Färdig! och jag har hittat purjolöken.
Nej, inte med Tom Clancy. Men med mjukdjuren. De var hårdare än vad jag hade väntat mig. Minsann.
Amberville - Tim Davys
Nej, jag är inte så förtjust i den här boken. Men jag vet inte längre vad som är mina åsikter och vad som är min reaktion på marknadsföringsmetoderna. Jag får försöka bena upp det hela lite grand.
Figurerna är mjukdjur. Eftersom jag själv hade mitt rum översvämmat av katter, isbjörnar, gorillor, sköldpaddor och, faktiskt, mjuka duvor så har jag lätt att se dem framför mig. Men namnen stör mig. Det tar säkert halva boken innan jag slutar reta mig på de fåniga namnen. Emma Kanin, Eric Björn, Sam Gasell får mig att känna mig förflyttad till en barnbok. Problemet är att mjukdjuren inte brukar vara knarkande sadister i barnböcker. Det skulle kanske kunna vara en rolig krock - men det fungerar inte riktigt för mig.
Och utforskandet av begreppet ondska... Tja, det fungerar väl så där. Berättelsen stoppas upp ideligen, precis när den tagit fart och det stör mig också. Jag får inget riktigt grepp om vem den här boken riktar sig till. Ibland är den rå, medan andra stycken känns naiva och riktade till en betydligt yngre läsargrupp. Om den här boken försöker berätta något om ondska så är det uppenbarligen inget nytt för mig. Jag läser händelserna i övrigt säger det mig ingenting.
Men jag hittade purjolöken. Eric Björn snubblar på en purjolök på vägen till katedralen. Tändaren skulle kunna var den Hyenan Bataille använder när han tänder eld på tuppen, kanske? Tablettasken kanske kan syfta på alla tabletter som Sam trycker i sig? Men var disktrasan kommer ifrån har jag fortfarande ingen aning om.
Och jag tänker inte fundera mer på saken heller. Nu känner jag mig mycket färdig med Amberville. Faktiskt.
Amberville - Tim Davys
Nej, jag är inte så förtjust i den här boken. Men jag vet inte längre vad som är mina åsikter och vad som är min reaktion på marknadsföringsmetoderna. Jag får försöka bena upp det hela lite grand.
Figurerna är mjukdjur. Eftersom jag själv hade mitt rum översvämmat av katter, isbjörnar, gorillor, sköldpaddor och, faktiskt, mjuka duvor så har jag lätt att se dem framför mig. Men namnen stör mig. Det tar säkert halva boken innan jag slutar reta mig på de fåniga namnen. Emma Kanin, Eric Björn, Sam Gasell får mig att känna mig förflyttad till en barnbok. Problemet är att mjukdjuren inte brukar vara knarkande sadister i barnböcker. Det skulle kanske kunna vara en rolig krock - men det fungerar inte riktigt för mig.
Och utforskandet av begreppet ondska... Tja, det fungerar väl så där. Berättelsen stoppas upp ideligen, precis när den tagit fart och det stör mig också. Jag får inget riktigt grepp om vem den här boken riktar sig till. Ibland är den rå, medan andra stycken känns naiva och riktade till en betydligt yngre läsargrupp. Om den här boken försöker berätta något om ondska så är det uppenbarligen inget nytt för mig. Jag läser händelserna i övrigt säger det mig ingenting.
Men jag hittade purjolöken. Eric Björn snubblar på en purjolök på vägen till katedralen. Tändaren skulle kunna var den Hyenan Bataille använder när han tänder eld på tuppen, kanske? Tablettasken kanske kan syfta på alla tabletter som Sam trycker i sig? Men var disktrasan kommer ifrån har jag fortfarande ingen aning om.
Och jag tänker inte fundera mer på saken heller. Nu känner jag mig mycket färdig med Amberville. Faktiskt.
Aha! Nu är han snart inringad
Det är inte jag och det är inte Torsten Flinck...
Jag är också ganska säker på att det inte är min man eller min kompis Eva. Min kollega Stina är nog också oskyldig.
Så där ja. Nätet dras åt. Jag gissar att Tim Davys avslöjas vilken dag som helst.
Eller så har jag överdoserat på mustaschvax så här på fredagseftermiddagen.
Jag är också ganska säker på att det inte är min man eller min kompis Eva. Min kollega Stina är nog också oskyldig.
Så där ja. Nätet dras åt. Jag gissar att Tim Davys avslöjas vilken dag som helst.
Eller så har jag överdoserat på mustaschvax så här på fredagseftermiddagen.
Tungsint på Island
Det här ska vara en av nordens bästa deckarförfattare. Det har jag minsann läst. Massor av priser har han fått också. Stiligt värre.
Mannen i sjön - Arnaldur Indridason
Nej! Nej! Nej! Det går inte. Jag orkar inte med ännu en tungsint kommissarie som har dålig kontakt med sina barn. Det spelar ingen roll att författaren är skicklig och att handlingen är riktigt trovärdig för att vara en deckare. Jag har helt enkelt fått en total överdos.
Jag måste ta en deckarpaus. Eller åtminstone hålla mig borta från den här sortens deckare ett tag. För den här boken borde jag egentligen kunna tycka om. Jag har alltid velat åka till Island. Miljön är spännande och människorna heter helt underbart knäppa saker som Bergpora, Erlendur, Sigurdur Oli och Elinborg. Bakgrundshistorien, om de idealistiska ungdomarna som reser för att studera vid universitet i Östtyskland och upptäcker hur deras kommunistiska drömsamhälle fungerar i praktiken, är läsvärd.
Men det hjälper inte! Jag vill bara skrika högt när Erlendur sitter i sin mörka dystra lägenhet och tänker mörka dystra långsamma tankar.
För en gångs skull är den slitna klyshan sann.
- Det är inte du Arnaldur! Det är jag. Du förtjänar en bättre läsare som kan uppskatta dig för den duktiga författare du är. Det behöver inte vara slut för alltid. Vem vet, vi kanske hittar tillbaka till varandra. Men nu vill jag ha en paus i vårt förhållande. En lång sådan.
Mannen i sjön - Arnaldur Indridason
Nej! Nej! Nej! Det går inte. Jag orkar inte med ännu en tungsint kommissarie som har dålig kontakt med sina barn. Det spelar ingen roll att författaren är skicklig och att handlingen är riktigt trovärdig för att vara en deckare. Jag har helt enkelt fått en total överdos.
