Kort om brott
Ser man på. Nu börjar jag i alla fall få upp lite mer tempo på läsningen. Entusiasmen är dock fortfarande låg tyvärr. Det här borde jag ju gå i spinn på. Reportage. Om svenska brott. Låter ju som perfekt läsning för mig. Men icke då! Upplevelsen blir ändå ganska ljummen.
I brottets spår - Walter Repo
Den här killen blev tydligen Årets Frilansjournalist 2007. Där ser man. Nå, det är inte hans sätt att skriva som jag ogillar, även om jag inte direkt är översvallande förtjust heller. Problemet är snarare att reposrtagen är för korta. 21 brott på 238 sidor ger ju inga fantastiska fördjupningar precis.
Men några ljuspunkter finns det förstås. Pojken som skakade Malmö ger en hel del information som dagstidningarna valde att utelämna. Som att Skolbombarens vapengömma med pistoler och pumpgevär var av den typen man kan köpa på Hobbex.
Några historier är riktigt skrämmande. Visst är det otäckt med en människa som hör aztekernas dödsgud Mictian innuti sitt huvud. Men frågan är om det inte är ännu läskigare med två supande tonårskillar som bara bestämmer sig för att döda någon en kväll. Eftersom allt är så tråkigt. Det är betydligt lättare att förstå att den som är mitt uppe i en aktiv psykos hugger ihjäl människor, än att uttråkade tonåringar gör det och därefter fortsätter att skända den döde och dessutom kommer tillbaka till brottsplatsen för att plocka med sig ett öga. Sådant ger mig rysningar.
Med hälften så många reportage till samma mängd sidor hade den här boken passat mig bätre. Men kanske fanns inget mer att berätta?
I brottets spår - Walter Repo
Den här killen blev tydligen Årets Frilansjournalist 2007. Där ser man. Nå, det är inte hans sätt att skriva som jag ogillar, även om jag inte direkt är översvallande förtjust heller. Problemet är snarare att reposrtagen är för korta. 21 brott på 238 sidor ger ju inga fantastiska fördjupningar precis.
Men några ljuspunkter finns det förstås. Pojken som skakade Malmö ger en hel del information som dagstidningarna valde att utelämna. Som att Skolbombarens vapengömma med pistoler och pumpgevär var av den typen man kan köpa på Hobbex.
Några historier är riktigt skrämmande. Visst är det otäckt med en människa som hör aztekernas dödsgud Mictian innuti sitt huvud. Men frågan är om det inte är ännu läskigare med två supande tonårskillar som bara bestämmer sig för att döda någon en kväll. Eftersom allt är så tråkigt. Det är betydligt lättare att förstå att den som är mitt uppe i en aktiv psykos hugger ihjäl människor, än att uttråkade tonåringar gör det och därefter fortsätter att skända den döde och dessutom kommer tillbaka till brottsplatsen för att plocka med sig ett öga. Sådant ger mig rysningar.
Med hälften så många reportage till samma mängd sidor hade den här boken passat mig bätre. Men kanske fanns inget mer att berätta?
Mmmm... reportagebok
Jag gillar verkligen reportageböcker. Det spelar mindre roll vad de handlar om. Bara jag får en inblick i något jag inte tidigare visste speciellt mycket om så är jag nöjd. Den här handlade om städning. Det är något jag i görligaste mån försöker undvika och hade jag haft mer pengar hade jag kanske kunnat lockas att göra som människorna i den här boken, anställa en städerska svart.
Fint hemma - Kerstin Fredholm
Kerstin Fredholm byter namn till Anita Lundin och sätter in annonser som talar om att hon är en före detta hemmafru som söker städjobb. Och Jesus vad många svar hon får! Utav alla som svarar är det bara en enda som vill ha städningen utförd med kvitto. Alla andra föredrar att betala svart. Många tycker att 80 kronor i timmen borde räcka. Jomentjena!
