Jag vill också vara med i bokkedjan
Diverse privata bekymmer har gjort mig till en kass läsare och än ännu tristare bloggare den sista tiden. Men jag vill ju också vara med och leka. Bokkedjan ger mig ju ett utmärkt tillfälle. Så, nu i ett anfall av sömnlöshet som inte ens spionromaner verkar kunna råda bot på, tänkte jag ta mig an några utmaningar. Jag börjar med den första. Det verkar ju logiskt och bra.
Favoritbok, alltså:
Hundra år av ensamhet - Gabriel Garcia Marquez
Det här har varit min favoritbok i snart trettio år. En storslagen magisk släktkrönika där de övernaturliga inslagen känns så fullkomligt vardagliga. Självklart kan någon vara så vacker att hon plötsligt en dag lyfter från marken och svävar upp mot himlen för att aldrig mer synas till. Här finns egentligen hur många associationer som helst att spinna vidare på men jag väljer släktens förste som slutar sina dagar bunden vid ett träd. Det finns det nämligen fler som gör i andra böcker. Till exempel i:
Amerikanska gudar - Neil Gaiman
Modern fantasy som utspelar sig precis här och nu. Huvudpersonen Shadow dör fastbunden och offrad i ett träd. Visserligen återuppstår han, men det här kriget mellan nästan bortglömda gudar blir inte sämre för det. Här dyker flera av våra nordiska asagudar upp i föga smickrande beskrivningar. Dessa gudar får en betydligt mänskligare gestalt i Johanne Hildebrandts böcker. Till exempel:
Freja
Jag tycker att det är en riktigt bra idé att ta våra gamla myter och göra fantasy av historierna. Här får gudarna mänsklig gestalt och riktigt liv i bronsåldern. Krig, magiska strider, pest och människoroffer, hur ska jag kunna låta bli att gilla det? Böckerna utspelar sig utanför det som idag är Uppsala och tydligen var det förenat med livsfara att segla mellan öarna, Om man inte hade tumme med gudarna kunde plötsliga stormar säkna skepp med män och guldskatter på bara några minuter. När guden tyckte sig ha fått tillräckligt mycket bedarrade stormen lika hastigt. Otäckt tycker jag. Då verkar det betydligt enklare att segla i samma trakter nu för tiden. Det gör huvudpersonen i nästa bok som är:
Dagmar - Oscar Danielsson
Jag är verkligen ingen seglare. Men efter att ha läst om Markus färder med folkbåten Dagmar blev jag faktiskt riktigt sugen på att lära mig. Markus plan är inte bara att lära sig segla, han planerar också att gå i land på öde öar, sova på klipphällar och lära sig att njuta av att vara ensam. Det går kanske så där, men att segla i skärgården verkar i varje fall betydligt enklare i en folkbåt än i de båtar man hade under bronsåldern.
Så, från Sydamerika till skärgårdsidyll på fyra böcker. Så kan det gå.
