En finne med fel inställning
Fel inställning - Petri Tamminen
Jag gillade verkligen första delen av den här boken Harri får veta att hans fru väntar barn och drabbas av rädsla. Helt plötsligt ter sig hela tillvaron full av hot. Nog är han sjuk. Hans HIV-test är visserligen negativt, men han kan ha blivit smittad av nålen som tog provet. Bilar verkar förfölja honom och någon är helt klart ute efter honom. När dottern föds blir ångesten ännu större. Hon är så liten och ömtåig. Han håler andan i snabbköpskön och desinficerar sina händer för att inte ta med smitta hem. Men vad hjälper det när han hustru vägrar inse faran?
Som sagt, början är hur bra som helst. Jag tror verkligen på Harris färd in i den totala paranoian. Däremot ställer andra delen till problem. Harri är på väg till sjukhuset för att få svar på sitt andra HIV-test när hans bil havererar. Han ringer den tidigare kollegan, sportjournalisten Eero som kommer och hämtar honom när bärgaren väl fått in bilen till verkstaden. Sedan ger sig de två ut på en resa i den finska sommaren.
Och hej, vad jag skiter i vad de gör på den resan. Men den involverar en brinnande bastu, släktingar, spelmansfestivaler och ett evinnerligt tjatande av Eeero. Harri tycks uppskatta det hela, men det gör inte jag.
Men, början var bra och nu kan jag bocka av ytterligare en nordisk författare som inte skriver deckare. Ibland är det gott nog.
S
Ny bokstav i Malins bokalfabet. Då ska vi se. S alltså. Det verkar stå lite still i huvudet. Jag får ta en tripp till bokhyllan för inspiration.
Författare - J.D. Salinger
Då börjar vi med ett erkännande: jag tycker att Räddaren i nöden är en ganska medioker bok. Visst kan jag förstå att den var en milstolpe i litteraturen när den kom, men livströtta unga män är inte min grej. Däremot tycker jag att Salinger är lite spännande. En författare som dragit sig tillbaka och levt eremitliv sedan debuten 1951 och fortfarande säljer 200.000 exemplar om året av sin bok sätter onekligen fart på min fantasi.
Bok - Sceleton Crew
Noveller och skräck i ett och samma paket - kan det bli bättre? Den här boken heter Den förskräckliga apan i översättning. Och vilken otäck apa det är! Riktigt läskig faktiskt. Jag kommer aldrig någonsin att se på en leksaksapa med cymbaler på samma sätt igen. Onda leksaker är läskiga. Jag gissar att det beror på att de var nästan levande för en när man var liten. Ond docka = läskig. Ond matberedare = direkt skrattretande.
Karaktär - Siddharta
Ljuva ungdom med litteratur och stora tekannor. Gissa om vi tyckte att den här boken var fantastisk när vi var tonåringar? Jag vet inte om jag skulle vara lyrisk idag, men jag är helt säker på att man alltid bör välja Hesse framför Cuelho! Man borde inte få lov att dyrka Cuelho utan att tvingas läsa Hesse som en jämförelse. Eller, man borde inte få lov att dyrka Cuelho! Helt enkelt!
Avstämning och encelliga tyska organismer
Mitt litterära nyårslöfte var ju att bredda min läsning. För att göra det tänkte jag läsa tio böcker vars författare inte är engelskspråkiga, 5 nobelpristagare som jag inte läst tidigare och 5 nordiska författare som inte skriver deckare.
Resultatet har varit lite blandat. Vissa böcker som Ut och stjäla hästar har varit fantastiska medan en del afrikanska har lämnat mig lite frågande. Först tyckte jag att jag kunde räkna en portugisisk nobelpristagare till två kategorier, men nu har jag bestämt att det är lite fusk.
Resutlat så här långt:
Icke engelskspråkiga - 6
Nya nobelpristagare - 2
Nordiska romaner - 2
Inte så lysande alltså, det är alltså dags att ta tag i det hela. Och varför inte under semestern?
Först ut blev en tysk. Med en 850-sidig ekologisk thriller. Jomenvisstserdu!
Svärmen - Frank Schätzing
Oh my! Jag är faktiskt ganska skrämd av vad som händer med havet. Att forskare hittar 200.000 plastpartiklar i varje kubikmeter vatten känns inte bra. Att fiskares försörjning prioriteras framför arters överlevnad är inte en politik som imponerar på mig. Så en bok som handlar om att havets varelser gör uppror mot människan ligger bra i handen för mig. Även om den är tjock som en mursten och väger ungefär lika mycket. Valar som anfaller båtar, giftiga krabbor som invaderar kusten, maskar som äter sig igenom sediment styrda av en okänd intelligens- det fungerar.
