5 böcker om kärlek
Jag tror att jag får tolka ämnet lite friare. Annars är jag körd. Storslagna kärleksromaner är inte heller vad jag brukar stoppa ner i min bibliotekskasse och i bokhyllan ekar det ganska tomt i den romantiska sektionen.
Hundra år av ensamhet - Gabriel Garcia Marquez
Mer storslaget kan det inte bli. Visserligen flera generationer av kärlek. Men vem bryr sig. Den här boken är jag beredd att peta in i vilket favoritlista som helst. Här finns kvinnor som är så vackra att de lyfter och försvinner svävande bort mot himlen för att aldrig återses, förbjuden kärlek, lycklig kärlek, olycklig kärlek, allt. Detta har varit min favoritbok sedan jag var femton år och jag misstänker att den kommer att vara det även när jag är sjuttio.
Kvinnorummet - Marilyn French
Min feministiska bibel som tjugotreåring. Inte lycklig någonstans, men den kändes så sann och så bitter. Nu var det länge sedan jag läste den. Men jag minns fortfarande hur rasande arg jag blev och hur jag omväxlande hatade män samtidigt som jag var så tacksam för att min pojkvän minsann inte var sådan.
High Fidelity - Nick Hornby
Är ju ett måste för alla som gillar listor. Kanske inte storslaget romantiskt, men tilräckligt för mig. Egentligen är det ju en bok om ett förhållande som har tagit slut. Men jag tycker att den platsar ändå.
Farliga förbindelser - Choderlos de Laclos
Att man kunde skriva så här 1782? Så smart, så cyniskt och så fullständigt bedårande. Den var en skandal när den kom ut och det är lätt att förstå. Jag är så fascinerad av hur den är skriven. Vem hade kunnat tro att en brevroman från 1700-talet kunde kännas så sann idag. I love!
Giftormen - Anne Fine
En kärlekshistoria på väg mot katastrofen. En medelålders universitetslärare med ett söndertrasat ansikte inleder ett förhållande med en nittonårig elev. Det låter inte som en bra ide´och det är det förstås inte heller. Det är nattsvart, våldsamt och mycket bra.
En bokfemma
Det här är ju en riktigt bra idé! Att tänka på böcker man läst är roligt! Via andras bokbloggar hittade jag till Malins blogg. Just denna veckan handlade det om verklighetsbaserade böcker som betytt mycket för en.
Det var inte så lätt. Jag gillar ju egentligen inte sanna historier. Men jag har ju förstås läst ett antal ändå. Jag ska inte påstå att alla dessa fem böcker har betytt mycket för mig. Men de har i varje fall stannat i minnet. Det är inte illa.
Rosario är död - Maj-Gull Axelsson
Detta är ju sanna berättelser även om de är skrivna av en reporter. Reportageböcker tycker jag däremot väldigt mycket om. Och vem skulle berätta Rosarios historia om inte Axelsson gjorde det? Rosario kan inte göra det. Hon dog av infektion som hon fått av en avbruten massagestav som fastnat i hennes underliv. Det här är den äckligaste och mest upprörande bok jag någonsin läst.
Ingen dans på rosor - Hannah Green (tror jag, orkar inte googla nu)
Den här läste alla när jag var i tonåren. Schizofreni var jättespännande. När jag läst om den som äldre blir logiken i sjukdomen tydligare än vad jag märkte när jag var ung. Då har jag en känsla av att jag upplevde själva tillfrisknandet som lite trist. Det fascinerande var ju att läsa om när hon var sjuk.
Sybil - Frieda Reeta Schrieber
Ytterligare en schizofrenibok. Denna gång med seriös personlighetsklyvning och många personligheter. Jag har visserligen mycket psykisk sjukdom i släkten, men jag tror inte att det var därför jag var så intresserad. Jag misstänker att det snarare var behovet av att kunna definiera mig själv som normal, som gjorde att jag läste allt jag kunde hitta om psykiska sjukdomar.
