3 inledningar
När jag nu ändå är igång kan jag väl lika gärna fortsätta med en trio från Lyran. Den här gången handlar det om minnesvärda inledningar. Det borde jag väl kunna hitta några.
1. Samtal med vampyren - Anne Rice
"Jag förstår..." sade vampyren tankfullt och gick långsamt bort mot fönstret på andra sidan rummet. Han stod där länge i det bleka ljuset från Divisadero Street och de förbiglimatande strålkastarljusen.
Kanske ingen fantastisk inledning i sig, men nog startade Anne Rice något när hon började skriva om vampyren Lestat. Nu blev vampyren huvudperson istället för att vara den självklara fienden.
2. Hotell New Hampshire - John Irving
Det året då min far köpte björnen, var ingen av oss född - vi var inte ens avlade, varken Frank, den äldste, eller Fanny, den mest högljudda, eller jag, som kom därnäst, eller våra yngre syskon, Lilly och Egg.
En björn i första meningen. Det kan ju bara vara Irving. Här är han som allra bäst, tycker jag. Björnen heter förresten State o' Maine. Om ni hade glömt det?
3. Hundra år av ensamhet - Gabriel Garcia Marquez
Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.
Det går ju inte att ta miste - det här kommer att bli en dramatisk historia som utspelar sig långt ifrån hemtrakten om man är en läsande medelsvensson. Jag älskade den här boken när jag var femton år och kärleken är lika stark idag.
Tre favoritgenrer
I dag blir det stora gester. Inte enstaka böcker utan hela genrer på en gång. Tre saker jag gillar att läsa alltså. Som vanligt har jag hämtat detta hos Lyran.
Tre filmer
Åh, lite omväxling. Vad kul. Jag har lite extra tid, så jag jobbar mig bakåt i tiden och plockar upp lite gamla trio-uppdrag från Lyran. Tre filmer jag gillar alltså. Det borde väl inte vara så svårt.Tre andra saker jag läser
Äsch, jag passar på att ta en tematrio från Lyran också nu när jag faktiskt har tid att skriva lite. Den här gången handlar det om vad vi läser förutom skönlitteratur. Det kan ju inte vara så svårt. Jag läser i stort sett alltid. Finns det inget annat granskar jag baksidorna av schampoflaskor i min ständiga jakt på bokstäver. Jag gillar text, helt enkelt.
Tre tunnisar
Aha, det kunde man väl räknat ut kanske. Veckans tema hos Lyrans Noblesser handlar om tunna romaner. Det ska jag väl ha några i hyllan.
1. Clockwork orange - Anthony Burgess
Ovanligt. Här såg jag filmen innan jag läste boken. Men det var säkert bara bra. 153 sifor med ultravåld, satir och ett konstruerat slangspråk med bas i ryskan. Inte helt lättläst. Men bra förstås. I Burgess efterord berättar han att amerikanerna föredrar det mer våldsamma slut som finns i den amerikanska utgåvan som jag har läst. Det engelska originalet låter Alex bli vuxen och vara på väg att lämna gänglivet. För en gångs skull tror jag att jag är på amerikanernas sida.
2. Om konsten att läsa och skriva - Olof Lagercrantz
94 sidor om just detta. Att läsa och skriva. Och oj vad han kan skriva! Skön lite filosoferande läsning som man klarar av på mindre än en timme. Men den stannar betydligt längre i huvudet.
3. A Priotitaire - Iselin C. Hermann
Jag vet människor som har tyckt att den är pornografisk. Men det tror jag inte berörde mig speciellt när jag läste den, för det minns jag inte. Däremot minns jag att jag tyckte att det var en elegant, smart och överrasknade liten brevroman. En fantasi om kärlek som utspelar sig mellan en äldre konstnär och en ung danska. Med 168 sidor är det knappt att den kvalar in som tunnis. Men det är stor text i mitt exemplar. Med ett mindre typsnitt hade den blivit betydligt kortare.
Så, det var det. Idag har jag också lyssnat klart på Ett land i gryningen. Jag saknar den redan. Men den ska jag skriva om en annan dag. I morgon, kanske.
Tre tegelstenar
Nu var det tegelstenar det handlade om hos Lyran.
Det ska väl inte vara något större problem. Sådana har jag ju läst ett gäng. Frågan är bara hur man ska kunna välja? Och hur jag ska kunna undgå Stephen King. Nej, det är lika bra att ge upp med en gång. Jag tar honom först så är det gjort.
1. The Stand - Stephen King
Visserligen är It min favorit, men det känns som om jag har skrivit om den så många gånger att det kan vara dags att byta. The Stand är också en tegelsten. Speciellt om man läser The complete and uncut edition, vilket jag naturligtvis har gjort. Också. Ibland är jag en sådan nörd.
Det framavlade influensaviruset Captain Trips släpps av misstag ut över en intet ont anande mänsklighet. 99 % dör. Men eländet är förstås inte slut där. Människorna börjar drömma också. Underliga drömmar som lockar dem att söka sig till antingen den 108-åriga Mother Abagail i Nebraska eller den inte alls lika sympatiske Randall Flagg i Las Vegas. Här kommer Kings förmåga att skapa ett myller av personer till sin rätt. Det finns massor av personer som engagerar. Trash Can Man är bara en av många favoriter.