Men, för det finns verkligen ett stort men, tyvärr nöjer sig inte Frank med att skriva en spännande roman om att havet anfaller mänskligheten. Han beskriver stora delar av denna mänsklighet också. Persongalleriet är hur stort som helst! Han har massor av viktiga personer och jag avskyr dem alla. Ok, det där var kanske en överdrift, men inte någon stor. Jag är helt enkelt inte intresserad av hans personer. Han har verkligen försökt att göra dem speciella och intressanta, men det fungerar inte alls för mig. Jag vill läsa om valarna! Jag skiter i hans karaktärers kärleksbekymmer, drömmar, tankar och förhoppningar.
Mot slutet av de 850 sidorna kommer jag på mig själv med att heja stenhårt på havet. Jag misstänker att det inte var meningen. Men jag har i alla fall lyckats läsa en tysk. Jag får vara nöjd med det.
Icke engelskspråkiga - 7
Gott så!
Nja-deckare
Sista andetaget - Denis Mina
B som i besvikelse. Den här kunde nästan platsat bland veckans B-böcker, bara för att jag hade förväntat mig mycket mer.
Nu har det passerat några år. Paddys son Pete är redan sex år och Paddy själv har blivit en framgångsrik krönikör. Jag vet inte om det är framgången som har förändrat henne, men jag gillar henne helt enkelt inte lika mycket som jag gjorde förut.
Den här gången blir en av Paddys tidigare pojkvänner mördad. Han hittas skjuten i huvudet, naken på en plats som får Paddy att misstänka IRA. Men de hävdar att organisationen inte har något med mordet att göra. Men vem är det då som hotar och förföljer henne? Samtidigt är det dags för Seans kusin att släppas från fängelset. Collum har suttit av sitt fängelsestraff för barnamordet i första boken och Sean behöver Paddys hjälp att skydda honom från pressen. Berättelsen om honom fungerar lite bättre för mig, den gör mig mer intresserad. Men Paddy själv var roligare att läsa om när hon slogs från underläge. Tycker jag.
SPOILER - SPOILER - SPOILER
Nu tänker jag inte avslöja något direkt om handlingen här. Men tänker du läsa boken så läs inte mer här. Okej? Schas! Nå, vi andra kanske kan diskutera nöjet med deckare där allt inte avslöjas och där de värsta skurkarna inte åker fast. Jag kan gå med på det i en bok. Men när jag känner att författaren gör så i flera böcker kan jag bli lite trött.
Slutet på den här boken är dessutom uppbyggt på nästan samma sätt som slutet av förra boken. Öde stuga, Paddy bli nästan dödad, men istället får skurken ett slag i huvudet och dör. Jaha... igen? Vad fan! Kan ingen ställas inför rätta den här gången heller? Precis som förra gången är det bara Paddy och hennes vänner som vet exakt vad som har hänt och hur det hela hänger ihop.
Jag känner mig lite lurad. Om det kommer någon mer bok om Paddy kommer jag garanterat att läsa de sista sidorna i den innan jag bryr mig om att läsa den. Om någon får ett slag i huvudet och dör där också så för den stå kvar i bibliotekshyllan.
B
Utmaningen fortsätter. Den här gången är bokstaven B. Det är säkert lätt som en plätt. Få se nu.
Författare - Anthony Burgess
Någon gång kommer jag kanske att läsa något mer än hans A Clockwork Orange. Men om jag inte gör det så är jag nöjd ändå. Det är en föredömligt kort liten bok. Jag gillar i och för sig tegelstenar, men ibland är kort och koncentrerat nöten, för att uttrycka sig som mina vänner pokerspelarna.
Bok - Barskrapad
Jag älskar reportageböcker i alla former. Den här ger en otäck bild av hur det är att vara arbetare i USA idag. Journalisten Barbara Ehrenreich ger sig ut i verkligheten och försöker leva på de löner hon kan få på okvalificerade arbeten, som sjukvårdsbiträde, städerska, servitris m.m. Hon skaffar de billigaste boenden hon kan hitta, men hon lyckas inte få det att gå runt. Hur en ensamstående kvinna med barn ska kunna göra det när det sociala skyddsnätet försämras ytterligare är en fullständig gåta. Otäck, men läsvärd bok.
