Elegans som inte når riktigt ända fram
Den här boken har många gillat. Själv har jag varit så där lagom sugen på att läsa den. Men när jag helt plötsligt insåg att jag hade åkt iväg till landet utan bok (fatta fasan! Öppen spis, mjuka filtar - men inga böcker. The horror!) så blev jag väldigt glad åt att hitta Barberys bok på Coop.
Igelkottens elegans - Muriel Barbery
.
Det börjar ju bra. Jag vill verkligen tycka om den där sura portvakten och den livströtta 12-åringen. Och till en början fungerar det. Det finns kapitel som verkligen berör mig. Som när Renée för allra sista gången går på bio med sin döende man. Där fick jag tårar i ögonen. Men sedan händer inget mer. Jag sitter mest och väntar på att berättelsen ska komma igång men jag tycker aldrig att det lyfter riktigt.
.
Det är förstås inte dåligt. Men det passade absolut inte mig. Jag skulle inte rekommendera den till någon som ville ha ett boktips. Jag kan inte riktigt se den läsare som går igång totalt på det här, framför mig. Men uppenbarligen måste de finnas. Jag är bara inte en utav dem.
Kommentarer
Trackback