Favoritbok, alltså:
Hundra år av ensamhet - Gabriel Garcia Marquez
Det här har varit min favoritbok i snart trettio år. En storslagen magisk släktkrönika där de övernaturliga inslagen känns så fullkomligt vardagliga. Självklart kan någon vara så vacker att hon plötsligt en dag lyfter från marken och svävar upp mot himlen för att aldrig mer synas till. Här finns egentligen hur många associationer som helst att spinna vidare på men jag väljer släktens förste som slutar sina dagar bunden vid ett träd. Det finns det nämligen fler som gör i andra böcker. Till exempel i:
Amerikanska gudar - Neil Gaiman
Modern fantasy som utspelar sig precis här och nu. Huvudpersonen Shadow dör fastbunden och offrad i ett träd. Visserligen återuppstår han, men det här kriget mellan nästan bortglömda gudar blir inte sämre för det. Här dyker flera av våra nordiska asagudar upp i föga smickrande beskrivningar. Dessa gudar får en betydligt mänskligare gestalt i Johanne Hildebrandts böcker. Till exempel:
Freja
Jag tycker att det är en riktigt bra idé att ta våra gamla myter och göra fantasy av historierna. Här får gudarna mänsklig gestalt och riktigt liv i bronsåldern. Krig, magiska strider, pest och människoroffer, hur ska jag kunna låta bli att gilla det? Böckerna utspelar sig utanför det som idag är Uppsala och tydligen var det förenat med livsfara att segla mellan öarna, Om man inte hade tumme med gudarna kunde plötsliga stormar säkna skepp med män och guldskatter på bara några minuter. När guden tyckte sig ha fått tillräckligt mycket bedarrade stormen lika hastigt. Otäckt tycker jag. Då verkar det betydligt enklare att segla i samma trakter nu för tiden. Det gör huvudpersonen i nästa bok som är:
Dagmar - Oscar Danielsson
Jag är verkligen ingen seglare. Men efter att ha läst om Markus färder med folkbåten Dagmar blev jag faktiskt riktigt sugen på att lära mig. Markus plan är inte bara att lära sig segla, han planerar också att gå i land på öde öar, sova på klipphällar och lära sig att njuta av att vara ensam. Det går kanske så där, men att segla i skärgården verkar i varje fall betydligt enklare i en folkbåt än i de båtar man hade under bronsåldern.
Så, från Sydamerika till skärgårdsidyll på fyra böcker. Så kan det gå.
Avslutar året med en fransyska
Jag orkade bara inte med mitt ungerska lån. Den är säkert intressant, men det finns inte en chans att jag ska hinna bli klar med den före nyår. Istället fick det bli en liten nätt fransk bok.
Drömmar för dårar - Faïsa Guène
Jag tyckte om Kiffe kiffe imorgon och jag tycker om den här boken också. Trots att handlingen är förlagd till Paris allra fattigaste förorter där i stort sett ingen har franska som sitt huvudspråk och ytterst få har några framtidsförhoppningar så är det lätt och fluffigt som en sufflé. Kul språk och värme - mer behövs inte för att få mig på gott humör.
Nu klappar jag mig själv lite belåtet på axeln eftersom jag faktiskt har klarat av mitt nyårslöfte. Även om marginalen verkligen inte blev stor. Jag är fortfarande inte säker på om det var någon riktigt bra idé att utmana mig själv på det här sättet. Tvång gör läsningen tråkigare. Men samtidigt fick jag faktiskt en hel del riktigt bra läsupplevelser som jag garanterat hade missat annars. Så kanske slutar försöket i alla fall på plus.
Bäst av mina 5 nordiska - Ut och stjäla hästar av Per Pettersson.
Bäst av mina 5 nobelpristagare - Blindheten av José Saramago
Bäst av mina 10 ickeengelska - Underkastelsens sötma av Amelie Nothomb
2009 ska jag bara ägna mig åt nöjesläsning. Inga löften för den här bokmalen!
Drömmar för dårar - Faïsa Guène
Jag tyckte om Kiffe kiffe imorgon och jag tycker om den här boken också. Trots att handlingen är förlagd till Paris allra fattigaste förorter där i stort sett ingen har franska som sitt huvudspråk och ytterst få har några framtidsförhoppningar så är det lätt och fluffigt som en sufflé. Kul språk och värme - mer behövs inte för att få mig på gott humör.
Nu klappar jag mig själv lite belåtet på axeln eftersom jag faktiskt har klarat av mitt nyårslöfte. Även om marginalen verkligen inte blev stor. Jag är fortfarande inte säker på om det var någon riktigt bra idé att utmana mig själv på det här sättet. Tvång gör läsningen tråkigare. Men samtidigt fick jag faktiskt en hel del riktigt bra läsupplevelser som jag garanterat hade missat annars. Så kanske slutar försöket i alla fall på plus.
Bäst av mina 5 nordiska - Ut och stjäla hästar av Per Pettersson.