Jag måste ta en deckarpaus. Eller åtminstone hålla mig borta från den här sortens deckare ett tag. För den här boken borde jag egentligen kunna tycka om. Jag har alltid velat åka till Island. Miljön är spännande och människorna heter helt underbart knäppa saker som Bergpora, Erlendur, Sigurdur Oli och Elinborg. Bakgrundshistorien, om de idealistiska ungdomarna som reser för att studera vid universitet i Östtyskland och upptäcker hur deras kommunistiska drömsamhälle fungerar i praktiken, är läsvärd.
Men det hjälper inte! Jag vill bara skrika högt när Erlendur sitter i sin mörka dystra lägenhet och tänker mörka dystra långsamma tankar.
För en gångs skull är den slitna klyshan sann.
- Det är inte du Arnaldur! Det är jag. Du förtjänar en bättre läsare som kan uppskatta dig för den duktiga författare du är. Det behöver inte vara slut för alltid. Vem vet, vi kanske hittar tillbaka till varandra. Men nu vill jag ha en paus i vårt förhållande. En lång sådan.
Fortfarande ingen purjolök
Varför får jag ingen purjo?
Jag lider förvisso ingen skriande brist på purjolök. Eller på disktrasor eller tändare. Men ändå. Jag börjar känna mig en aning förfördelad här.
Kanske är det för att få ytterligare skriverier? Om bara somliga får prylar så fortsätter vi att skriva om boken och spekulera om marknadsföringsmetoderna. Kan di va så illistiga?
Jag håller faktiskt på och läser den. Men det går lite trögt. Jag somnar nästan lika snabbt av de här mjukisdjuren som av Tom Clancys hydrofonbojar. Jo, jag läser den fortfarande! Det är ett evighetsprojekt.
Nu har jag i alla fall tagit med mig Amberville i ryggsäcken. Lite lunchläsning kanske. Om ingen börjar prata om något mer intressant. Som tandtråd eller indexering av pressregister eller... Ok, om ingen börjar prata alls, så kanske jag läser.
Jag lider förvisso ingen skriande brist på purjolök. Eller på disktrasor eller tändare. Men ändå. Jag börjar känna mig en aning förfördelad här.
Kanske är det för att få ytterligare skriverier? Om bara somliga får prylar så fortsätter vi att skriva om boken och spekulera om marknadsföringsmetoderna. Kan di va så illistiga?
Jag håller faktiskt på och läser den. Men det går lite trögt. Jag somnar nästan lika snabbt av de här mjukisdjuren som av Tom Clancys hydrofonbojar. Jo, jag läser den fortfarande! Det är ett evighetsprojekt.
Nu har jag i alla fall tagit med mig Amberville i ryggsäcken. Lite lunchläsning kanske. Om ingen börjar prata om något mer intressant. Som tandtråd eller indexering av pressregister eller... Ok, om ingen börjar prata alls, så kanske jag läser.
Fem ungdomsböcker för tjejer
För första gången känns bokfemman nästan hopplöst svår. Det var länge sedan jag var tonåring och eftersom jag inte har några barn så är jag ganska borta på den här fronten. Dessutom gick jag själv i stort sett direkt från hästböcker till Steinbeck utan att passera gå. Jo, jag läste förstås Puss, Kram och Love, Love, Love ? men de lämnade faktiskt inga bestående minnen.
Fast om jag inte hade vetat att det skulle komma en kill-kategori senare, så hade det varit lättare. Där har jag fler böcker att rekommendera. Egentligen passar de lika bra för tjejer, men det känns som om jag måste spara dem. För killar kan ju inte läsa böcker med tjejer som huvudpersoner? Av någon anledning. Nåja, här kommer, till slut, fem hopskrapade böcker.
Tovan - MarieLouise Wallin
En annorlunda hästbok som handlar lika mycket om kärlek som om hästar. Den här boken kom ut i mitten av 70-talet och sägs vara den första som behandlar lesbisk kärlek i tonårslitteraturen. Så värst mycket kärlek är det inte, utan mer spänning och funderingar. Jag läste den som i tidiga tonåren och mindes den väldigt länge.
Glappet - Christina Herrström
Den här boken är jag helt säker på att jag hade gillat som tonåring. Pinsam och konstig - men jag hade slukat den totalt. Jag och min bästa kompis hade också en period när vi tyckte att äldre män var spännande. En tid när vi strödde kommentarer som "män blir inte sexiga förrän efter 30" omkring oss. Vilket måste ha låtit ganska roande (och kanske lite oroande) med tanke på att vi antagligen inte hade fyllt fjorton. Denna period följdes senare av en tid när vi lika bestämt hävdade att det hände något med killar så fort de fyllt tjugo - för då blev de omedelbart jävligt tråkiga. Efter ytterligare någon tid började vi faktiskt skaffa riktiga pojkvänner och slutade uttala oss lika tvärsäkert. Puberteten är en konstig tid.
Syskonkärlek - Katarina von Bredow
Den mest förbjudna kärleken av alla. Den mellan syskon. Den här boken läste jag som vuxen, men jag tror att jag skulle tyckt att den var spännande. Själv var jag mest skräckslaget fascinerad av hennes kärlekshistoria och giftermål med den där läskigt gamle journalisten. Hur kunde hon? Idag är jag kanske inte lika snabb att döma. Men jo. Jag hade nog ringt efter hjälp om min 15-åring ville flytta ihop med en medelålders man.
Vi kallar honom Anna - Peter Pohl
Tjejer gillar sorgliga böcker. Åtminstone gjorde vi det när jag var tonåring. Och den här boken är sorglig så att det räcker. Jag trodde länge att jag hade läst Peter Pohls böcker som tonåring, men när jag slår upp utgivningsår så märker jag att jag har läst dem betydligt senare. Jag hade en period när jag ville bli författare och då läste jag massor av ungdomsböcker för att bekanta mig med en genre som jag tyckte att jag hade missat. Peter Pohl var en av de författare jag faktiskt uppskattade.
Sandor slash Ida - Sara Kadefors
Den här boken måste jag ju förstås ha med. För några år sedan var jag ute och badade med en kompis och hennes tonårsbarn. En av tjejerna var fullständigt uppslukad av den här boken. Hennes syster som redan hade läst den, var eld och lågor. "Den måste du läsa. Den är såååå bra" sa de. Jag håller kanske inte riktigt med. Men jag är vuxen. Jag skulle säkert ha gillat den lika mycket om jag varit tonåring. Och hur ska jag kunna annat än att älska en bok som får mina favorittonåringar att hoppa jämfota av entusiasm och komma med lästips till mig?
Fast om jag inte hade vetat att det skulle komma en kill-kategori senare, så hade det varit lättare. Där har jag fler böcker att rekommendera. Egentligen passar de lika bra för tjejer, men det känns som om jag måste spara dem. För killar kan ju inte läsa böcker med tjejer som huvudpersoner? Av någon anledning. Nåja, här kommer, till slut, fem hopskrapade böcker.
