Fem böcker jag vill vara med i
Äntligen är Malin tillbaka. Det var väl skönt. Om jag ska behöva hitta på mina egna bokfemmor blir ämnena så konstiga. Men nu är alltså ordningen återställd och det är dags för en originalfemma. Denna gång om böcker vi skulle vilja hoppa in i för att uppleva på riktigt.
Det här trodde jag skulle vara ganska enkelt, men det var det inte. Förstås. Det tycks aldrig vara speciellt lätt. Men här kommer de fem böcker jag skulle vilja vara med i idag.
Vår herres hage - James Herriot
Jag ville bli veterinär när jag var liten. Jag vill egentligen fortfarande bli veterinär, men nu är det för sent. Så vad skulle kunna vara bättre än att få dyka in i Herriots liv som landsortsveterinär i Yorkshiretrakten? Det jordbrukslandskap han skriver om har försvunnit för länge sedan. Idag är det stordrift som präglar lantbruket och det finns effektiva mediciner som stoppar sjukdomar som förut kunde ta livet av en hel kreatursbesättning. Men jag vill vara med där. Bland tystlåtna bönder, små gårdar, nyfödda får, suggor på rymmen och Yorkshires kullar. Jag skulle också vilja arbeta med bröderna Siegfried och Tristan. Jag skulle till och med kunna tänka mig att äta engelsk mat.
Den långa flykten - Richard Adams
Mjukdjur gillar jag inget vidare, men kaniner går tydligen bra. Jojomensan, jag skulle vilja vara en kanin. Jag vill leta ett nytt hem tillsammans med Hassel, Femman, Kronan, Björnbär och de andra. Om jag inte får vara veterinär så vill jag åtminstone beta gräs tydligen. När jag kollade på Wikipedia så såg jag att den här boken blivit utsedd till en av världens 100 bästa böcker. Det är tydligen inte bara jag som vill vara en kanin i det kulliga engelska landskapet.
The body (Höstgärning) - Stephen King
Det är något speciellt med Stephen Kings barndomsskildringar. I just den här långnovellen finns faktiskt inga övernaturliga inslag, men det finns desto mer av det där magiska han gör när han berättar om barn just före puberteten. Det är aldrig några direkt lyckliga barndomar han beskriver. Men ändå så vill jag vara med. Trots att min barndom rent objektivt säkert var lyckligare än de flesta av Kings romanfigurer, så finns det något i vänskapsrelationerna som gör mig otroligt nostalgisk. Jag längtar tillbaka till en barndom jag faktiskt aldrig har haft. Så, ja tack. Jag vill följa med ut i skogen för att titta på en död pojke.
Tom Sawyers äventyr - Mark Twain
Självklart vill jag vara med här! Spännande, charmigt och lättjefullt vid den stora floden. Jag vill smyga på kyrkogården och vara övertygad om att det går att skapa besvärjelser med hjälp av en död svart katt. Jag vill undersöka grottor och åka flotte. Det här är ännu en av de där charmiga ungdomsberättelserna som gör att jag vill leva i en liten varm sömnig stad, där det ruvar hemligheter under ytan.
Sparehawk-serien - Dave Eddings
Eddings skriver ganska barnslig fantasy och den här serien är en konstig blandning av trööög handling och tillkrånglad intrig. Men ändå finns det något jag gillar med den. Eller egentligen finns det ganska många jag gillar i serien. Framför allt gillar jag gudarna. Här finns stockdumma gudar, fjolliga gudar, barnsliga gudar och trollgudar en masse. Det är något väldigt roande med tanken på folkslag som har en personlig relation till sin gud och förlåter honom för att han inte är så smart. En sådan gud kan jag nästan tro på. Kan jag sedan få en tjurig gammal stridshäst som Faran så är jag nöjd och helt redo att ge mig ut på äventyr.
Sådärja. Det var den här veckans bokfemma. Naturligtvis är jag lika sugen att gå på Hogwarts som alla andra. Men det är ett så självklart val att det inte känns roligt eftersom så många kommer att välja det. Och mina favoritböcker är alla för blodiga och våldsamma för att jag ens skulle våga vistas i dem mer än några timmar. Så istället fick det bli den här blandningen. Som jag förstås redan börjar ångra... Skulle det inte vara roligare att vara med i... Nog nu!
Det är inte dåligt att du vågar välja en Stephen King-bok. :-) Jag har inte läst den så den kanske inte alls är skrämmande, men bara jag hör hans namn reser sig nackhåren... :-D
Nix, det är inte någon av hans otäckaste. Som film heter den Stand by me. Den kanske du har sett?
Vad roligt att läsa om dina världar. :-)
Om du vill finns det en utmaning till dig på min blogg.
Stand by me? Är det Stephen King? Det har jag helt missat... Nu får jag skämmas lite. Det var många år sen jag såg filmen nu, kanske dags att se om igen.
Det är väl inget att skämmas för?! Det känns ju inte som en klassisk King, precis.
Det är samma sak med Nyckeln till frihet. Den känns inte heller som King. Men den är bra.
Annars tycker jag att de flesta Kingfilmatiseringar stinker!