Ljud som strömmat igenom mina öron
Jag har lyssnat på ett gäng ljudböcker den senaste tiden. Alla har varit raka motsatsen till oförglömliga. Jag minns inte riktigt vad jag har hört. Men den här minns jag. Mest för att jag letat igenom bibliotekets hyllor efter den i säkert mer än ett halvår. Nu fanns den inne. Som ljudbok.
Skumtimmen - Johan Theorin
Nu läste jag ju Nattfåk långt innan jag fick tag i första boken. Så jag var övertygad om att det väntade spökerier även i den här boken. Tji fick jag.
Jag misstänker att det påverkade hela min inställning. Något av en besvikelse. Men det var säkert bara för att jag ville ha lite spöken. Annats var det väl en helt okey deckare. Styrk väl! Det var en helt okey deckare. Framför alt när man jämför med en del annat jag har lyssnat på.
Fast var det ändå inte lite väl tillkrånglat? Va?
Varför frågar jag? Ingen kommer att svara, eftersom den här bloggen varit övergiven så länge. Jag svarar själv. Jo det var det. Den sydamerikanska delen av historien och återkomsten till Öland var lite för mycket. Så var det. Nu har vi bestämt det. Gott så. Men annars var det bra. Jag kommer säkert att fortsätta läsa Theorin även i framtiden.
Skumtimmen - Johan Theorin
Nu läste jag ju Nattfåk långt innan jag fick tag i första boken. Så jag var övertygad om att det väntade spökerier även i den här boken. Tji fick jag.
Jag misstänker att det påverkade hela min inställning. Något av en besvikelse. Men det var säkert bara för att jag ville ha lite spöken. Annats var det väl en helt okey deckare. Styrk väl! Det var en helt okey deckare. Framför alt när man jämför med en del annat jag har lyssnat på.
Fast var det ändå inte lite väl tillkrånglat? Va?
Varför frågar jag? Ingen kommer att svara, eftersom den här bloggen varit övergiven så länge. Jag svarar själv. Jo det var det. Den sydamerikanska delen av historien och återkomsten till Öland var lite för mycket. Så var det. Nu har vi bestämt det. Gott så. Men annars var det bra. Jag kommer säkert att fortsätta läsa Theorin även i framtiden.
Denna stackars försummade blogg
Tänk om jag skulle ta och ägna den en liten gnutta tid i alla fall. Jag har naturligtvis läst massor sedan jag skrev här senast. Det mesta skräp. Men åtminstone något har varit bra. Och bäst av allt var förstås den här boken. Det kunde man ju räknat ut.
Vägen - Cormac McCarthy
Den levde faktiskt upp till lovorden. Jag vet inte om den hade gjort det om jag hade läst den samtidigt som hyllningskörerna sjöng för fullt. Men nu, något år senare hade mina förväntningar sjunkit ner till en mer rimlig nivå och då fungerade den perfekt.
Om tesen: bra behöver inte betyda svårt, skulle kräva fler bevis så måste väl den här boken vara det perfekta bevismaterialet. Det finns inte ett enda krångligt ord. Inte en meningsbyggnad som kräver ansträngning eller eftertanke. Det är så rakt och avskalat. Och svart. Nattsvart.
Nu lånade jag ju Vägen på biblioteket (min favoritplats på jorden) men jag funderar faktiskt på att köpa den. Även om det är trångt i mina bokhyllor så finns det väldigt mycket skräp som jag skulle kunna göra mig av med. Varför slösa värdefull bokhylleplats på kassa äventyrsromaner som jag garanterat aldrig kommer att läsa om? De böckerna kan jag ju ta till jobbets bokbyteshylla istället. Det kan behövas lite påfyllning där bland alla Läckberg- och Marklundböcker. Så konstigt, va? Ingen tycks vilja behålla dem...
Vägen - Cormac McCarthy
Den levde faktiskt upp till lovorden. Jag vet inte om den hade gjort det om jag hade läst den samtidigt som hyllningskörerna sjöng för fullt. Men nu, något år senare hade mina förväntningar sjunkit ner till en mer rimlig nivå och då fungerade den perfekt.
Om tesen: bra behöver inte betyda svårt, skulle kräva fler bevis så måste väl den här boken vara det perfekta bevismaterialet. Det finns inte ett enda krångligt ord. Inte en meningsbyggnad som kräver ansträngning eller eftertanke. Det är så rakt och avskalat. Och svart. Nattsvart.
Nu lånade jag ju Vägen på biblioteket (min favoritplats på jorden) men jag funderar faktiskt på att köpa den. Även om det är trångt i mina bokhyllor så finns det väldigt mycket skräp som jag skulle kunna göra mig av med. Varför slösa värdefull bokhylleplats på kassa äventyrsromaner som jag garanterat aldrig kommer att läsa om? De böckerna kan jag ju ta till jobbets bokbyteshylla istället. Det kan behövas lite påfyllning där bland alla Läckberg- och Marklundböcker. Så konstigt, va? Ingen tycks vilja behålla dem...