Tovan - MarieLouise Wallin
En annorlunda hästbok som handlar lika mycket om kärlek som om hästar. Den här boken kom ut i mitten av 70-talet och sägs vara den första som behandlar lesbisk kärlek i tonårslitteraturen. Så värst mycket kärlek är det inte, utan mer spänning och funderingar. Jag läste den som i tidiga tonåren och mindes den väldigt länge.
Glappet - Christina Herrström
Den här boken är jag helt säker på att jag hade gillat som tonåring. Pinsam och konstig - men jag hade slukat den totalt. Jag och min bästa kompis hade också en period när vi tyckte att äldre män var spännande. En tid när vi strödde kommentarer som "män blir inte sexiga förrän efter 30" omkring oss. Vilket måste ha låtit ganska roande (och kanske lite oroande) med tanke på att vi antagligen inte hade fyllt fjorton. Denna period följdes senare av en tid när vi lika bestämt hävdade att det hände något med killar så fort de fyllt tjugo - för då blev de omedelbart jävligt tråkiga. Efter ytterligare någon tid började vi faktiskt skaffa riktiga pojkvänner och slutade uttala oss lika tvärsäkert. Puberteten är en konstig tid.
Syskonkärlek - Katarina von Bredow
Den mest förbjudna kärleken av alla. Den mellan syskon. Den här boken läste jag som vuxen, men jag tror att jag skulle tyckt att den var spännande. Själv var jag mest skräckslaget fascinerad av hennes kärlekshistoria och giftermål med den där läskigt gamle journalisten. Hur kunde hon? Idag är jag kanske inte lika snabb att döma. Men jo. Jag hade nog ringt efter hjälp om min 15-åring ville flytta ihop med en medelålders man.
Vi kallar honom Anna - Peter Pohl
Tjejer gillar sorgliga böcker. Åtminstone gjorde vi det när jag var tonåring. Och den här boken är sorglig så att det räcker. Jag trodde länge att jag hade läst Peter Pohls böcker som tonåring, men när jag slår upp utgivningsår så märker jag att jag har läst dem betydligt senare. Jag hade en period när jag ville bli författare och då läste jag massor av ungdomsböcker för att bekanta mig med en genre som jag tyckte att jag hade missat. Peter Pohl var en av de författare jag faktiskt uppskattade.
Sandor slash Ida - Sara Kadefors
Den här boken måste jag ju förstås ha med. För några år sedan var jag ute och badade med en kompis och hennes tonårsbarn. En av tjejerna var fullständigt uppslukad av den här boken. Hennes syster som redan hade läst den, var eld och lågor. "Den måste du läsa. Den är såååå bra" sa de. Jag håller kanske inte riktigt med. Men jag är vuxen. Jag skulle säkert ha gillat den lika mycket om jag varit tonåring. Och hur ska jag kunna annat än att älska en bok som får mina favorittonåringar att hoppa jämfota av entusiasm och komma med lästips till mig?
Snabbläst om stålar
Jaha, då har jag också läst den. Lite senare än de flesta, men säkert inte sist.
Snabba cash - Jens Lapidus
Jag var lite tveksam till den här boken. Som alltid, när det har skrivits spaltmeter om en bok innan jag läser den. Jag tycker inte att den var jättebra, men jag kan ändå förstå hypen. Den är annorlunda.
Trots att det inte är speciellt svårt att förstå vart handlingen är på väg - så känns boken ändå ny och originell. Inga poliser, inga medelålders trötta bittra kommissarier, ingen utredning.
Å andra sidan - inga kvinnor. Jo de finns där, men så platta och ytligt beskrivna att de bara fungerar som kulisser. Men det är säkert meningen. Kvinnor har ingen betydelse i den här historien. Det här är en historia om män och om pengar.
Vad mer kan jag säga? Jag läste den på en dag. Längre tid tog det inte. Det räckte med ett par sidor för att jag skulle fastna i det höga tempot. Sedan var det bara att hålla i hatten och åka med. Det är ju skickligt. Fast jag misstänker att jag kommer att glömma boken ungefär lika fort. Trots att jag läste den igår - är jag redan osäker på namnen på huvudpersonerna. Det var underhållande för stunden, inte mer. Men ibland räcker ju det ganska långt.
Lätt rodnande lyssnar jag...
Jag har börjat cykla fram och tillbaka till jobbet. Det ger mig en timmes sammanlagd motion om dagen. Det måste ju vara smartare än att tillbringa samma tid på spårvagnen och sedan klaga på att jag inte har lust att träna. Jag tränar fortfarande inte, men nu får jag åtminstone lite motion.
Men det är bra trist att cykla, så därför bestämde jag mig för att prova en ljudbok. Min svärmor blev eld och lågor och lånade mig både cd-spelare och bok. Boken fick jag inte välja själv! Hon mer eller mindre tvingade på mg den här.
Mördande hetta - Nora Roberts
Vi har inte samma smak. Det visste jag ju. Men det här är ibland så dåligt att jag rodnar. Som tur är så märks det inte eftersom jag redan är högröd i ansiktet av själva cyklandet.
Jag antar att det här är vad de gamla Allersromanerna har utvecklats till. En blandning av romantik och deckare. Där de sämsta delarna från båda genrerna förenats. Usch! Jag vet inte om de klyshiga meningarna blir tydligare när de uttalas högt. Men jag misstänker det. Om "han lägger sin mun över hennes" en gång till är risken stor att jag cyklar omkull.
Men det är fortfarande roligare att cykla när jag lyssnar på någon som pratar, så jag fortsätter säkert tills den är slut. Men nästa ljudbok tänker jag välja själv. Och tro mig, Nora Roberts läser jag aldrig mer.
Men det är bra trist att cykla, så därför bestämde jag mig för att prova en ljudbok. Min svärmor blev eld och lågor och lånade mig både cd-spelare och bok. Boken fick jag inte välja själv! Hon mer eller mindre tvingade på mg den här.
Mördande hetta - Nora Roberts
Vi har inte samma smak. Det visste jag ju. Men det här är ibland så dåligt att jag rodnar. Som tur är så märks det inte eftersom jag redan är högröd i ansiktet av själva cyklandet.
Jag antar att det här är vad de gamla Allersromanerna har utvecklats till. En blandning av romantik och deckare. Där de sämsta delarna från båda genrerna förenats. Usch! Jag vet inte om de klyshiga meningarna blir tydligare när de uttalas högt. Men jag misstänker det. Om "han lägger sin mun över hennes" en gång till är risken stor att jag cyklar omkull.