Bäst av mina 5 nobelpristagare - Blindheten av José Saramago
Bäst av mina 10 ickeengelska - Underkastelsens sötma av Amelie Nothomb
2009 ska jag bara ägna mig åt nöjesläsning. Inga löften för den här bokmalen!
Och nu, lite holländska
Det var ju flera som var oväntat duktiga på holländska. Imponerande. Nästan helt rätt.
Min son har ett sexliv och jag läser Rödluvan för mamma - Renate Dorrestein
Jag tyckte att det lät som holländsk chicklitt när jag läste på baksidan. Men det var snarare klimakterielitteratur. Bokstavligt talat. Den stackars huvudpersonen Heleen är mitt uppe i klimakteriet när hennes mamma får en stroke och förvandlas helt och hållet.
Jag tyckte oväntat bra om den här boken. Den var lite skönt mänsklig. Heleen har inte haft någon bra relation med sin mamma sedan hon var barn. Men när mamman blir helt hjälplös är det ändå på henne det faller att försöka reda upp situationen. Och att försöka få bra vård till en fysiskt pigg, men orolig mamma med svår afasi är uppenbarligen inte det lättaste. Samtidigt ska hon handskas med trilskande anställda i familjens handelsträdgård, en son på cykelsemester i Australien, en tonårsdotter som föredrar djur framför människor och det faktum att hon faktiskt inte längre vill ha sex med sin man. Jag har inga problem alls med att förstå att det går överstyr ibland.
Somliga dialoger blir lika roliga som tragiska och eftersom jag själv jobbade med afasipatienter i hemvården känner jag igen mig direkt. Den där frustrationen som uppstår när man absolut inte förstår vad den andre försöker säga är hemsk.
Så det var den nionde och näst sista ickeengelska boken i min årsutmaning. Jag är faktiskt riktigt nöjd med den. Nu ska jag bara ta mig igenom en ungrare också så har jag hållit mitt nyårslöfte. Bra där!
Min son har ett sexliv och jag läser Rödluvan för mamma - Renate Dorrestein
Jag tyckte att det lät som holländsk chicklitt när jag läste på baksidan. Men det var snarare klimakterielitteratur. Bokstavligt talat. Den stackars huvudpersonen Heleen är mitt uppe i klimakteriet när hennes mamma får en stroke och förvandlas helt och hållet.
Jag tyckte oväntat bra om den här boken. Den var lite skönt mänsklig. Heleen har inte haft någon bra relation med sin mamma sedan hon var barn. Men när mamman blir helt hjälplös är det ändå på henne det faller att försöka reda upp situationen. Och att försöka få bra vård till en fysiskt pigg, men orolig mamma med svår afasi är uppenbarligen inte det lättaste. Samtidigt ska hon handskas med trilskande anställda i familjens handelsträdgård, en son på cykelsemester i Australien, en tonårsdotter som föredrar djur framför människor och det faktum att hon faktiskt inte längre vill ha sex med sin man. Jag har inga problem alls med att förstå att det går överstyr ibland.
Somliga dialoger blir lika roliga som tragiska och eftersom jag själv jobbade med afasipatienter i hemvården känner jag igen mig direkt. Den där frustrationen som uppstår när man absolut inte förstår vad den andre försöker säga är hemsk.
Så det var den nionde och näst sista ickeengelska boken i min årsutmaning. Jag är faktiskt riktigt nöjd med den. Nu ska jag bara ta mig igenom en ungrare också så har jag hållit mitt nyårslöfte. Bra där!
10 dagar kvar...
och två böcker kvar att läsa för att uppfylla nyårslöftet. Det kan ju gå faktiskt. Jag tror att jag har lånat en hollänsk chicklit. Garanterat nytt för mig.
Originaltiteln lyder: Mijn zoon heeft een seksleven en ik lees mijn moeder Roodkapje voor.
Någon som känner sig hemma på hollänska och vill gissa vad det betyder?
Originaltiteln lyder: Mijn zoon heeft een seksleven en ik lees mijn moeder Roodkapje voor.
Någon som känner sig hemma på hollänska och vill gissa vad det betyder?