Karaktär - Bubba
Så klart! I love Bubba! Någon som har sett filmatiseringen av Gone Baby, Gone? Jag blev alldeles matt av förtvivlan när Bubba dök upp. Han var ju heeeelt fel. Så fel att jag är tvungen att peta in extra e. Bubba ska vara jättestor och se lätt utvecklingsstörd ut, ju. Det ska vara fullkomligt självklart att han är helt livsfarlig. Den typen av man som man går vida cirklar omkring för att inte råka stöta sig med. I övrigt var filmen okey, varken mer eller mindre.
Det var så klart svårare än jag trodde. Det finns ju så många bra böcker på B. Och författare. Du milde. Nåja, jag är klar. Och ännu bättre... jag har semester. Lycka!
C
Författare - Joseph Conrad
Av en massa anledningar förstås. Men allra mest för min totala förtjusning när jag satt och såg Apocalypse Now och helt plötsligt insåg att jag kände igen det här.Jag kan ha varit den enda i världshistorien som inte visste att filmen bygger på Mörkrets hjärta. Och min lycka var direkt barnsligt stor när jag upptäckte det.
Bok - Carter beats the devil
Ett charmtroll till bok som jag läste när jag var på Korsika. Utspelar sig delvis på 1920-talet och är en slags fiktiv biografi över magikern Charles Carter. Här blandas fakta och rena fantasier och något slags deckarhistoria. Min pocketupplaga är illustrerad med magiaffischer, äkta eller fejkade vet jag inte. Den här boken verkar inte ha blivit översatt till svenska och det är ganska synd.
Karaktär - Christine
Hon må vara en bil. Men nog fan är hon en bil med karaktär! En ondskefull, mordisk bil som förgiftar sin ägares sinne samtidigt som hon gärna ger sig ut på egen hand. Det låter ju hur löjligt som helst, men King får det att funka ändå. Det är något med Kings sätt att beskriva vänskap som får mig att tokfastna. Här mellan förloraren Arnie och den populäre sportkillen Dennis. Jag kanske inte är så svag för kärlek, men jag är en total sucker för vänskap.
Snart semester
Men jag har en känsla av att den här semestern faktiskt behövs.
Igår lånade jag en bok som jag tror handlar om rost.
På metall alltså.
En bok om rost? Det kan bara betyda att jag behöver semester.
Men det är förstås också ytterligare en anledning att älska biblioteket och bibliotekarier. De tar in böcker om rost och ställer dem så att jag får dem i bekvämt blickfång när jag helt oförskräckt strosar runt bland hyllorna. Hur kan man göra annat än att älska dem?
I mitt nästa liv vill jag bli bibliotekarie!
Åhhh så dåligt!
En flicka som kallas Alice - Kristin Hannah
Jag gillar Torey Haydens böcker om barn med problem (om vi bortser från de konspiratoriska som Den mekaniska katten m.fl) och någonstans hoppades jag väl att den här boken skulle vara något i den stilen. Det var det inte!
Här finns män som bär sin sexualitet som en sportjacka, tack för den, du!, förment charmiga småstadsoriginal, syskonrivalitet, kärlek, kärlek kärlek och en händelseutveckling som är så förutsägbar att man bara vill gäspa.
Handlingen i korthet.
Julia är en barnpsykolog vars patient dödat flera klasskamrater och därefter begått självmord. Hon frias i rätten men slaktas i pressen. Julias syster Ellie är polischef i den lilla staden Rain Valley och där dyker det plötsligt upp en liten förvildad stum flicka med en varg i famnen. Hon fångas in, men ingen lyckas få henne att prata och trots sina ansträngningar hittar de ingen som saknar henne. Då kallar Ellie på Julia för att få hjälp.
Julia kommer motvilligt. Hon har hela sitt liv varit den underliga flickan som ingen i staden förstod sig på (läs begåvad) och levde alltid i skuggan av sin extremt vackra syster.
I staden finns också Max som inte bara är läkare utan också bär på en hemlig sorg. (Sporjackesexmannen) Den enormt begåvade psykologen Julia ser naturligtvis rakt igenom honom och ser direkt att han är en kvinnotjusare och förolämpar honom gång på gång med kommentarer som får mig att rodna när jag lyssnar. Romansen är självklar från första gången namnet nämns.
Periodvis tycker jag att den lilla flickan Alice som ylar och river sig blodig i ansiktet är den vettigaste personen i den här boken. Jag skulle också vilja göra det ibland när jag lyssnar på det här skräpet.