Men det är fortfarande roligare att cykla när jag lyssnar på någon som pratar, så jag fortsätter säkert tills den är slut. Men nästa ljudbok tänker jag välja själv. Och tro mig, Nora Roberts läser jag aldrig mer.
Tja, vad ska jag säga...
Ibland läser jag böcker som lämnar mig frågande och förvånad när jag slår ihop dem. Det här var en sådan.
Tysta leken - Boel Gerell
Jag väntar hela tiden på att något ska hända när jag läser den här boken. Hon skriver nog skickligt på något sätt, för det finns någon slags underliggande spänning som jag hela tiden tror ska explodera. Problemet är att det aldrig händer. Huvudpersonen Julia går omkring och tänker... och tänker... och pratar med S...och tänker lite till. Detta gör hon under tiden hon jobbar på en liten landsortsredaktion och skriver texter om lokala utställningar och kvinnor som har 3000 äggkoppar.
Det antyds en massa saker i den här romanen, men det som borde blivit någon slags katharsis blir bara ett; Jaha. På det viset.
På baksidan sägs att den här boken handlar om vänskap så tät att man inte vet var den ena kroppen börjar och den andra slutar. Och om tankar så farliga att de måste gömmas med aldrig får glömmas bort. Det var väl tur att någon skrev det - för själv hade jag aldrig listat ut det.
Tysta leken - Boel Gerell
Jag väntar hela tiden på att något ska hända när jag läser den här boken. Hon skriver nog skickligt på något sätt, för det finns någon slags underliggande spänning som jag hela tiden tror ska explodera. Problemet är att det aldrig händer. Huvudpersonen Julia går omkring och tänker... och tänker... och pratar med S...och tänker lite till. Detta gör hon under tiden hon jobbar på en liten landsortsredaktion och skriver texter om lokala utställningar och kvinnor som har 3000 äggkoppar.
Det antyds en massa saker i den här romanen, men det som borde blivit någon slags katharsis blir bara ett; Jaha. På det viset.
På baksidan sägs att den här boken handlar om vänskap så tät att man inte vet var den ena kroppen börjar och den andra slutar. Och om tankar så farliga att de måste gömmas med aldrig får glömmas bort. Det var väl tur att någon skrev det - för själv hade jag aldrig listat ut det.
Fem som är svåra att lägga ifrån sig
Måndag betyder Malins bokfemma. Det är ungefär det enda positiva jag ser med måndagar. Jag gillar att vara ledig. Jag skulle till och med våga påstå att jag är bra på det. Att jobba däremot, är inte riktigt min melodi. Men man är ju så illa tvungen.
Här kommer min lista över böcker som jag har haft svårt att lägga ifrån mig. Helt utan inbördes ordning.
Sagan om ringen-trilogin - J.J.R Tolkien
Jag fick Sagan om ringen av min pappa när jag var tolv. Han talade om för mig att den var jätteseg i början, men om jag bara tog mig igenom de första femtio sidorna så skulle den bli riktigt spännande sedan. Jag försökte verkligen, men det gick inte. Några år senare plockade jag upp den igen. Och då kom jag igenom de där första trista kapitlen. Sedan kunde jag inte sluta läsa. Jag läste på spårvagnen, jag läste på rasterna, jag läste i stallet och förstås i badkaret. Dagarna innan jag fick del två och tre var bland de längsta i mitt liv. När jag väl fick försvinna in i Tolkiens värld igen var det en lycka av sällan skådad art.
Låt den rätte komma in - John Ajvide Lindqvist
Jag hade inte några direkta förhoppningar om den här boken. Jag hade redan läst Hanteringen av odöda och tyckt att den var helt okey, men inte riktigt i min smak. Den rätte, var däremot helt rätt för mig. Trots att jag verkligen försökte läsa långsamt och tvingade mig att göra saker mellan kapitlen (som fylla diskmaskinen, torka av en köksbänk, vattna blommorna) så tog den slut alldeles för fort.
IT - Stephen King
Jag var en extremt lat studerande. Ju längre jag kom desto mindre pluggade jag. Till slut läste jag in mina tentor det sista dygnet förre skrivningen. Treo, kaffe och 24 timmars råpluggande var allt jag faktiskt behövde för att spetsa varje tenta. Att det inte var vad jag behövde för att komma ihåg vad jag lärde mig - är en helt annan femma. Efter varje tenta brukade jag hoppa över ölen och istället gå raka vägen till Akademibokhandeln och köpa en ren nöjesläsningsbok. En gång blev det IT av Stephen King. Här kan vi tala om kärlek vid första kapitlet. Efter allt pluggande var jag så trött att jag var skelögd. Men jag kunde ändå inte sluta läsa. Jag älskade den här boken. Framför allt är det barndomsskildringen som knäcker mig fullständigt. Det spelar ingen roll vilka ohyggliga hemskheter de här barnen råkar ut för. Jag hade ändå velat vara med i gänget. Jag vill vara kompis med Ben, Bill, Beverly, Eddie, Stanley, Richie och Mike. Fast det måste ju vara sju, förstås. Frågan är vem som skulle vara tvungen att försvinna för att jag skulle få vara med?
Tidvattnets furste - Pat Conroy
Så klart! Det är ju en sydstatsroman. Jag har aldrig brytt mig om att analysera vad det är med sydstatsskildringar som fångar mig så fullständigt. Jag nöjer mig med att konstatera att så är fallet. Jag har inte läst Tidvattnet på många år eftersom jag lånade ut den och aldrig fick den tillbaka, men jag minns fortfarande hur totalt uppslukad jag var av den. Gräslig barndom, stora syskonskaror och träskmarker... uppenbarligen är det helt oemotståndligt för ett bortskämt ensambarn från centrala Göteborg.
Ingen tobak inget halleluja - Erik Lundqvist
Jag har ingen aning om hur jag fick tag i den här boken. Men jag minns vilken överraskning den gav mig. Jag hade verkligen inga höga förväntningar på en bok som handlade om en missionär som kommer till Nya Guinea för att kristna hedningar. Men Algot Svenssons äventyr bland de nakna papuanerna fick mig att skratta gott. Den här boken läste jag från pärm till pärm sittande i min sköna gröna fåtölj, med en stor kanna te bredvid mig. Finns det egentligen något bättre sätt att tillbringa en regnig höstkväll?
Snabbläst bok om dödsstraff
Den här boken slängde jag i mig som en skål cornflakes ungefär. Bukfylla för hjärnan.
Edward Finnigans upprättelse - Roslund och Hellström
Av någon anledning har jag inte varit speciellt förtjust i deras tidigare böcker. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är jag inte gillar, men uppenbarligen är det något som inte stämmer för mig. Deras syfte och åsikter kan jag absolut sympatisera med. Det är bara sättet de skriver på som inte fungerar för mig.
