42 böcker...
Nätpoker och bloggar stjäl tydligen mer tid än vad jag har förstått. Normalt brukar jag läsa 150-180 böcker om året. Nu är ju frågan om jag ens hinner med 100?
Fast är det något att gräma sig över, egentligen? Att läsa bara för läsandets egen skull har ju knappast något värde. När jag väl hittar en bok jag verkligen vill läsa så har jag ju inga som helst problem att välja den istället för datorn.
Spelberoende oroar jag mig inte det minsta för. Jag har i och för sig lagt ut 450 kronor på nätpoker. Men det gjorde jag för över ett år sedan. Nu tänker jag plocka ut min vinst och använda till semestern. De ursprungliga 450 får stå kvar på konton och bli grundstommen till nästa års semesterfirande.
Nej, då är faktiskt bloggläsandet mer beroendeframkallande. Och inte tjänar jag några pengar på det heller... Visst det finns jätteroliga bloggar - men frågan är om jag verkligen måste läsa sååå himla många? Det slukar timmar, har jag märkt.
En tunn bok om tjockisar
Tjock! - Jenny Dahlberg
För någon som lättare att gå ner i vikt än att lägga på sig är det svårt att förstå hur det är att vara tjock. Jag ska inte låtsas att jag är någon helt igenom fin människa. Jag tycker att det är skittjatigt att höra tjocka människor gnälla över sin vikt samtidigt som de äter massor av chips och dricker litervis med läsk.
Så svårt kan det väl ändå inte vara att lista ut sambandet?
Dessutom är vikt ett fruktansvärt tråkigt samtalsämne. Jag struntar fullständigt i vad andra väger. Ändå plockar jag till mig den här boken. På omslaget står författaren iförd baddräkt, tiara och ett band över kroppen där det står Miss Tjockien. Humor gillar jag!
Jag har ingen aning om vad författaren väger. Och det har inte hon heller eftersom hon vägrar att ta reda på det. Hon verkar inte ha några direkta planer på att banta heller. Hon gillar mat och ogillar motion. Problemet är snarare andras attityd till hennes vikt. Oavsett om den är sann eller bara finns i hennes fantasi. Varför ska hon behöva känna att hon måste förklara sig när hon köper en princesstårta eller skämmas när hon köper en hamburgare? Varför kan hon inte hitta fina underkläder?
Det positiva med den här boken är att författaren är arg. Ilska är mycket bättre än gnäll. Däremot var den inte lika rolig som jag hade trott. Jag är inte förtjust i språket och vi har uppenbarligen inte riktigt samma sorts humor.
Surt!
Surt som fan. Ska jag betala förseningsavgift så vill jag göra det för böcker jag gillar. Att betala för en sådan skräpbok retar mig något enormt.
Om jag nu verkligen har glömt den. Det är inte helt säkert. Det har hänt att jag har fått gå och leta upp mina återlämnade böcker i bibliotekets hyllor för att bevisa att jag visst har lämnat tillbaka böcker som jag har fått krav på. Jag är inte alltid så imponerad av mina bibliotikarier. Ja, de är mina! Jag ser på dem ungefär som besvärliga, gamla husdjur. Jag gillar dem, men man har ju ingen större nytta av dem.
Men de är ju så söta i sina skägg och noppiga koftor där de tofflar runt bland hyllorna. Jo, jag vet att de säkert är högt kvalificerade akademiker. Men tro mig - det märks inte. Mitt bibliotek kan vara biblioteksvärldens motsvarighet till lagret där man placerar helt omöjliga människor som man inte får lov att avskeda.
Men som sagt. Jag betraktar dem som en del av min familj. Jag får lov att kritisera dem. Men gud nåde den utomstående som gör det!
Självplock på biblioteket
Så eftersom jag ändå har svårt att hitta böcker som intresserar mig riktigt just nu så bestämde jag mig för att spontanplocka den första bok som fångade min blick i varje gång jag gick in i. Enda regeln jag satte upp för mig själv var att böckerna skulle vara skrivna av författare som jag aldrig läst.
Det blev en brokig samling, kan jag lova. Jag vet inte riktigt vad jag kom hem med. Jag har knappt vågat titta. Men det var åtminstone en bok om pirater och en om autistiska tonårspojkar. Där ser man!