En hel del av hennes kunder verkar mer eller mindre galna. Men somliga ger ett betydligt mer sympatiskt intryck. Dock inte de män som verkar tro att den som säljer städtjänster även borde sälja sexuella tjänster. I boken har hon dock bytt ut alla namn och ändrat en del adresser och yrken så att kunderna inte ska vara möjliga att känna igen.
Jag antar dock att varje läsare som någon gång jobbat extra i hemtjänsten direkt känner igen många av typerna. Äldre änkor som bor kvar i stora våningar som de inte längre klarar av att sköta. Bestämda damer som vill ha det på sitt eget vis med mattfransborstar och specifika regler för exakt hur städningen ska utföras. Alla andra sätt är fel!
Det är inga sensationella avslöjanden precis. Men det är underhållande läsning. Och det gör mig ganska övertygad om att jobbet som svartstäderska inte är något för mig.
Fint hemma - Kerstin Fredholm
Kerstin Fredholm byter namn till Anita Lundin och sätter in annonser som talar om att hon är en före detta hemmafru som söker städjobb. Och Jesus vad många svar hon får! Utav alla som svarar är det bara en enda som vill ha städningen utförd med kvitto. Alla andra föredrar att betala svart. Många tycker att 80 kronor i timmen borde räcka. Jomentjena!
En hel del av hennes kunder verkar mer eller mindre galna. Men somliga ger ett betydligt mer sympatiskt intryck. Dock inte de män som verkar tro att den som säljer städtjänster även borde sälja sexuella tjänster. I boken har hon dock bytt ut alla namn och ändrat en del adresser och yrken så att kunderna inte ska vara möjliga att känna igen.
Jag antar dock att varje läsare som någon gång jobbat extra i hemtjänsten direkt känner igen många av typerna. Äldre änkor som bor kvar i stora våningar som de inte längre klarar av att sköta. Bestämda damer som vill ha det på sitt eget vis med mattfransborstar och specifika regler för exakt hur städningen ska utföras. Alla andra sätt är fel!
Det är inga sensationella avslöjanden precis. Men det är underhållande läsning. Och det gör mig ganska övertygad om att jobbet som svartstäderska inte är något för mig.
Unga killar med Aspergers
Jag gillar ju inte memoarer. Men reportageböcker däremot är en helt annan sak. Vad det här ska beskrivas som. vet jag inte. Men lite intressant var det i alla fall.
Jag är ändå jag
Boken består av texter skrivna av fyra unga killar med Aspergers syndrom. De handlar om livet, drömmar, vänskap, kärlek och framtiden. Som vuxen är det enkelt att se att deras tankar och drömmar inte skiljer sig speciellt mycket från vanliga ungdomars. Inte alls förrsten. De är osäkra precis som alla andra. Skillnaden är att de kan knyta sin osäkerhet och sina problem till en diagnos. Och kanske att andra gör det.
Tyvärr var boken inte direkt fängslande. Jag är lite för gammal för att tycka att det är speciellt intressant att läsa om tonåringar drömmar. Framför allt när det handlar om körkort, stjärnstatus som musiker och toppjobb. Men jag läste ändå ut den och några nya kunskaper och tankar har jag säkert fått på köpet.
Jag är ändå jag
Boken består av texter skrivna av fyra unga killar med Aspergers syndrom. De handlar om livet, drömmar, vänskap, kärlek och framtiden. Som vuxen är det enkelt att se att deras tankar och drömmar inte skiljer sig speciellt mycket från vanliga ungdomars. Inte alls förrsten. De är osäkra precis som alla andra. Skillnaden är att de kan knyta sin osäkerhet och sina problem till en diagnos. Och kanske att andra gör det.
Tyvärr var boken inte direkt fängslande. Jag är lite för gammal för att tycka att det är speciellt intressant att läsa om tonåringar drömmar. Framför allt när det handlar om körkort, stjärnstatus som musiker och toppjobb. Men jag läste ändå ut den och några nya kunskaper och tankar har jag säkert fått på köpet.