Normalt uppskattar jag våldsamma böcker, men i de tidigare böckerna så har någonting i våldsskildringarna stört mig. Den här boken är betydligt mindre våldsam. Men jag gillar den ändå inte speciellt mycket. Jag är verkligen skittrött på slitna medelålders manliga poliser med dåligt humör men bra polisinstinkter. Och det är inte bara Ewert Gräns som är lite besvärad av att han går ut med den unga polisen Hermansson. Det blir jag med! Varför skulle hon vilja gå ut med honom? Det känns så klyschigt!
Inte min tekopp det här. Men vem vet. Jag kanske kommer att läsa deras böcker även i fortsättningen. Det är ju lättläst och en stunds verklighetsflykt. Ibland är det allt man behöver. Och eftersom jag aldrig har köpt någon av deras böcker utan bara lånat dem så känns det inte så illa.
Edward Finnigans upprättelse - Roslund och Hellström
Av någon anledning har jag inte varit speciellt förtjust i deras tidigare böcker. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är jag inte gillar, men uppenbarligen är det något som inte stämmer för mig. Deras syfte och åsikter kan jag absolut sympatisera med. Det är bara sättet de skriver på som inte fungerar för mig.
Normalt uppskattar jag våldsamma böcker, men i de tidigare böckerna så har någonting i våldsskildringarna stört mig. Den här boken är betydligt mindre våldsam. Men jag gillar den ändå inte speciellt mycket. Jag är verkligen skittrött på slitna medelålders manliga poliser med dåligt humör men bra polisinstinkter. Och det är inte bara Ewert Gräns som är lite besvärad av att han går ut med den unga polisen Hermansson. Det blir jag med! Varför skulle hon vilja gå ut med honom? Det känns så klyschigt!
Inte min tekopp det här. Men vem vet. Jag kanske kommer att läsa deras böcker även i fortsättningen. Det är ju lättläst och en stunds verklighetsflykt. Ibland är det allt man behöver. Och eftersom jag aldrig har köpt någon av deras böcker utan bara lånat dem så känns det inte så illa.
Mjukisdjuren har anlänt
Nu har de dykt upp i min brevlåda också. Amberville dunsade ner i brevlådan för några dagar sedan. Fast någon tändare eller disktrasa har jag ännu inte sett till. Synd, tycker jag. Jag skulle uppskatta båda delarna. Jag springer alltid runt och letar efter tändare och disktrasor går ju alltid åt.
Boken däremot, är jag inte så himla sugen på. Jag har ju redan läst tjugo olika bokbloggare skriva om den. Men det är klart att jag ska läsa den. Det är väl det minsta man kan begära när jag har fått den gratis. Sådant uppskattas alltid av den här bloggaren.
Undrar om någon vill skicka mig gratis skor och stövlar också om jag skapar en skoblogg? Chokladblogg? Whiskeyblogg?
Boken däremot, är jag inte så himla sugen på. Jag har ju redan läst tjugo olika bokbloggare skriva om den. Men det är klart att jag ska läsa den. Det är väl det minsta man kan begära när jag har fått den gratis. Sådant uppskattas alltid av den här bloggaren.
Undrar om någon vill skicka mig gratis skor och stövlar också om jag skapar en skoblogg? Chokladblogg? Whiskeyblogg?
Rödögd och trött
Jag har inte slutat läsa. Jag har bara haft för mycket att göra för att orka skriva om det. Fast egentligen har jag inte gjort så mycket. Istället ägnar jag massor av tid åt att gräma mig över alla saker jag borde göra. Inte så smart kanske. Om jag grubblade mindre och gjorde mer så skulle mitt liv bara så mycket enklare.
Nåja, nu tar vi lite böcker istället.
Ett öga rött - Jonas Hassem Khemiri
Oj, vad svårt jag har haft för att läsa den här boken. Inte för att den är dålig eler ointressant på något vis. Men språket ställer till det för mig. Normalt läser jag extremt fort.
Ni har säkert läst de där mailen som visar att man kan läsa nästan vad som helst om bara första och sista bokstäverna i orden är på rätt plats. Hjärnan sorterar övriga bokstäver rätt utan att man beöver tänka på det.
Så gör min hjärna med den här bokens meningar. Vilket gör att jag helt och hållet missar stora delar med poängen. Min hjärna sätter orden i rätt ordning och fyller i de ord som eventuellt fattas. Här har Khemiri ansträngt sig som fan för att skapa ett språk som betyder något för berättaren och så sabbar min hjärna hela intrycket genom att bara servera mig en vanlig text rakt upp och ner. Det jag får kvar är alltså handlingen, inget mer.
Jag har nästan fått stava mig igenom boken för att försöka få ut så mycket som möjligt av den. Jag har antagligen inte sett så ruskigt smart ut när jag har suttit och mimat orden på spårvagnen... Tack och lov att jag är så gammal att jag inte orkar bry mig alltför mycket om vad folk tror om mig.
Nåja, nu har jag i varje fall läst ut den. Och den var ju bra. Men drygt en vecka för att läsa den här sortens bok är garanterat ett rekord.
Nåja, nu tar vi lite böcker istället.
Ett öga rött - Jonas Hassem Khemiri
Oj, vad svårt jag har haft för att läsa den här boken. Inte för att den är dålig eler ointressant på något vis. Men språket ställer till det för mig. Normalt läser jag extremt fort.
Ni har säkert läst de där mailen som visar att man kan läsa nästan vad som helst om bara första och sista bokstäverna i orden är på rätt plats. Hjärnan sorterar övriga bokstäver rätt utan att man beöver tänka på det.
Så gör min hjärna med den här bokens meningar. Vilket gör att jag helt och hållet missar stora delar med poängen. Min hjärna sätter orden i rätt ordning och fyller i de ord som eventuellt fattas. Här har Khemiri ansträngt sig som fan för att skapa ett språk som betyder något för berättaren och så sabbar min hjärna hela intrycket genom att bara servera mig en vanlig text rakt upp och ner. Det jag får kvar är alltså handlingen, inget mer.
Jag har nästan fått stava mig igenom boken för att försöka få ut så mycket som möjligt av den. Jag har antagligen inte sett så ruskigt smart ut när jag har suttit och mimat orden på spårvagnen... Tack och lov att jag är så gammal att jag inte orkar bry mig alltför mycket om vad folk tror om mig.
Nåja, nu har jag i varje fall läst ut den. Och den var ju bra. Men drygt en vecka för att läsa den här sortens bok är garanterat ett rekord.