De är knepiga de där österrikarna
Ytterligare en nobelpristagare avbockad och klar! Jag klappar mig själv på axeln för att jag lyckats med att läsa 5 tidigare olästa nobelpristagare i år. Men bortsett från den glädjen fick jag inte ut speciellt mycket av Jelinek.
Pianolärarinnan - Elfride Jelinek
Fritzl, Hitler, Haider... är det något knepigt med österrikarna eller är det bara jag som inbillar mig? Min misstänksamhet mot befolkningen i det där vackra bergslandskapet har inte precis blivit mindre av att läsa Jelinek.
Det är verkligen inget nöje att läsa Jelinek.Vid tredje försöket har jag börjat vänja mig vid att texten känns kvävande tät och kompakt - men jag har absolut inte lärt mig att uppskatta det. Visserligen fungerar språket perfekt för att ytterligare måla upp bilden av det instängda liv pianolärarinnan Erica lever tillsammans med sin mor. Men som läsare kippar jag efter andan och känner mig helt utmattad efter bara några sidor.
Boken känns klinisk och iskall för mig. Som ett skickligt hantverk jag visserligen kan beundra - men som jag absolut inte vill ha i mitt hem. Ingen mer Jelinek för mig, tack!
Jag läser Jelinek
Jag gör ett försök till. Pianolärarinnan fanns inne på biblioteket. Men du milde vad den trilskas. Jag läser och läser och läser, men kommer ingenstans. Det är som om hennes språk inte har någon direktkontakt med min hjärna. Jag förstår inte meningarna. Enda möjligheten är att uttala varje ord i huvudet, annars fattar jag inte vad de betyder.
Det är säkert inget större fel på översättningen. Det är däremot fortfarande fel på sättningen. Kanske är det medvetet - men raderna är nästan lika täta som texten. Jag är helt utmattad efter bara några sidor. Jag tror att jag har kommit till sidan 38 och då har jag hållit på i flera dagar. Nåja, kortare stunder bara - men ändå.
Jag läser den på spårvagnen på väg hem från jobbet. Lite försiktigt så där. Jag är lite oroad för att de ska dyka upp väldigt explicita sexscener när som helst och det tycker jag är lite jobbigt när någon mycket väl kan stå och läsa över axeln på mig. (Jag gör sådant!) Men inget sådant har visat sig på sidorna ännu. Bara ett väldigt långt stycke om hur hon trängs och medvetet gör illa människor på de fullsatta spårvagnarna. Något jag i viss mån kan sympatisera med. Jag gilllar inte fullsatta spårvagnar. Har folk inget annat att göra än att hålla på och åka spårvagn hela tiden? Patrask!
Idag jobbar jag min sista dag för året så med lite tur kanske jag kan få upp läshastigheten lite när jag är ledig. Annars kommer jag att hålla på med den här boken fram till mars och det ligger inte med bland mina förhoppingar inför ett gott nytt år.
Det är säkert inget större fel på översättningen. Det är däremot fortfarande fel på sättningen. Kanske är det medvetet - men raderna är nästan lika täta som texten. Jag är helt utmattad efter bara några sidor. Jag tror att jag har kommit till sidan 38 och då har jag hållit på i flera dagar. Nåja, kortare stunder bara - men ändå.
Jag läser den på spårvagnen på väg hem från jobbet. Lite försiktigt så där. Jag är lite oroad för att de ska dyka upp väldigt explicita sexscener när som helst och det tycker jag är lite jobbigt när någon mycket väl kan stå och läsa över axeln på mig. (Jag gör sådant!) Men inget sådant har visat sig på sidorna ännu. Bara ett väldigt långt stycke om hur hon trängs och medvetet gör illa människor på de fullsatta spårvagnarna. Något jag i viss mån kan sympatisera med. Jag gilllar inte fullsatta spårvagnar. Har folk inget annat att göra än att hålla på och åka spårvagn hela tiden? Patrask!