Kanske får jag några positiva överraskningar? Om inte, så kan jag ju alltid trösta mig med att det åtminstone var gratis.
Vad förutsägbar jag är!
Blogg.se har varit aningen konstig de senaste dagarna. Normalt hade jag trott att det berodde på mig eftersom jag är kass på datorer. Men nu har jag ju faktiskt sett att andra också har haft problem.
Nu upptäckte jag att jag har skrivit två i stort sett identiska bloggar. Det festliga är att jag skrev dem med flera timmars mellanrum. Jag skrev den första, förörsökte lägga ut den och misslyckades. Bloggeländet försvann! Naturligtvis blev jag sur som fan. Några timmar senare satt jag vid datorn igen och tänkte göra ett nytt försök att skriva om deckaren jag hade läst.
Och vad händer? Jag skriver två nästan helt identiska texter. Så originellt av mig! De är till och med indelade i nästan samma stycken. Jaha, det är uppenbarligen så jag skriver. Que tycker jag tydligen är ett roligt frågeord. Där ser man...
Om jag nu ska skriva om samma bok två gånger så tycker jag faktiskt att jag borde variera mig lite mer. Jag skulle förstås kunna ta bort det ena inlägget. Men det tänker jag inte göra. Någon gång när jag har mer tid ska jag ta mig en funderare på hur jag egentligen skriver.
Topplistan idag...
Eftersom ingenting intresserar mig just nu, tänkte jag påminna mig själv om att det faktiskt finns bra böcker. Läsning som fångat mig från första sidan till sista. Kanske för att boken är fantastisk – kanske bara för att den har varit rätt bok vid just det tillfället.
Precis som en sotig, grillad korv kan smaka fantastiskt på skidutflykten. Den är så rätt, just då.
Nå, här kommer en ganska osorterad lista.
1 Hundra år av ensamhet G.G. Márquez
2 Parfymen P. Süskind
3 Med livet framför sig E. Ajar
4 Tärningsspelaren L. Rhinehart
5 Låt den rätte komma in J. Ajvide Lindqvist
6 It S. King
7 Berättelsen om Pi Y. Martel
8 Vredens druvor J. Steinbeck9 Den målade fågeln J. Kosinski
Oroväckande mycket våld. Nåja, min lista är inte statisk. Imorgon kan den se helt annorlunda ut. Men hundra år av ensamhet finns garanterat alltid med. Den tog mig med storm när jag var fjorton eller femton. Sedan dess har jag läst om den vart femte år ungefär. Den allra sista meningen knäcker mig varje gång. Fortfarande.
Jag hittar inte rätt bok
Problemet är att jag inte ens vet var jag ska leta. Så istället testar jag lite här och lite där. Fantasy? Nej, blir inte intresserad av huvudpersonen. Deckare? Hell no! Jag blir bara irriterad över hur illa lovorden på omslaget rimmar med den taffliga historien mellan pärmarna. Romaner? Nej, inte ens författare som jag normalt uppskattar, väcker några känslor. Jag blir bara uttråkad. Biografier? Självupptagna människor tråkar ut mig även när jag är som mest positiv...
Naturligtvis ligger problemet hos mig. Inte i böckerna. Jo, i några av dem - men verkligen inte i alla.
Det är februari. Inte min bästa månad på året, precis.
Långsam och ofukuserad
För tillfället läser jag fyra böcker samtidigt. Nej det gör jag naturligtvis inte! Jag skulle ju bli mer än skelögd ifall jag försökte med det.
Däremot har jag fyra olika böcker som jag läser då och då. Uppenbarligen är det ingen som fångar mig riktigt till hundra procent. Jag har en roman som jag läser på vägen till och från jobbet, en fantasyserie som jag bara verkar läsa i badkaret, en deckare som jag läser något kapitel i då och då och så slutligen mitt sömnmedel. The Algebraist. Jag tror att jag har kommit till sidan 134 nu.
Om jag har räknat rätt så kommer jag att somna gott långt in i maj. Det är i och för sig skönt att veta. Men jag saknar en bok som gör mig uppslukad. En sådan där som man bara inte kan sluta läsa. Det var ett tag sedan jag hittade en sådan.
