Snabbläst om utbrändhet
Det här är inte jag - Eva F Dahlgren
Den kan inte ha tagit mycket mer än någon timme att läsa. Men den var faktiskt lite läskig, Åtminstone om man som jag inbillar sig att man inte hör till den sortens människor som drabbas av utmattningsdepressioner och liknande.
Det ska vara en skönlitterär berättelse. Men den känns väldigt självupplevd. Fast vad vet jag. Den handlar i alla fall om en kvinna som helt klart är utbränd. Tidigare har hon arbetat som medicinsk journalist och skrivit mängder av artiklar om hjärnstress och utbrändhet, men mest tänkt att de hon skriver om väl antagligen är lite trötta. Nu klarar hon inte av någonting alls. Bara att gå och handla ger ångestattacker.
Tonårssonen Johannes får försöka klara det mesta. Hon har inte koll och beter sig ganska irrationellt. Att rusa upp till grannen och börja skrika för att han flyttar sina möbler och för oväsen känns ju inte helt balanserat.
Tyvärr dras boken med ett gäng kursiva kapitel som verkar utspela sig i framtiden där forskarstudenter tittar på olika hjärnor i formalin. De styckena hade jag kunnat klara mig utan.
Årets läskigaste bok handlar om mat
Monsterbiff till middag - Torbjörn & Ylva Esping
När jag var liten var det fest när man fick äta kyckling. Höna åt man oftare. Säkert hälften av min dagisklass hade höns, ris och currysås bland favoriträtterna. Idag kostar kycklingen ofta mindre per kilo än grönsakerna vi serverar till. Det är något mysko med det. Likaså har köttet blivit billigare än vad det var förut. Ännu konstigare.
I den här boken kommer förklaringarna. Obehagliga förklaringar. Mycket visste jag förstås innan men en del är helt nytt för mig.
Visste ni till exempel att alla Ingelstas kalkoner hålls i ett evigt halvmörker för att inte bli kannibaler. Ett beteende som dyker upp när de inte har möjlighet att leva på ett naturligt sätt. Ännu mer onaturligt. Vi avlar fram kalkoner som inte kan para sig. Snabbväxande tuppar med stora bröstfiléer paras med honor som har anlag för att kunna få stora kullar. Detta görs med insemination eftersom tupparna är för breda för att kunna hålla sig kvar på de smalare hönorna och genomföra en befruktning. Alltså har vi i Sverige människor som bland sina yrkesuppgifter har att runka tupp. Där ser man! Ytterligare ett jobb jag inte vill ha. Och ytterligare en sak jag inte vill äta.
Allra värst är kanske ändå skildringen av slakterierna. Ett sådant totalt misslyckande för djurrätten. Där veterinärer hotas och sedan köps ut när de påpekar brister på så kallade KRAV-slakterier. Bra mycket mer upprörande än alla deckare och serimördarskildringar jag läst på senare år.
Det som trots allt är lite upplyftande är att boken faktiskt också kommer med några goda exempel. Det finns djurhållare som arbetar helt annorlunda. Några utav dem skildras nästan i ett överdrivet positivt sken här. Men ändå så visar det på alternativ. Jag behöver inte äta djur som har levt ett fullständigt onaturligt liv. Jag behöver inte äta djur som har fått anibiotika eller genmanipulerat foder. Jag kan välja något annat. Jag kommer visserligen att få betala mer för det. Men det kanske det är värt. Vem vet vad vi i framtiden kommer att få betala för att utarmningen av raser, antibiotikaanvändning och snabbväxande djur vars ben inte klarar av att hålla dem uppe.
LÄS! På allvar. Är du det minsta intresserad av att äta kött, tycker jag att du ska läsa det här. Jag kommer garanterat att fortsätta äta kött. Men jag kommer att välja på ett annat sätt. Säkert inte varje gång. Men oftare. Och om fler gör det så småningom kan slippa se bilder på grisar som äter på varandra.