Och så har vi uppläsaren. Du milde. Det där leendet och småskrattandet är inte min grej. Jag har gått alldeles för många säljkurser. Och småskratta inte när det är meningen att det ska vara roligt! Det är jag som ska skratta, inte den som läser!
Alltså, jag gillar att läsa lättviktare och skräp ibland. Det behövs för att rensa hjärnan. Men det här var lite för dumt för min smak.
Klar med fördjupningen
Det var väl klart att jag skulle gilla det här. Det kunde jag ju räknat ut med röven och en träpinne. (Undrar var det där uttrycket kommer ifrån? Och hur det går till? Måste varit en metod som förvann när miniräknaren slog igenom på bred front)
Fördjupade studier i katastroffysik - Marisha Pessl
Ibland räcker det med några sidor för att man ska veta att en bok är helt rätt. Jag tror att jag började le redan på andra sidan. Sedan satt jag med ett lätt debilt flin i ansiktet genom hela boken. Jag tycker verkligen att den här boken är så mysig med alla sina fotnötter, parenteser, utvikningar och hänvisningar till påhittad och verklig litteratur. Jag kan tänka mig att jag skulle ha avskytt den vid andra tillfällen, jag hann bli väldigt uttråkad av Jonathan Strange & Mr Norell, men just nu var det precis vad jag ville läsa.
Jag tycker att det är tråkigt att skriva om handling. Dessutom vet väl alla redan vad den här handlar om? Eller hur? Jag är ju inte precis först med att läsa den. Fast jag önskar att jag hade läst den på engelska istället. Den där felöversättningen där duvor blev pingviner gjorde att jag inte kunde slappna av helt och hållet.
Sanningens ögonblick
Jag har aldrig blivit utskälld av Janne Josefsson. Det hade säkert varit en skrämmande upplevelse. Däremot har jag sprungit in i honom när jag sprang runt ett gathörn. Men den gode Josefsson var mycket vänlig och frågade bara om jag slog mig. Inga utskällningar där inte.
Det andra är förstås (någorlunda sant.
1. Jag var med på en filminspelning och råkade falla i vattnet. Eftersom det oväntat hade blivit väldigt kallt hade min mamma tvingat mig att sätta på mig alla kläder jag hade med mig (även pyjamasen). Så för att inte frysa ihhjäl fick jag låna jättefula statistkläder tills mina hade torkat. Jag skämdes som en hund när vi skulle äta middag i restaurangen.
2. Jodå, det finns en byfåne som bygger på mig. Åtminstone delvis. Jag gjorde ett fånigt litet misstag när jag var 10-11 år och kring detta började det spinnas en historia om hur en vuxen skulle reagerat i samma situation och det blev en del av figurens personlighet.
3. Jag har ringt Camilla Läckberg när hon körde bil i Stockholms innerstad. Hon hade ingen handsfree och var väldigt nära att krocka när hon skulle försöka titta i sin almanacka samtidigt. Ingen bra idé.
5. Nej Marie Hermansson har kanske inte tid att baka. Men hon är smart nog att smita förbi franska bageriet och köpa med sig fortfarande varma croissanter till möten. Ett lätt sätt att bli en mycket populär författare!
Så var det med den saken!
Fyra sanningar och en lögn
Jag är inte den som backar för en utmaning. Även om alla andra verkar ha upplevt betydligt mer spännande saker i sina liv än jag. Nåja, here goes - fyra utav dessa saker har hänt mig, en sak har jag ljugit ihop. Varsågod och gissa!
1. Jag har tvingats äta på restaurang iförd 1800-talskläder efter att ha trillat i havet.
2. Jag är förebilden till en byfåne i en svensk tv-serie.
3. Jag har varit nära att få Camilla Läckberg att krocka.
4. Jag har blivit utskälld av Janne Josefsson för att jag höll på att cykla på honom.
5, Jag har fått nybakade croissanter av Marie Hermansson.
Så, varsågod att gissa!
P
Bok - Parfymen
Om jag tvingas göra en topp tio-lista över mina favoritböcker, så kommer Parfymen garanterat med på den. Jag har säkert läst den sex eller sju gånger och det kommer garanterat bli fler. Det finns massor jag avgudar här. Historia och tillverkning – det kan bara inte gå fel. Jag älskar att läsa om hur man tillverkar saker. Peta in lite hantverk eller byggnadskonstruktion i en roman och ni har en totalt trogen och hundraprocentigt tillgiven läsare här. Att den dessutom handlar om något så svårgripbart som dofter är bara ytterligare pluspoäng i min bok.