Idag jobbar jag min sista dag för året så med lite tur kanske jag kan få upp läshastigheten lite när jag är ledig. Annars kommer jag att hålla på med den här boken fram till mars och det ligger inte med bland mina förhoppingar inför ett gott nytt år.
Timmar som försvann
Jag är inte bara en kass läsare just nu, mitt lyssnande är också ganska oengagerat. Men under tiden jag röjt och julpiffat så har jag lyssnat på lite gotländska deckarintriger.
Pojke försvunnen - Anna Jansson
Jag börjar inse hur otroligt mycket uppläsaren betyder för hur jag upplever boken. Det var Marie Richardsson som läste den här deckaren och jag tror inte att jag störde mig på henne en enda gång. Imponerande! Inga exter, inget skratt i rösten, inga teatraliska överdrifter. Jag gillar!
Om själva boken tycker jag varken bu eller bä. Den börjar trevande och lite segt, men tar sig så småningom när fler intriger utvecklar sig och det blir allt svårare att bestämma sig för vem som verkar mest misstänkt. Lider mamman av Mûnchausen by proxy? Är det hon som gör sina barn sjuka? Eller är det vännernas tonårssöner som har sparkat ihjäl Andreas för det han avslöjar om deras föräldrar? Är kyrkogårdsvaktmästaren pedofil?
För en gångs skull är upplösningen lite överraskande. Det är man ju inte direkt bortskämd med. Kanske inte helt trovärdig, men i alla fall annorlunda.
Pojke försvunnen - Anna Jansson
Jag börjar inse hur otroligt mycket uppläsaren betyder för hur jag upplever boken. Det var Marie Richardsson som läste den här deckaren och jag tror inte att jag störde mig på henne en enda gång. Imponerande! Inga exter, inget skratt i rösten, inga teatraliska överdrifter. Jag gillar!
Om själva boken tycker jag varken bu eller bä. Den börjar trevande och lite segt, men tar sig så småningom när fler intriger utvecklar sig och det blir allt svårare att bestämma sig för vem som verkar mest misstänkt. Lider mamman av Mûnchausen by proxy? Är det hon som gör sina barn sjuka? Eller är det vännernas tonårssöner som har sparkat ihjäl Andreas för det han avslöjar om deras föräldrar? Är kyrkogårdsvaktmästaren pedofil?
För en gångs skull är upplösningen lite överraskande. Det är man ju inte direkt bortskämd med. Kanske inte helt trovärdig, men i alla fall annorlunda.
Rasande effektivt
Det borde skrivas fler bilderböcker för vuxna. Helt klart. Inte nog med att jag kan pricka av ytterligare en nordisk författare på listan - jag har dessutom haft roligt.
Maria och José - Erlend Loe
Det här var det sötaste jag sett på länge. Det bor en man i Marias öra. En liten man visserligen, men ändå en man. Det är José. Han studerade tidigare medicin i Madrid och hade goda framtidsutsikter. Men strax före examen blev han så liten att han fick ge upp projektet. Nu bor han i Marias öra. Det vet hon inte om. Men där spelar han cello på kvällarna och ägnar sig i övrigt åt att hålla Maria ren och frisk. Inget navelludd på Maria inte.
Det tog kanske tjugo minuter att läsa den här boken. Men då läste jag långsamt och tittade noga på alla bilderna. Det var roligt hela tiden. Tänk om Jelinek hade kunnat göra samma sak. Dp hade det varit betydligt lättare att lösa nobeldelen av mitt nyårslöfte.
Maria och José - Erlend Loe
Det här var det sötaste jag sett på länge. Det bor en man i Marias öra. En liten man visserligen, men ändå en man. Det är José. Han studerade tidigare medicin i Madrid och hade goda framtidsutsikter. Men strax före examen blev han så liten att han fick ge upp projektet. Nu bor han i Marias öra. Det vet hon inte om. Men där spelar han cello på kvällarna och ägnar sig i övrigt åt att hålla Maria ren och frisk. Inget navelludd på Maria inte.
