gemen och verserad

Är det bara jag, eller är det här omslaget rent förfärande fult? Jag lät nästan bli att låna boken av det skälet. Jag kan inte riktigt peka på vad det är som jag ogillar så enormt. Men jag tror att det är illustrationen som känns så totalt fel och omodern. Nåja, boken var som tur var bättre än omslaget vilket åter bevisar tesen att man inte ska döma hunden efter... fast det passar ju förstås ännu bättre på engelska

Någon i din säng - Andreas Roman

Mera gnäll. Jag tycks inte kunna producera något annat just nu. Jag vill ju bli rädd! Men det blir jag inte alls. Fast det ska nog inte skyllas på författaren. Jag har läst för mycket. Jag vet inte vad som skulle kunna skrämma mig nu för tiden? Men en aggressiv osynlig låtsaskompis lyckas uppenbarligen inte.

.

Behållningen med den här boken är istället beskrivningen av den ensamma Sofia. Andreas Roman gör verkligen ett riktigt bra jobb med att gestalta en grymt besvärlig och jobbig människa. Det är inte alls svårt att förstå varför hon är ensam och varför hon aldrig lyckades skaffa några vänner som barn. Nu är hon vuxen och fantastiskt lyckad, men fortfarande lika ensam. Och hennes låtsaskompis verkar fast besluten att hon ska fortsätta just så.

.

Jag önskar att jag hade lite mer åsikter om boken. Men det mesta jag läser just nu lämnar mig relativt oberörd, med ljumma trista åsikter. Nej, det är inte dåligt. Som vanligt. Men det är inte minnesvärt heller. Jag har redan börjat glömma handlingen. Det kan i och för sig ha att göra med att det finns drömsekvenser i boken. Jag hatar drömsekvenser! Finns det något tristare?

.

Jag ska göra ett försök med Mörkrädd också. Jag hoppas fortfarande att jag ska bli lite skraj av den, men det kommer väl inte att hända. Är det någon som har ett bra tips på läskiga böcker så tas de emot med allra största tacksamhet.

Igelkottens elegans - Muriel Barbery

.

Det börjar ju bra. Jag vill verkligen tycka om den där sura portvakten och den livströtta 12-åringen. Och till en början fungerar det. Det finns kapitel som verkligen berör mig. Som när Renée för allra sista gången går på bio med sin döende man. Där fick jag tårar i ögonen. Men sedan händer inget mer. Jag sitter mest och väntar på att berättelsen ska komma igång men jag tycker aldrig att det lyfter riktigt.

.

Det är förstås inte dåligt. Men det passade absolut inte mig. Jag skulle inte rekommendera den till någon som ville ha ett boktips. Jag kan inte riktigt se den läsare som går igång totalt på det här, framför mig. Men uppenbarligen måste de finnas. Jag är bara inte en utav dem.

Den här boken läste jag för ett tag sedan. Det var en minst sagt konstig upplevelse. Jag hade uppenbara svårigheter att förstå handlingen. Det brukar inte hända mig. Jag hade visserligen mycket att göra på jobbet just då, men ändå... Skrämmande.

Jag fattade att tre flickor blev mördade. Så mycket fattade jag. Men resten? Jag hade enormt svårt att hålla reda vem som var vem. Gång på gång fick jag stanna upp och fundera på vem den ena eller andra personen var. När mördaren till slut var fast var jag i stort sett lika förvirrad. Jag tror inte att det ska skyllas på boken. Andra har ju inte verkat ha några problem med det. Det var nog bara en dålig vecka eller så. Eller så borde jag ha startat med den första boken i serien.