Jag hjärta Lehane, big time
Ett land i gryningen - Dennis Lehane
23 cd-skivor. Det borde man kunna bli bra trött på. Men icke då. Det kändes riktigt sorgligt när jag stoppade den sista cd-skivan i spelaren och tryckte på play. Jag ville ju inte att den skulle ta slut!
Det finns massor att tycka om i Lehanes skildring av Boston under perioden efter första världskriget. Visst gillar jag personerna, det gör jag så klart. Men det jag tycker är allra mest intressant är historierna om fackföreningarnas framväxt och Bostonpolisens arbetsvillkor. De senare är ganska groteska. Arbetstider på mellan 73-83 timmar per vecka för en lön som var betydligt lägre än en stuvares eller en spårvagnschaufför. Poliserna var tvugna att köpa sina egna uniformer och vapen. Och blev du skjuten eller misshandlad under arbetet fick du förstås köpa ny uniform om den gick sönder.
Maktspelet mellan olika politiker fick mig faktiskt att börja stamma av ilska medan jag stod och diskade. "Meh, meh, men... så kan de ju bara inte göra!" För att inte tala om resonemangen om arbetarnas plikt gentemot arbetsgivarna, korruptionen, raspolitiken... jag kan fortsätta länge. Men det ska jag inte göra. Jag nöjer mig med att rekommendera den. Varmt! Och kolla om jag kan hitta några uppgifter om vad Lehane håller på med nu. Visst borde det komma något nytt snar?
Tre tunnisar
Aha, det kunde man väl räknat ut kanske. Veckans tema hos Lyrans Noblesser handlar om tunna romaner. Det ska jag väl ha några i hyllan.
1. Clockwork orange - Anthony Burgess
Ovanligt. Här såg jag filmen innan jag läste boken. Men det var säkert bara bra. 153 sifor med ultravåld, satir och ett konstruerat slangspråk med bas i ryskan. Inte helt lättläst. Men bra förstås. I Burgess efterord berättar han att amerikanerna föredrar det mer våldsamma slut som finns i den amerikanska utgåvan som jag har läst. Det engelska originalet låter Alex bli vuxen och vara på väg att lämna gänglivet. För en gångs skull tror jag att jag är på amerikanernas sida.
2. Om konsten att läsa och skriva - Olof Lagercrantz
94 sidor om just detta. Att läsa och skriva. Och oj vad han kan skriva! Skön lite filosoferande läsning som man klarar av på mindre än en timme. Men den stannar betydligt längre i huvudet.
3. A Priotitaire - Iselin C. Hermann
Jag vet människor som har tyckt att den är pornografisk. Men det tror jag inte berörde mig speciellt när jag läste den, för det minns jag inte. Däremot minns jag att jag tyckte att det var en elegant, smart och överrasknade liten brevroman. En fantasi om kärlek som utspelar sig mellan en äldre konstnär och en ung danska. Med 168 sidor är det knappt att den kvalar in som tunnis. Men det är stor text i mitt exemplar. Med ett mindre typsnitt hade den blivit betydligt kortare.
Så, det var det. Idag har jag också lyssnat klart på Ett land i gryningen. Jag saknar den redan. Men den ska jag skriva om en annan dag. I morgon, kanske.
Tre tegelstenar
Nu var det tegelstenar det handlade om hos Lyran.
Det ska väl inte vara något större problem. Sådana har jag ju läst ett gäng. Frågan är bara hur man ska kunna välja? Och hur jag ska kunna undgå Stephen King. Nej, det är lika bra att ge upp med en gång. Jag tar honom först så är det gjort.
1. The Stand - Stephen King
Visserligen är It min favorit, men det känns som om jag har skrivit om den så många gånger att det kan vara dags att byta. The Stand är också en tegelsten. Speciellt om man läser The complete and uncut edition, vilket jag naturligtvis har gjort. Också. Ibland är jag en sådan nörd.