Smaklig bok-femma
Jaha, kokböcker den här veckan. Det var till och med svårare än chick-lit. När jag var liten älskade jag visserligen att läsa kokböcker, men det tror jag hängde ihop med att jag är uppfödd på pulver-, burk- och färdigmat. Någon mer än jag som minns tv-middagarna i folietråg? Min mamma var inte direkt intresserad av matlagning.
Idag är mitt intresse för kökböcker betydligt mindre. Men självklart tänker jag vara med ändå.
Annorlunda kokbok - Den här boken köpte jag för jättelite pengar någon gång på 80-talet. På den tiden var den chockerande snygg. Mycket vackrare än någon annan kokbok jag någonsin sett. Recepten kom från Restaurang Annorlunda i Stockholm. Många var vegetariska vilket jag tyckte var ganska konstigt, då. Idag tror jag att restaurangen är borta för länge sedan. Men boken finns kvar, åtminstone i min bokhylla.
Köp hem 5 - Praktisk liten bok som jag köpte i present till min man eftersom han fick en stor fin Sabatierkniv i julklapp. Jag gillar konceptet som bygger på att alla rätter bara har fem ingredienser. Nåja, lite fusk är det, förstås. sådant som matolja och kryddor får man räkna med att ha hemma.
Arlas kokbok - Jag älskar Arlas receptbroschyrer. Därifrån har jag tagit väldigt många av mina favoritrecept. I deras kokbok finns lite av varje. Bästa receptet? Fisksåsen med stort F. Den är grym. Den, en bit stekt lax, lite råris och sockerärtor... Det är allt som behövs för att göra mig lycklig.
Den nya maten - Den här boken kom med som tillbehör till den matberedare från Braun som jag och maken fick i bröllopspresent. Sådan böcker brukar vara rena skräpet, men den här var ett undantag. Den innehåler massor av tre-rättersmenyer och under en lång period hade vi för vana att prova en ny meny varje söndag. Ibland blev det fantastiskt gott och ibland rent ohyggligt äckligt (avokadosoppa med räkor. Huuu....) Roligt var det i alla fall.
Till bords med Saltöborna - Viveca Lärn
Charmig bok som jag egentligen inte använder speciellt mycket. Däremot tycker jag om att bläddra i den. Här knyts recepten ihop med berättelser från Saltön. Här finns till exempel Klasses klassiska paella och MacFies rönnbärsbrännvin. Mycket fisk och många små historier. Charmigt som sagt...
Och nu är jag så hungrig att jag håller på att svimma. Mat. NU!
Idag är mitt intresse för kökböcker betydligt mindre. Men självklart tänker jag vara med ändå.
Annorlunda kokbok - Den här boken köpte jag för jättelite pengar någon gång på 80-talet. På den tiden var den chockerande snygg. Mycket vackrare än någon annan kokbok jag någonsin sett. Recepten kom från Restaurang Annorlunda i Stockholm. Många var vegetariska vilket jag tyckte var ganska konstigt, då. Idag tror jag att restaurangen är borta för länge sedan. Men boken finns kvar, åtminstone i min bokhylla.
Köp hem 5 - Praktisk liten bok som jag köpte i present till min man eftersom han fick en stor fin Sabatierkniv i julklapp. Jag gillar konceptet som bygger på att alla rätter bara har fem ingredienser. Nåja, lite fusk är det, förstås. sådant som matolja och kryddor får man räkna med att ha hemma.
Arlas kokbok - Jag älskar Arlas receptbroschyrer. Därifrån har jag tagit väldigt många av mina favoritrecept. I deras kokbok finns lite av varje. Bästa receptet? Fisksåsen med stort F. Den är grym. Den, en bit stekt lax, lite råris och sockerärtor... Det är allt som behövs för att göra mig lycklig.
Den nya maten - Den här boken kom med som tillbehör till den matberedare från Braun som jag och maken fick i bröllopspresent. Sådan böcker brukar vara rena skräpet, men den här var ett undantag. Den innehåler massor av tre-rättersmenyer och under en lång period hade vi för vana att prova en ny meny varje söndag. Ibland blev det fantastiskt gott och ibland rent ohyggligt äckligt (avokadosoppa med räkor. Huuu....) Roligt var det i alla fall.
Till bords med Saltöborna - Viveca Lärn
Charmig bok som jag egentligen inte använder speciellt mycket. Däremot tycker jag om att bläddra i den. Här knyts recepten ihop med berättelser från Saltön. Här finns till exempel Klasses klassiska paella och MacFies rönnbärsbrännvin. Mycket fisk och många små historier. Charmigt som sagt...
Och nu är jag så hungrig att jag håller på att svimma. Mat. NU!
Hujeda mig
Jag "bläddrade" lite bakåt i bloggen och insåg att jag började läsa Röd storm den 3 augusti. Jag har alltså haft den som insomningsbok i över en månad! Tom Clancy är uppenbarligen The King of tristess!
Det är inte ett klagomål. Jag är jättenöjd. Jag tror att jag är på sidan 320 eller något sådant. Sidan 301 har trillat ur. Den har jag numera som riktmärke. Att hålla isär kapitlen är nästan omöjligt. På i stort sett varje sida är det någon som slänger i hydrofonbojar eller skickar iväg torpeder. Det finns en enda person som jag vet vem det är. Han heter Edwards och befinner sig på Island. Sedan finns det säkert ett 30-tal personer till - men dem kan jag inte hålla reda på.
Med den här takten kommer boken att räcka ändå in i oktober. Om jag nu bara kunde hitta någon sorts bok som hjälpte mot huvudvärk också så skulle mitt medicinbehov i stort sett vara utplånat.
Det är inte ett klagomål. Jag är jättenöjd. Jag tror att jag är på sidan 320 eller något sådant. Sidan 301 har trillat ur. Den har jag numera som riktmärke. Att hålla isär kapitlen är nästan omöjligt. På i stort sett varje sida är det någon som slänger i hydrofonbojar eller skickar iväg torpeder. Det finns en enda person som jag vet vem det är. Han heter Edwards och befinner sig på Island. Sedan finns det säkert ett 30-tal personer till - men dem kan jag inte hålla reda på.
Med den här takten kommer boken att räcka ändå in i oktober. Om jag nu bara kunde hitta någon sorts bok som hjälpte mot huvudvärk också så skulle mitt medicinbehov i stort sett vara utplånat.
Hjääälp, en chic-lit-femma!!
Aj aj aj! Malins svåraste bokfemma hittills! För mig alltså. Inte för att jag inte läser chic-lit, för det gör jag visst. Fast inte så värst ofta. Problemet är att jag inte kommer ihåg böckerna. Det är mysig slit-och-släng-litteratur för mig. Den litterära motsvarigheten till en påse chips ungefär. Gott för stunden - men ingenting som man kommer ihåg.
