ganska förnuftig. Så klart att homosexuella ska få gifta sig och adoptera, det har jag tyckt så länge jag varit vuxen. För mig har sexuell läggning länge varit ungefär lika intressant som hårfärg. Jag har betraktat homosexualitet ungefär som rödhårighet. Inte lika vanligt som andra hårfärger, men i övrigt bara en variation av mänskligt utseende. Därför har jag haft svårt att förstå att somliga gör sin sexualitet till en så stor och viktig del av sin personlighet. Jag kunde känna att vissa människor definierade sig själva som Bög eller Flata i första hand och först därefter som lärare, bokälskare, passionerad hästtjej eller vad det nu kunde vara. Varför skulle just det vara så viktigt?
Den här boken fick mig att ändra ståndpunkt helt. När man riskerar att bli mördad för att man är homosexuell så kan ingenting vara mer centralt. Helt plötsligt insåg jag att jag faktiskt är en del av heteronormen och att andra har tolkningsföreträde i de här frågorna. Att jag bor i Sveriges farligaste stad för homosexuella, goa glada Göteborg, får mig att skämmas för min stad.

Lars Norén
Kan akademien belöna Fo och Pinter, så kan jag belöna Norén. Grattis Lars. När de visar Norén på tv så är det en högtidsstund för mig. Då vill jag inte ha sällskap. Långt, nattsvart och emellanåt vansinnigt roligt. Natten är dagens mor och Kaos är granne med gud är favoriterna. Men det beror nog bara på att jag sett dem så många gånger.

Johan Cullberg
Klok psykolog som har skrivit flera läsvärda böcker. Men framför allt för att han på ett fullkomligt logiskt sätt förklarar vad som kan ligga bakom det som kallas vansinnesdåd i rubrikerna. Helt plötsligt förstår man hur det vansinniga beteendet kan vara helt rationellt för den som utför det. Imponerande, tycker jag.

Anders Jacobsson och Sören Olsson
Jag kanske inte uppskattar böckerna så väldigt mycket. Jag är ju jämnårig med dem och var alltså vuxen när de började skriva böcker. Men de fick unga killar att läsa böcker. Under en period läste nästan alla unga killar böckerna om Sune och Bert. Det tycker jag inte att de har fått speciellt mycket beröm för.

Oliver Sachs
Det här är en man som får det att snurra i huvudet på mig. Ungefär på samma sätt som när jag ligger i sängen och funderar över det där med att rymden är oändlig. Skillnaden är att Sachs skriver om hjärnan. Mannen som förväxlade sin hustru med sin hatt, är favoriten. Jag misstänker att Sachs har en gudstro som jag inte har. Men det gör ingenting. Jag är lika fascinerad av hans skriverier ändå.

Så där. Nu är prisutdelningen slut. Det är dags att gå hem. Så shas, ta med er era priser och packa er iväg nu.


Tidigare inlägg