Det framavlade influensaviruset Captain Trips släpps av misstag ut över en intet ont anande mänsklighet. 99 % dör. Men eländet är förstås inte slut där. Människorna börjar drömma också. Underliga drömmar som lockar dem att söka sig till antingen den 108-åriga Mother Abagail i Nebraska eller den inte alls lika sympatiske Randall Flagg i Las Vegas. Här kommer Kings förmåga att skapa ett myller av personer till sin rätt. Det finns massor av personer som engagerar. Trash Can Man är bara en av många favoriter.
2. Otherworld - Tad Williams
Jag plockade ut en av delarna ur bokhyllan för att kolla. Den var på drygt tusen sidor. Och med fyra böcker i serien så klassar den ju helt klart in bland tegelstenarna. Det här var min insomningslitteratur under mycket lång tid. Väldigt annorlunda fantasy som lyckas kombinera historia, framtid och digitala världar på ett för mig helt nytt sätt. Jag är inte helt säker på om jag någonsin kommer att läsa den igen. Det får nog vänta tills jag blir pensionär. För det tar onekligen en hel del tid.
3. En värld utan slut - Ken Follett
Den fristående fortsättningen på Svärdet och spiran. Tyvärr inte alls lika bra. Men lång är den verkligen. Det handlar fortfarande om Kingsbridge, men nu 150 år senare. Kanske är det bara jag som har tröttnat på Follett, men jag stör mig verkligen på att jag redan efter en kort presentation av en person förstår vad den kommer att åstadkomma och råka ut för i boken. Intresserad av örter? Aha, då kommer hon att utmana den manliga läkekonsten och kanske anklagas för häxeri. Han blir ond, hon blir en framgångsrik handlare och han där kommer att bli en fantastisk arkitekt. Jorå. Det känns lite billigt. De onda är så fullständigt genomonda och så fort något verkar gå vägen för kärleksparet som man följer så kommer förstås någonting katastrofalt ivägen för deras kärlek. Tröttsamt. Men visst, inte så tröttsamt att jag slutade läsa.
Så, det var mina tegelstenar. Nu är jag faktiskt ikapp och kan vara med på nästa som väl kommer imorgon.
Bättre sent än aldrig
Den här gången handlade det om böcker som man läst under sommaren. Det borde jag väl kunna få ihop.
Under the dome - Stephen King
Logiken haltar en aning, det gör den onekligen. Men vad bryr jag mig om det? Jag gillar King, det gör jag verkligen. Jag tycker om hans riktigt brett upplagda romaner med mängder av personer. Visserligen är det jobbigt att han envisas med att ta livet av den ena trevliga människan efter den andra, men sådant får man stå ut med. Att någon är sympatisk betyder inte att de klarar sig i King-romaner, det lär man sig efter ett tag.
En hel stad instängd under något slags bubbla? Där ser man. Onda, korrupta politiker, galna medborgargarden, fullständigt vrickade poliser och så ett litet gäng förnuftiga människor. Det blir faktiskt lite spännande. Perfekt sommarläsning!
Blodläge - Johan Theorin
Gerlof är med. Det är bra! Men annars är jag inte helt förtjust i den här boken. Jag tycker att det är lite tramsigt med älvor. Det övernaturliga inslag som fanns i Nattfåk fick vara just det, här får allt förklaringar och det hela blir lite platt. Men visst, helt okej läsning var det ju. Inte tråkigt alls. Bara inte speciellt minnesvärt. Jag har redan glömt det mesta av handlingen.
Älskade fritidshus - Johan Tell
Visserligen har jag köpt ett fritidshus. Men det var inte i första hand därför jag lånade boken. Jag är väldigt förtjust i Johan Tells sätt att skriva. Han är rolig på det sätt som jag skulle vilja vara. Lite ångrar jag dock att jag lånade boken innan jag faktiskt fått tillgång till mitt torp. För jag hittade en hel del saker att oroa mig för när jag läste boken. En hel del... Vem visste till exempel att det var så svårt att odla rabarber? Jag trodde att det var ungefär det lättaste som fanns. Inte heller visste jag att ingen någonsin har fått en mulltoalett att fungera. Som sagt, lite orolig blev jag allt...