Vingklippt ängel - Berny Pålsson
Tja, vi tar väl lite mer psykologi. Detta är en senare bok som jag läste med en hel del behållning. Främst för att det är skrämmande att se hur dåligt psykvården fungerar för unga människor.
Burpojken - Torey Hayden
Jag är inte riktigt säker på sanningshalten i hennes historier. Men det är jag beredd att strunta i. Det här var den
första Hayden-bok jag läste. Sedan dess tror jag att jag har läst allt. Jag gillar de här böckerna. Lättläst och alltid med stort hjärta och hopp för barnen.
Rea-fynd
Jag brukar inte handla speciellt mycket på bokrean. Jag har helt enkelt inte plats för många fler böcker nu. Men den här lilla boken kunde jag inte motstå på efterrean där de böcker bokhandeln inte lyckats bli av med såldes för 50 % av reapriset. 24 kronor var som hittat.
Gryningen kommer aldrig åter - Daniel Woodrell
Titeln är ju gräslig, men baksidan lovade en grym, vacker och omskakande barndomskildring. Och för en gång skull höll boken vad baksidan lovade. Det här var en bra bok. Upplägget är inte originellt. En ung pojke lever ett trasigt liv med en drogmissbrukande brottsling som kanske är hans pappa och en flirtig, ständigt berusad mamma. Våld och hot om våld ligger som en tung filt över varje händelse. Kärleken mellan mor och son finns där, men ingen av dem förmår rädda den andre.
Det som lyfter boken är språket och de oväntade vändningarna. Jag blev överraskad. Det blir jag sällan. Och den klibbiga titeln får sin förklaring på den allra sista sidan.
Ung fantasy
Eldest - Christopher Paolini
Den här amerikanske killen var bara 15 år när han började skriva första delen; Eragon. Och ja, det märktes. Det var påfallande ofta hjälten slogs medvetslös för att handlingen skulle kunna föras framåt. Nu är han 22 eller 23 och del två finns i pocketversion. Det märks att författaren har blivit äldre och fått ett bättre grepp om skrivandet.
En ung pojke och hans drake är hoppet för världen. Nu ska de slåss tillsammans med människor, dvärgar och alver mot den onde fienden. Nej, det är ju inte nytt precis - men jag tycker inte att det gör något. Det är en saga skriven av någon som älskar sagor. Det finns ett hjärta och en berättarglädje som gör att jag gärna förlåter den kantiga berättartekniken. Dessutom är jag väldigt förtjust i draken. Hon är en av behållningarna i boken.
Och den goda nattsömnen förstås. Själva anledningen till att jag över huvud taget läser fantasy.
Underlig bok
Jag är djävulen - Sonya Hartnett
Jan misstänker att detta skall föreställa en psykologisk deckare eller något sådant. Men det fungerar inget vidare. Jag tror inte ett dugg på personerna. Boken handlar om Aimee som flyttar in i ett hus tillsammans med sin pojkvän Curtis. Eller egentligen kanske den handlar om hennes granne Kitten. En ung man som bor med sin ondsinte farfar och en ålderstigen kvinnlig släkting. Kitten har ett par tvillingar med skarpslipade tänder och vassa klor i huvudet. De får honom att plåga sin förlamade farfar.
Jaha, Kitten har alltså haft en förfärlig barndom och blivit psykiskt sjuk. Fine, det kan jag väl tro på. Däremot tror jag inte alls på att det bara tar två veckor innan Aimee lämnar Curtis och bestämmer sig för att flytta in till Kitten. En ung flicka som flyttar ihop med sin första pojkvän brukar vara full av romantiska fantasier och att hon skulle vända sig mot sin pojkvän och llämna honom på fjorton dagar tror jag inte ett ögonblick på. Kitten sägs visserligen vara vacker, men det är ganska uppenbart att han inte är frisk. Och han blir inte friskare...
Hade boken varit längre så hade jag inte läst ut den. Men nu var den bara på 168 sidor så jag läste ut den medan jag satt framför datorn och spelade poker. Något ska man ju göra i väntan på spelbara kort.