Det tog kanske tjugo minuter att läsa den här boken. Men då läste jag långsamt och tittade noga på alla bilderna. Det var roligt hela tiden. Tänk om Jelinek hade kunnat göra samma sak. Dp hade det varit betydligt lättare att lösa nobeldelen av mitt nyårslöfte.
Ge nyårslöftesgivaren i dig en chans
Det blev ett litet biblioteksbesök i dag. Först tänkte jag bara låna någon deckare, men så blev det inte. Jag bestämde mig för att trots allt ge mitt nyårslöfte en chans. Alltså blev det en norsk bok, en nobelpristagare och två icke anglosaxiska författare. En holländare och en ungrare tror jag minsann.
Vi får väl se hur det går.
En sak kan vi i alla fall vara säkra på. Den här nyårsaftonen är det jag som lovar något helt ickelitterärt. Inga fler läslöften för den här tanten. Jag är så antiauktoritär att jag till och med har problem med mina egna nyårslöften. Inte undra på att jag hade problem i grundskolan.
Nå, nu väntar världens kortaste norska bok och något som jag misstänker är en holländsk chicklitt. Det känns i alla fall nytt.
Genomgång av nyårslöften
Nja... Det har väl gått så där med mina nyårslöften.
Jag har läst 4 för mig obekanta nobelpristagare - mål 5
Jag har läst 8 böcker skrivna av författare utanför den anglosaxiska sfären - mål 10.
Jag har läst 3 nordiska böcker som inte varit deckare - mål 5.
Det saknas alltså 5 böcker. För några år sedan hade det inte varit några problem att klämma in dessa på dagarna som är kvar på året. Men nu? Tveksamt, mycket tveksamt. Min läslust är verkligen låg och det är kappt jag orkar ta mig igenom tidningen på morgonen. Ibland upptäcker jag att jag istället sitter och stirrar på tv-shop trots att jag har kulturbilagan i knäet. Skrämmande. Och jag misstänker att det beror mer på mig än på GP. Även om del 3 lämnar en del övrigt att önska.
Men vänta nu! Jag kom på en sak. Jag har faktiskt läst en norrman till.
Lejonkvinnan - Erik Fosnes Hansen
Den var inte så dum. Man hade kunnat tro att det skulle vara lite cirkustema i en bok om en flicka som föds helt täckt av päls. Men bortsett från några intresserade "köpare" från cirkusar och variteer så saknas just detta. Ibland är det skönt med böcker som överraskar. Lejonkvinnan överraskade mig. Handlingen utvecklade sig inte alls som jag hade förväntat mig, vilket var ett plus.
Då reviderar vi. Jag har alltså läst 4 nordiska böcker. Ok. Det betyder att jag skulle vara tvungen att läsa 4 böcker till i år för att hålla mitt nyårslöfte. Tja, rent teoretiskt skulle det ju kunna gå. Men jag lovar inget. Äsch, det har jag ju redan gjort.
Jag har läst 4 för mig obekanta nobelpristagare - mål 5
Jag har läst 8 böcker skrivna av författare utanför den anglosaxiska sfären - mål 10.
Jag har läst 3 nordiska böcker som inte varit deckare - mål 5.
Det saknas alltså 5 böcker. För några år sedan hade det inte varit några problem att klämma in dessa på dagarna som är kvar på året. Men nu? Tveksamt, mycket tveksamt. Min läslust är verkligen låg och det är kappt jag orkar ta mig igenom tidningen på morgonen. Ibland upptäcker jag att jag istället sitter och stirrar på tv-shop trots att jag har kulturbilagan i knäet. Skrämmande. Och jag misstänker att det beror mer på mig än på GP. Även om del 3 lämnar en del övrigt att önska.
Men vänta nu! Jag kom på en sak. Jag har faktiskt läst en norrman till.