Författare - Boris Pasternak
Ett av mina dåliga samveten. Jag kan inte med ryska författare. Det spelar ingen roll att jag borde ha läst dem. Det går inte! Med några få undantag hatar jag dem och vill att hela deras persongalleri ska avlida omedelbart så att jag kan slippa den plåga det är att läsa om dem. Pasternak är inget undantag. Jag tog mig igenom Doktor Zjivago av ren princip (på den tiden jag hade sådana) och hatade varje minut. Att Pasternak dessutom ser ut som min hatade kemilärare från grundskolan hjälper honom inte ett dugg.
Karaktär - Petter
I en stuga bodde Petter, med sin katt och 4 getter. Det här måste vara en de första böcker jag läste. Jag kan fortfarande en del av rimmen utantill. Av någon anledning var jag mest förtjust i den blå geten. En sådan ville jag gärna ha. Eller vilken get som helst egentligen. Men sedan blev jag stångad av en elak get som hette Wilma och då tappade getter något av sin charm för mig.
W
Författare - Tad Williams
Hans gigantiska Otherland-serie var mitt osvikliga sömnmedel under hur lång tid som helst. Egentligen är det väl inte den allra längsta serien. Det är bara fyra böcker. Tjocka i och för sig, men det är innehållet som känns så vidsträckt. Här blandas SF med fantasy och en gnutta filosofi på ett sätt som fick det att snurra runt i huvudet på mig. Jag somnade som en stock varenda kväll när jag läste det här. Men det är faktiskt inget dåligt betyg.
Bok - Watership down
Alltså, den här boken innehåller ju två saker jag egentligen inte gillar. Här finns både drömmar och enormt mycket naturbeskrivningar. Men det gör inget. Kaninerna har ju i alla fall inte sex. Jag älskade den här boken av Richard Adams när jag var liten. Jag försökte även läsa hans andra böcker, men magin återkom aldrig. Men Watership down borde alla läsa, tycker jag. Synska kaniner - hur ska man kunna låta bli att älska något sådant?
Karaktär - Christer Wijk
Maria Lang, kan det bli mer sommar? Det här är hängmatteläsningen nummer 1 för mig. Om vi bortser från att vi aldrig hade någon hängmatta då förstås. Men det här är sommarlovsböcker för mig. Och jag visste precis hur Christer Wijk såg ut. I mitt huvud var han nämligen precis skulpterad efter en av mina ridlärare. Lång, mager och ranglig med en vänlig förströdd uppsyn. Jodå, så såg han visst ut. I mitt huvud i varje fall.
Till Marianne om pingvin-problemet
Marianne kanske kan lösa detta dilemma.
I den svenska översättningen dyker pingvinerna upp på slutet av tredje sidan i introduktionen.
Stycket lyder som följer:
"Trots envetna ansträngningar i motsatt rktning (jag bar luddiga tröjor i gult och rosa och samlade håret i vad jag ansåg vara en mycket munter hästsvans) verkade det som att jag hade börjat förvridas till just det jag hade fasat för att bli ända sedan allting hände. Jag höll på att bli butter och bisarr (blotta anhalter på vägen mot spritt språngande), en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro."
Min fetstilsmarkering.
Jag ser nu att det inte var barnen som rusade in bland pinvinerna, jag hade inte boken framför mig när jag skrev förut. Men att det är en bisarr vuxen som gör det,hjälper mig inte.
Visst borde det vara duvor? Eller är det ett skämt?
Stilla min nyfikenhet, du kloka människa med ett exemplar på originalspråk.
Och Johanna, ja, läs den. Jag är enormt förtjust än så länge.
Ska det verkligen vara pingviner?
Men, jag är utom mig av nyfikenhet, ska det verkligen stå pingviner i första kapitlet? Finns det barn som springer rakt in i flockar av fredligt pickade pingviner och skrämmer dem? Är det ett skämt? Kommer det andra hänvisningar till pingviner? För det kan ju inte vara ett fel. Ingen blandar ihop pingviner och tja, duvor. Det kan man inte göra. Eller finns det någon som har gjort det någon gång - kanske ett klassiskt misstag som det är tänkt att jag ska känna igen?
Min ljudbok fortsätter att vara fullkomligt fascinerande dålig. Så där att håren reser sig lite på armarna. Och uppläsaren ler och småskrattar sig igenom läsningen. Hon ler så där att det hörs på rösten. Alla som någon gång har gått en säljkurs vet precis vad jag menar. Och jag KAN INTE SLUTA LYSSNA. Jag är helt fast.