Men jag är inte den som ger upp så lätt, minsann. Här ska vi se...
En oväntad semester - Marian Keyes
Min favorit bland hennes böcker. Den här boken tycker jag är betydligt roligare än hennes andra. Böcker som utspelar sig på behandlingshem är en favoritgengre, faktiskt. (Ett tips där, Malin)
Bridget Jones Dagbok - Helen Fielding
Så klart! Det här är väl den klassiska chic-litboken? Det är svårt att inte tycka om Bridget och hennes tanttrosor.
Ta vad man vill ha - Louise Boije af Gennäs
Kanske ingen klassisk chic-lit, men nog är det en tjejbok! Det här är en orgie i allt jag någonsin gjort, eller velat göra fast inte riktigt vågat ,när jag har varit riktigt trött på killar. Rasande tempo från början till slut. Jag hade gillat den ännu bättre utan den sorgsna undertonen och den totala avsaknaden av geografisk placering. Ni som har läst den vet nog vad jag menar. Det känns som om den är skriven för att kunna säljas utomlands, vilket bara verkar konstigt och störande för mig.
Systrar - Rita Mae Brown
Jag älskar tanterna i Steel Magnolias! Den där sliskiga historien med Julia Roberts får jag lite kväljningar av. Men tanterna! Love them. Shirley MacLaine och Olympia Dukakis är de släktingar jag skulle vilja ha. I den här boken dyker de upp igen. Nej, det är inte samma personer. Men samma sorts människor. Julia och Louise är systrar som växer upp, skaffar familj och åldras tillsammans med en samling udda människor i staden Runnymead. Det här är en favoritbok. Sa jag att den utspelar sig i Sydstaterna...? LÄS!
Circle of friends - Maeve Binchy
Det här är kanske att strecha lite på chic-lit-terminologin. Eller kanske inte? Det är något vilsamt över Binchy. Det här är verkligen inte min favoritlitteratur, men ändå finns det något väldigt trivsamt med att kura ihop sig i fotöljen en regnig höstkväll med den här boken. Det är rart, romantiskt och irländskt. Ibland räcker det alldeles utmärkt.
Klar! Det var svårt! Riktigt svårt faktiskt. Men det gick ju. Och när det gäller Systrar, så menar jag verkligen allvar. Läs den. Det är en riktigt rolig och härlig bok. Nu ska jag surfa lite och se vad jag har missat.
Men jag är inte den som ger upp så lätt, minsann. Här ska vi se...
En oväntad semester - Marian Keyes
Min favorit bland hennes böcker. Den här boken tycker jag är betydligt roligare än hennes andra. Böcker som utspelar sig på behandlingshem är en favoritgengre, faktiskt. (Ett tips där, Malin)
Bridget Jones Dagbok - Helen Fielding
Så klart! Det här är väl den klassiska chic-litboken? Det är svårt att inte tycka om Bridget och hennes tanttrosor.
Ta vad man vill ha - Louise Boije af Gennäs
Kanske ingen klassisk chic-lit, men nog är det en tjejbok! Det här är en orgie i allt jag någonsin gjort, eller velat göra fast inte riktigt vågat ,när jag har varit riktigt trött på killar. Rasande tempo från början till slut. Jag hade gillat den ännu bättre utan den sorgsna undertonen och den totala avsaknaden av geografisk placering. Ni som har läst den vet nog vad jag menar. Det känns som om den är skriven för att kunna säljas utomlands, vilket bara verkar konstigt och störande för mig.
Systrar - Rita Mae Brown
Jag älskar tanterna i Steel Magnolias! Den där sliskiga historien med Julia Roberts får jag lite kväljningar av. Men tanterna! Love them. Shirley MacLaine och Olympia Dukakis är de släktingar jag skulle vilja ha. I den här boken dyker de upp igen. Nej, det är inte samma personer. Men samma sorts människor. Julia och Louise är systrar som växer upp, skaffar familj och åldras tillsammans med en samling udda människor i staden Runnymead. Det här är en favoritbok. Sa jag att den utspelar sig i Sydstaterna...? LÄS!
Circle of friends - Maeve Binchy
Det här är kanske att strecha lite på chic-lit-terminologin. Eller kanske inte? Det är något vilsamt över Binchy. Det här är verkligen inte min favoritlitteratur, men ändå finns det något väldigt trivsamt med att kura ihop sig i fotöljen en regnig höstkväll med den här boken. Det är rart, romantiskt och irländskt. Ibland räcker det alldeles utmärkt.
Klar! Det var svårt! Riktigt svårt faktiskt. Men det gick ju. Och när det gäller Systrar, så menar jag verkligen allvar. Läs den. Det är en riktigt rolig och härlig bok. Nu ska jag surfa lite och se vad jag har missat.
En bra bok till
Ser man på. Jag har lyckats hitta två bra böcker efter varandra. Inga jämförelser i övrigt. Det vore orättvist. Jag gillade att läsa båda. Det får räcka.
Röda vita rosen - Mariette Glodeck
Den här boken har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om den. Titeln lockar mig direkt. Vad kan vara mer otäckt än de där lekarna man lekte precis när man höll på att bli tonåring? Ryska posten, Röda vita rosen, Sanning eller konsekvens. Finns det någon som inte har mer eller mindre traumatiska minnen från de där lekarna?
Jag har lite svårt att få ihop tidslinjerna i den här boken. Flera av personerna i gänget verkar ha träffats först i den åldern då de hade börjat gå på fester, dricka sprit och ha one night stands, men då måste väl tiden för den typen av lekar vara länge sedan förbi? Eller tja, några år i varje fall. Inte kan de ha lekt den här leken tillsammans? Men det är en minianmärkning. Det kanske bara är jag som har läst slarvigt.
I övrigt finns det massor av saker jag gillar med den här boken. Korta kapitel, lagom många människor, koncentrerad handling och tillräckligt intressanta personer. Lite för intressanta för att kännas helt verkliga kanske. Men det gör ingenting, alls. Trots att jag försökte läsa långsamt, så tog det mig inte mer än några timmar att läsa ut den. Det var synd, för jag hade kunnat tänka mig att tillbringa mer tid tillsammans med de här människorna.
Röda vita rosen - Mariette Glodeck
Den här boken har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om den. Titeln lockar mig direkt. Vad kan vara mer otäckt än de där lekarna man lekte precis när man höll på att bli tonåring? Ryska posten, Röda vita rosen, Sanning eller konsekvens. Finns det någon som inte har mer eller mindre traumatiska minnen från de där lekarna?
