gemen och verserad

Som alltid när jag inte kan komma på vad jag ska läsa, hamnar jag bland deckarna. Inget fel med det, egentligen. Om det inte vore för att det finns så mycket kassa böcker i just den genren. Men den här började i alla fall bra.

Dödens viskningar - Simon Beckett

Jag gillar verkligen början på den här boken som till viss del utspelar sig på en likfarm. Bara ordet! Likfarm. Tänk att donera sin kropp till forskningen och sedan bli utlagd i ett träsk för att folk ska kunna mäta hur fort man blir uppäten av fluglarver. Kanske inte riktigt vad man väntar sig. Tycker någon redan nu att jag låter bisarr och gräslig ska ni absolut inte läsa boken. Det fullständigt kryllar av lik här. I olika grader av förruttnelse.

Som sagt. Jag gillar delarna om vad som händer med kroppen när hjärtat har slutat slå. Det är intressant. Om än ganska äckligt på sina ställen. Men själva deckarintrigen lämnar en hel del övrigt att önska. Det blir nästan lite larvigt (hoppsan) med alla dessa lik som ligger och ruttnar. Och då menar jag inte på forskningsstationen. Utan den här seriemördarens alla offer som ligger utspridda överallt. Det här är verkligen inte en bok att läsa samtidigt som man äter, något jag annars väldigt gärna gör.

Jag visst ju redan innan att jag inte skulle gilla den här något vidare. Men i jobbets lånehylla brukar det sällan finnas några riktiga höjdare. Alla ställer dit böcker de har läst men inte vill behålla. Alltså kryllar det av Läckberg, Marklund, Kallentoft och liknande. Inte världens mest lockande utbud alltså, men när alternativet är att stirra rätt ut i luften en hel spårvagnsresa så får det gå.

Höstoffer - Mons Kallentoft

Nej, det funkar bara inte för mig. Jag retar mig något alldeles fenomenalt på de svävande andarna som susar omkring och tänker. Mördaren tänker också ( i kursiv stil, så klart). Mördaren tänker saker om ormyngel som slingrar sig. Jaha.

Jag kan inte komma på något intressant alls att skriva om den här boken. Någon blir mördad. Sedan blir en till mördad. Och till slut hittar polisen mördaren. Malin Fors alkoholproblem är betydligt mer intressanta att läsa om än själva mordhistorien. Men inte tillräckligt för att jag ska plocka med mig någon mer Kallentoft från lånehyllan. Tror jag. Men vem vet. Någon regnig novemberdag när jag plötsligt står utan resebok så kanske jag är där igen.

Om jag ska börja blogga igen så vill jag vara med och leka med de andra bloggarna. Trio alltså? Jaha, då kör vi på det. Nu handlar det visserligen inte om böcker den här gången, men vad gör det? Här kommer tre saker jag gjort i sommar.

1. Jag har köpt ett torp. Ett pyttelitet. Men ändå. Ett torp! Jag är lite skräckslagen inför tanken på att hålla detta mer än hundraåriga hus i rimligt skick eftersom jag kan vara den minst händiga människa som jag känner. Men det finns ju alltid silvertejp. Och det finns en trädgård! Det kan jag inte heller någonting om. Men jag föreställer mig redan hur mycket jag ska odla där. När jag inte ligger i min, ännu imaginära, hammock och läser alltså.

2. Jag har bakat äpplekola-bullar. Sommarens absolut kletigaste upplevelse. Konceptet lät bra. Vanlig kanelbulledeg som istället får en fyllning av, håll i er nu, smör, kolasås, råsocker och skivade äpplen. Hur gott låter inte det? Problemet var bara mängden fyllning. Det var ju helt omöjligt att rulla ihop degen med allt det där inuti. Jag hade kolasås upp till armbågarna innan jag var färdig. Och bullarna såg inte riktigt kloka ut. Men de smakade gott när de var varma. När de kallnat var de lite för kladdiga.

3. Jag har läst första delen av Jerusalem. Det har alltid varit ett av mina dåliga samveten. Trots att jag vet att den ska vara så bra har jag bara inte kunnat förmå mig att börja på den. Men nu blev det äntligen av. Och alla har rätt! Den är ju precis hur bra som helst. Nu läser jag andra delen och känner mig helt nyförälskad i Selma.

Åh vad jag gillar korta böcker. Och långa. Och de där som är 320 sidor. Och... nåja, jag gillar böcker. Men ibland är det verkligen skönt att läsa något riktigt kort. En sådan där bok som man läser ut på någon timme.

Vi i villa - Hans Koppel

Biblioteksfynd. Jag minns att det pratades om den när den kom. Men då läste jag den inte. Nu däremot fick den följa med hem från biblioteket efter att jag hade provläst första sidan. Jag fastnade direkt. Tonträffen är extrem. Dialogerna känns som om de kom från ett bra manus. Det är visserligen skurvat, men oj vad det känns igen.

Familjepromenaderna med hunden på helgerna, innebandygänget där jargongen är till förväxling lik högstadiets, parmiddagarna... Och mitt i allt detta Anders som repar grannens nyköpta bil, skickar falska sms, spärrar andras bankkort. Jag gillar!

Bäst av allt; beskrivningen av våren:
Vår är inte musöron, vår är dammiga gator, bländande sol och fönster som behöver putsas. Vår är kickoffande banktjänstemän i RIB-båtar och vuxen likgiltighet inför säsongens nya glassar. Vår är väldigt mycket, en hel massa, med det är fan inte musöron.

Angelology - i halvtid

Alltså jag gillar idén med änglar som de nya vampyrerna. Fallna änglar är kul och tanken att änglarna inte automatiskt är några trevliga varelser är ju festlig. Men ändå. Jag gillar inte Angelology. Jag har några hundra sidor kvar visserligen, så den kanske tar sig på slutet.

Mer då? Vad läser jag mer?

Höstoffer av mannen med det fånigt stavade förnamnet. Mons. Allvarligt? Vad tänkte hans föräldrar?
Den gillar jag inte heller. En ren nödlösning från jobbets bokbytarhylla för att ha något att läsa på spårvagnen.

Ett land i gryningen - månadens avlyssning
Gillar jag så klart. Det är ju Lehane. Jag hade tänkt läsa den, men till slut blev det ljudbok istället. Jag orkar bara inte höra på fler trista deckare just nu.

Så, det där är väl det mest aktuella just nu. Jag har säkert någotra böcker till som jag läser i då och då. Men för ögonblicket är det de här böckerna som får det mesta av min uppmärksamhet. När jag är helt klar ska jag skriva fler snälla eller elaka saker om dem. Troligtvis med betoning på elaka.

Tänk om jag skulle skaka liv i den här bloggen igen? Jag funderar på det...