Lejonkvinnan - Erik Fosnes Hansen
Den var inte så dum. Man hade kunnat tro att det skulle vara lite cirkustema i en bok om en flicka som föds helt täckt av päls. Men bortsett från några intresserade "köpare" från cirkusar och variteer så saknas just detta. Ibland är det skönt med böcker som överraskar. Lejonkvinnan överraskade mig. Handlingen utvecklade sig inte alls som jag hade förväntat mig, vilket var ett plus.
Då reviderar vi. Jag har alltså läst 4 nordiska böcker. Ok. Det betyder att jag skulle vara tvungen att läsa 4 böcker till i år för att hålla mitt nyårslöfte. Tja, rent teoretiskt skulle det ju kunna gå. Men jag lovar inget. Äsch, det har jag ju redan gjort.
En afrikansk bok till
Nu är författaren visserligen sydafrikan, vilket inte känns riktigt afrikanskt, men det får gå ändå. Jag har ändå nästan gett upp hoppet om att fixa mitt litterära nyårslöfte. 5 tidigare icke lästa nobelpristagare, 5 nordiska författare som inte skriver deckare och 10 böcker som inte skrivits av engelska eller amerikanska förattare. Jag vet inte riktigt hur jag ligger till, men det är inte så lysande tror jag. Det enda löfte jag lyckats hålla är att inte behöva betala några böter på försenade biblioteksböcker. Alltid något!
Sommarsquash tokolosh - Rachel Zadok
Den här boken var inte riktigt så lättillgänglig som jag hade väntat mig. Kanske är det bara min egen trötthet som spökar, men jag hade inte helt lätt att hålla mig kvar i berättelsen. Den första delen av boken fungerar hur bra som helst. Jag tyckte verkligen om att läsa om Faith och hennes mamma som sjunker ned i en allt djupare psykos. Att Faith tror på sin mammas onda och farliga älvor känns helt rimligt. Den delen hade gärna fått vara längre.
Problemet kommer i bokens andra del, när Faiths mamma avlidit på det mentalsjukhus där hon bott sedan de skilts åt. Då får jag svårt att förstå vad som är verklighet och vad som är fantasier. Eller är Faith själv psykotisk som vuxen? Jag blir aldrig riktigt säker. Och den sympati jag känt för Faith som barn börjar långsamt försvinna allt mer. Mest för att jag inte förstår henne.
Fast den tar sig på slutet. Faktiskt. När trådarna knyts samman och mycket får sin förklaring visar sig historien vara kanske ännu mer tragisk än jag först trodde. Tror jag. Som sagt, min hjärna är inte på topp just nu. Egentligen borde jag väl läsa Allers-romaner eller något sådant. Finns de förresten fortfarande?
Nu är det dags att ägna sig åt min nya favoritsysselsättning: att sova. Natt-natt.
Sommarsquash tokolosh - Rachel Zadok
Den här boken var inte riktigt så lättillgänglig som jag hade väntat mig. Kanske är det bara min egen trötthet som spökar, men jag hade inte helt lätt att hålla mig kvar i berättelsen. Den första delen av boken fungerar hur bra som helst. Jag tyckte verkligen om att läsa om Faith och hennes mamma som sjunker ned i en allt djupare psykos. Att Faith tror på sin mammas onda och farliga älvor känns helt rimligt. Den delen hade gärna fått vara längre.
Problemet kommer i bokens andra del, när Faiths mamma avlidit på det mentalsjukhus där hon bott sedan de skilts åt. Då får jag svårt att förstå vad som är verklighet och vad som är fantasier. Eller är Faith själv psykotisk som vuxen? Jag blir aldrig riktigt säker. Och den sympati jag känt för Faith som barn börjar långsamt försvinna allt mer. Mest för att jag inte förstår henne.
Fast den tar sig på slutet. Faktiskt. När trådarna knyts samman och mycket får sin förklaring visar sig historien vara kanske ännu mer tragisk än jag först trodde. Tror jag. Som sagt, min hjärna är inte på topp just nu. Egentligen borde jag väl läsa Allers-romaner eller något sådant. Finns de förresten fortfarande?
Nu är det dags att ägna sig åt min nya favoritsysselsättning: att sova. Natt-natt.