Jag har lite svårt att få ihop tidslinjerna i den här boken. Flera av personerna i gänget verkar ha träffats först i den åldern då de hade börjat gå på fester, dricka sprit och ha one night stands, men då måste väl tiden för den typen av lekar vara länge sedan förbi? Eller tja, några år i varje fall. Inte kan de ha lekt den här leken tillsammans? Men det är en minianmärkning. Det kanske bara är jag som har läst slarvigt.
I övrigt finns det massor av saker jag gillar med den här boken. Korta kapitel, lagom många människor, koncentrerad handling och tillräckligt intressanta personer. Lite för intressanta för att kännas helt verkliga kanske. Men det gör ingenting, alls. Trots att jag försökte läsa långsamt, så tog det mig inte mer än några timmar att läsa ut den. Det var synd, för jag hade kunnat tänka mig att tillbringa mer tid tillsammans med de här människorna.
Sorry Umberto...
...men här skiljs våra vägar. Jag tänker inte lägga ner mer tid på Baudolino. Tyvärr. Livet är faktiskt för kort för att läsa böcker som tråkar ut en. Om man inte ska somna då förstås. Men då fungerar Clancy bättre. Dessa ubåtar och flygplan snurrar i mitt huvud hela nätterna.
Jag måste ha lidit av biblioteksabstinens. För jävlar vad jag tyckte att det var underbart att strosa omkring bland hyllorna igår. Alla böcker verkade bra. Alla hade så fina omslag. Det luktade böcker och kaffe. Till och med mina bleka bibliotikarier såg ut att ha fått lite rosor på kinderna.
Trots att jag hade med mig en stor väska, så var jag tvungen att köpa en extra påse för att få hem allt jag hade lånat. Inrednings- och blomböckerna fick en egen kasse. Med tanke på att mitt inredningsintresse är ganska litet så planerar jag att lämna tillbaka dem när hemma-veckan är slut nästa söndag.
Allra finast omslag hade Röda Vita Rosen. Jag blir glad av Lotta Kühlhorns formgivning. Jag får alltid lust att klappa hennes böcker. Och eftersom jag inte kan ha husdjur, så varför inte?Jag läste ut boken igår, trots att jag verkligen försökte läsa långsamt. Fast jag tror att jag väntar med att skriva om den till i eftermiddag. Nu har jag lite annat att göra. Typ jobb.
Jag måste ha lidit av biblioteksabstinens. För jävlar vad jag tyckte att det var underbart att strosa omkring bland hyllorna igår. Alla böcker verkade bra. Alla hade så fina omslag. Det luktade böcker och kaffe. Till och med mina bleka bibliotikarier såg ut att ha fått lite rosor på kinderna.
Trots att jag hade med mig en stor väska, så var jag tvungen att köpa en extra påse för att få hem allt jag hade lånat. Inrednings- och blomböckerna fick en egen kasse. Med tanke på att mitt inredningsintresse är ganska litet så planerar jag att lämna tillbaka dem när hemma-veckan är slut nästa söndag.
Allra finast omslag hade Röda Vita Rosen. Jag blir glad av Lotta Kühlhorns formgivning. Jag får alltid lust att klappa hennes böcker. Och eftersom jag inte kan ha husdjur, så varför inte?Jag läste ut boken igår, trots att jag verkligen försökte läsa långsamt. Fast jag tror att jag väntar med att skriva om den till i eftermiddag. Nu har jag lite annat att göra. Typ jobb.
De små projektens tid
Nu är det väl officellt höst? Eller hur?
Alltså är det dags att starta ett nytt liv. Detta är något jag gör med skrämmande regelbundenhet. Tyvärr altid med ett lika dåligt resultat. Ett par veckor är allt jag mäktar med. Sedan faller jag tillbaka i gamla lata vanor.
Så nu tänkte jag prova en annan metod. Jag tar en vecka i taget och låter tärningen bestämma temat. Sedan försöker jag fylla min vecka med så mycket som möjligt av det tärningen har valt. Är det tråkigt så handlar det bara om en vecka - är det roligt så kanske jag fortsätter. Och ja, jag läste tärningsspelaren för tjugo år sedan och den påverkar mig fortfarande i viss mån.
Så här kommer första veckans alternativ:
1. Matlagning (Jag kan laga mat. Men det är sällan jag provar nya recept och har kul i köket.)
2. Skrivande (Bara för mitt nöjes skull.)
3. Motion (Skulle inte vara så dumt)
4. Natur (Jag är ute i naturen alldeles för sällan nu för tiden.)
5. Kultur (Min stad är full av museum och gallerier. Men jag har inte sett en utställning på evigheter.)
6. Hemmet (Det finns lite saker som behöver fixas hemma. Sådant jag gärna skjuter upp till senare...)
Äsch! Det blev en 6:a. Jag skall alltså ägna veckan åt hemmafixning... Håhåjaja. Nå, det kan behövas.
Biblioteket öppnar om fem minuter. Alltså är det dags att fylla upp lagret av intressanta böcker. Jag får väl försöka hitta ett par böcker om inredning och hemmafixande också. Kanske något om växter? Mina stackars blommor är sorgligt vanvårdade.
Alltså är det dags att starta ett nytt liv. Detta är något jag gör med skrämmande regelbundenhet. Tyvärr altid med ett lika dåligt resultat. Ett par veckor är allt jag mäktar med. Sedan faller jag tillbaka i gamla lata vanor.
Så nu tänkte jag prova en annan metod. Jag tar en vecka i taget och låter tärningen bestämma temat. Sedan försöker jag fylla min vecka med så mycket som möjligt av det tärningen har valt. Är det tråkigt så handlar det bara om en vecka - är det roligt så kanske jag fortsätter. Och ja, jag läste tärningsspelaren för tjugo år sedan och den påverkar mig fortfarande i viss mån.
Så här kommer första veckans alternativ:
1. Matlagning (Jag kan laga mat. Men det är sällan jag provar nya recept och har kul i köket.)
2. Skrivande (Bara för mitt nöjes skull.)
3. Motion (Skulle inte vara så dumt)
4. Natur (Jag är ute i naturen alldeles för sällan nu för tiden.)
5. Kultur (Min stad är full av museum och gallerier. Men jag har inte sett en utställning på evigheter.)
6. Hemmet (Det finns lite saker som behöver fixas hemma. Sådant jag gärna skjuter upp till senare...)
Äsch! Det blev en 6:a. Jag skall alltså ägna veckan åt hemmafixning... Håhåjaja. Nå, det kan behövas.
Biblioteket öppnar om fem minuter. Alltså är det dags att fylla upp lagret av intressanta böcker. Jag får väl försöka hitta ett par böcker om inredning och hemmafixande också. Kanske något om växter? Mina stackars blommor är sorgligt vanvårdade.