2. Otherworld - Tad Williams
Jag plockade ut en av delarna ur bokhyllan för att kolla. Den var på drygt tusen sidor. Och med fyra böcker i serien så klassar den ju helt klart in bland tegelstenarna. Det här var min insomningslitteratur under mycket lång tid. Väldigt annorlunda fantasy som lyckas kombinera historia, framtid och digitala världar på ett för mig helt nytt sätt. Jag är inte helt säker på om jag någonsin kommer att läsa den igen. Det får nog vänta tills jag blir pensionär. För det tar onekligen en hel del tid.
3. En värld utan slut - Ken Follett
Den fristående fortsättningen på Svärdet och spiran. Tyvärr inte alls lika bra. Men lång är den verkligen. Det handlar fortfarande om Kingsbridge, men nu 150 år senare. Kanske är det bara jag som har tröttnat på Follett, men jag stör mig verkligen på att jag redan efter en kort presentation av en person förstår vad den kommer att åstadkomma och råka ut för i boken. Intresserad av örter? Aha, då kommer hon att utmana den manliga läkekonsten och kanske anklagas för häxeri. Han blir ond, hon blir en framgångsrik handlare och han där kommer att bli en fantastisk arkitekt. Jorå. Det känns lite billigt. De onda är så fullständigt genomonda och så fort något verkar gå vägen för kärleksparet som man följer så kommer förstås någonting katastrofalt ivägen för deras kärlek. Tröttsamt. Men visst, inte så tröttsamt att jag slutade läsa.
Så, det var mina tegelstenar. Nu är jag faktiskt ikapp och kan vara med på nästa som väl kommer imorgon.
Bättre sent än aldrig
Den här gången handlade det om böcker som man läst under sommaren. Det borde jag väl kunna få ihop.
Under the dome - Stephen King
Logiken haltar en aning, det gör den onekligen. Men vad bryr jag mig om det? Jag gillar King, det gör jag verkligen. Jag tycker om hans riktigt brett upplagda romaner med mängder av personer. Visserligen är det jobbigt att han envisas med att ta livet av den ena trevliga människan efter den andra, men sådant får man stå ut med. Att någon är sympatisk betyder inte att de klarar sig i King-romaner, det lär man sig efter ett tag.
En hel stad instängd under något slags bubbla? Där ser man. Onda, korrupta politiker, galna medborgargarden, fullständigt vrickade poliser och så ett litet gäng förnuftiga människor. Det blir faktiskt lite spännande. Perfekt sommarläsning!
Blodläge - Johan Theorin
Gerlof är med. Det är bra! Men annars är jag inte helt förtjust i den här boken. Jag tycker att det är lite tramsigt med älvor. Det övernaturliga inslag som fanns i Nattfåk fick vara just det, här får allt förklaringar och det hela blir lite platt. Men visst, helt okej läsning var det ju. Inte tråkigt alls. Bara inte speciellt minnesvärt. Jag har redan glömt det mesta av handlingen.
Älskade fritidshus - Johan Tell
Visserligen har jag köpt ett fritidshus. Men det var inte i första hand därför jag lånade boken. Jag är väldigt förtjust i Johan Tells sätt att skriva. Han är rolig på det sätt som jag skulle vilja vara. Lite ångrar jag dock att jag lånade boken innan jag faktiskt fått tillgång till mitt torp. För jag hittade en hel del saker att oroa mig för när jag läste boken. En hel del... Vem visste till exempel att det var så svårt att odla rabarber? Jag trodde att det var ungefär det lättaste som fanns. Inte heller visste jag att ingen någonsin har fått en mulltoalett att fungera. Som sagt, lite orolig blev jag allt...
Veckans Lästrio - Memoarer
The long hard road out of hell - Marilyn Manson
Den senaste memoarboken jag läste. Det var drygt ett år sedan. Ganska intressant i början när hans barn- och ungdom beskrivs, men betydligt tråkigare när det kommer till karriären. Att läsa om konserter och droger är lagom kul. Men första halvan var klart läsvärd.
Mitt liv - Isadora Duncan
Boken som fick mig att hata memoarer! Jag vet inte hur gammal jag var när jag läste den här boken. Men jag minns att jag avskydde varje sida. En sådan inbilsk kärring! Men det finns någon slags poetisk rättvisa att i hon dog strypt av sin egen jättelånga sjal. Ha!
Indianerna kallar det sött salt - Marianne Greenwood
Jag såg en dokumentär om henne för några månader sedan när hon precis dött. Då mindes jag att jag trots allt läste hennes böcker med ganska stort intresse. Hennes liv är faktiskt intressant att läsa om. Även om jag blir lika trött som alltid av den bild hon ger av sig själv så är hennes resor tillräckligt intressanta för att hålla mitt intresse uppe. Hon ger sig in i djungeln, lever på segelbåtar, bor hos fientliga stammar i sydamerika.
Så där ja. Det gick ju. Även om jag inte tycker om genren. Den passar inte mig helt enkelt. Verkligheten är så överskattad. Om det inte gäller reportageböcker då förstås. Det är något helt annat. Sådana älskar jag!
Tre historiska
Svärdet och spiran - Ken Follet
Så länge jag kan minnas har jag varit totalt fascinerad av hur man tillverkar saker. Jag sitter som hypnotiserad så fort det kommer en filmsnutt som visar hur en glasspinne blir till. Kanske beror det på att jag har tretton tummar på varje hand och är fullkomligt opraktisk. Så den här boken är mumma för mig. En historisk roman om en stenhuggare och ett katedralbygge i England. Det är både politik, historia och arkitektur i en och samma bok. Som ett Kinderägg - fast bättre!
Roms portar - Conn Iggulden
Något annat som får mig att sitta som klistrad framför teven är Rome. Och naturligtvis var Jag, Cladius min favoritserie när jag var mindre. Alltså är Igguldens serie som gjord för mig. Framför allt de första delarna. Det är ju svårt att bortse ifrån att man vet hur det går i de sista böckerna. Inte för att det hindrade mig från att läsa dem, men jag hade absolut mest behållning av den första delen i den här serien.
Rosens namn - Umberto Eco
Religiösa maktkamper och mystiska mord i ett italienskt benediktinkloster år 1327. Aldrig har Eco varit bättre! Jag har sett Rosens namn både som film och som pjäs. Men den ska läsas. Aldrig kan någon filmare eller scenograf skapa de miljöer som jag ser i min hjärna. Det här klostret med sitt labyrintiska bibliotek kommer att stanna i mitt minne för evigt. Och när seniliteten väl slår till kommer jag antagligen tro att jag har varit där i verkligheten. Så tydligt var det för mig.
Så, det var de 3 historiska det. Jag är ikapp! Grattis till mig.
Tre geografiska uppevelser
Jag fortsätter direkt. Förra veckan var det geografiska skildringar som Petra efterlyste. Så, här kommer tre böcker där platsen är en stor del av behållningen.
Midnatt i ondskans och godhetens trädgård - John Berendt
Savannah. Behöver jag säga mer? Jag älskar sydstatsskildringar. Trots att jag inte ens varit i USA. Antagligen kommer jag att bli oändligt besviken om jag någonsin reser dit. Men för mig räcker det långt att en bok utspelar sig i Sydstaterna för att jag ska förutsätta att den är bra. Fast den här boken är bra. Verandor och mangroveträd, mord och mörka hemligheter, hetta - behövs egentligen något mer?
Tusen strålande solar - Khaled Hosseini
Till och med titeln handlar om Kabul. För mig är beskrivningen av Afghanistan och Kabul den största behållningen med den här boken. Inte för att jag vill åka dit. Det vill jag verkligen inte. Men det känns som om jag får en bild av staden. Vad den en gång varit och vad den har förvandlats till.
Lämna inga spår - Hannah Nyala
Sällan betyder den geografiska placeringen så mycket som här. I den australiska öknen är det uppenbarligen inte lätt att överleva. Jag tycker att det här är en nära på genial thriller där landskapet är den största faran. Så mycket dödligare än de män med gevär som också jagar huvudpersonerna. Ett måste för varje överlevnadsfantast och för oss som hellre sitter i en bekväm fåtölj och avnjuter andras plågsamma kamp för överlevnad med kaffekopen inom bekvämt räckhåll.
Min första Lästrio
3 deckarhjältar
Patrick Kenzie & Angela Gennaro - Dennis Lehane
Jag kan ju inte skilja på det här radarparet. Jag gillar verkligen Lehane. Det är något gammaldags över hans sätt att skriva. Det doftar Chandler om sidorna. Patrick och Angela är tuffa, Bostons gator är ännu tuffare, men tuffast av dem alla är vännen Bubba. Och vet ni, jag har en oläst Lehane liggande här bredvid mig. Jag kan knappt vänta.
Lästips: Gone, Baby, Gone
Lincoln Rhyme & Amelia Sachs - Jeffrey Deaver
En totalförlamad brottsplatsutredare som kan röra ett finger och huvudet. I like. Idén alltså, intrigerna lämnar en del övrigt att önska. Även Lincoln har en kvinnlig radarpartner som naturligtvis är sjuuuukt snygg. Det är tröttsamt, visst? Men jag gillar ändå den sure Lincoln och hans knäppa specialkunskaper om jordrester och sediment.
Lästips: I samlarens spår
Carol Jordan & Tony Hill - Val McDermind
När jag nu ändå är inne på par, så fortsätter jag väl med en polis och en profilerare. Val McDermind tar ut svängarna ordentligt i sina böcker. Och jag gillar det. Här är folk riktigt galna och det är blodigt som fan. Carol är tack och lov inte lika fantastiskt snygg som kvinnorna ovan. Men nog är hon snyggare än Tony i alla fall.
Lästips: Sjöjungfrun sjöng sin sång