Tips någon?
Litterära lögner
Jag har säkert ljugit om att jag har läst böcker för att verka intellektuell och smart. Men jag hoppas verkligen inte att jag har gjort det efter att jag fyllt tjugo. Hoppas, hoppas...
Jag är ganska säker på att jag någon gång har ljugit om att jag har läst James Joyce. Det har jag inte! Läst alltså. Ett kapitel i litteraturkunskapen - det är allt. Men eftersom nästan ingen annan heller har läst den, så är ju risken för att bli avslöjad minimal.
1. Jack - Ulf Lundell.
(Läste den i 14-årsåldern och tyckte att alla i boken var sjukt konstiga)
2. Utvandrarna - Vilhelm Moberg.
(Sommarlovsläsning på landet)
3. Hemsöborna - August Strindberg.
(I skolan)
4. Nässlorna blomma - Harry Martinson.
(Alldeles frivilligt!)
5. Röde Orm - Frans G Bengtsson.
(Jajamensan! )
6. Arn-böckerna - Jan Guillou.
(Ja.)
7. Sagan om ringen-trilogin av JRR Tolkien.
(3-4 gånger antagligen. Gillar sagor...)
8. Krig och fred - Leo Tolstoj.
(Nej. Har försökt, men får klåda av ryssar)
9. Svindlande höjder - Emily Brontë.
(Nej, men jag kan möjligtvis ha ljugit om att jag läst denna)
10. Män är från mars, kvinnor är från Venus - John Gray.
(Nej, Trams-larmet går igång bara jag tittar på omslaget)
11. 1984 - George Orwell.
(Så klart. Alla har väl läst den i skolan?)
12. Lysande utsikter - Charles Dickens.
(Vet faktiskt inte. Har läst någon Dickens – men minns verkligen inte vilken)
13. Harry Potter och de vises sten - J K Rowling. (och de följande fem..)
14. Jane Eyre - Charlotte Brontë. (Nix, aldrig ens funderat på det)
15. Da Vinci-koden - Dan Brown. (Läst och avskytt.)
16. Anne Franks dagbok - Anne Frank.
(I skolan)
Jaha, jag har alltså läst 11/16. Det kommer nog inte att bli fler. Jag har ingen lust att läsa systrarna Brontë.
Nu har jag som sagt slutat ljuga. Mitt problem är snarare att själv komma ihåg vad jag har läst. Gång på gång kommer jag hem med samma böcker från biblioteket. Jag läser några sidor - eller i värsta fall halva boken - och så kommer jag på att jag har läst det förut. Jag håller uppenbarligen på att bli dement. Det verkar ju lite trist - men fördelen är förstås att jag så småningom kommer att kunna läsa om alla mina favoritböcker och bli överraskad.
Och vad har Gud på sig, då?
Jag hade tänkt se filmen. Men nu tror jag att jag struntar i det.
Djävulen bär Prada – Lauren Weisberger
Jag blev riktigt förvånad när jag hittade den på bibliotekets nyhetshylla. Men det säger antagligen en del om kvarteret jag bor i. Prada är inte något vanligt förekommande märke bland mina grannar. Tror jag. I ärlighetens namn skulle jag inte känna igen en kjol från Prada om den så kom och slog mig i pannan med en hammare. Men det har inte hänt, ännu.
Det som går åt absolut snabbast på vårt bibliotek är deckare. Att få tag på en Camilla Läckberg är omöjligt – men Weisbergers bok stod där alldeles ensam och outlånad.
Med tanke på allt ståhej om boken så hade jag trott att den skulle vara bättre. Visst har den poänger, men faktiskt blir jag ganska trött på huvudpersonen Andrea. Alla som någon gång har haft en psykotisk maktgalen chef och ett riktigt krävande konstigt arbete, kan känna igen sig. För visst blir man lite galen själv. Visst försöker man få bekräftelse trots att det är omöjligt. Och det går inte att förklara för omgivningen hur besvärligt jobbet verkligen är…
Men ändå, det är ett jäkla gnällande. Jag får mest lust att sparka Andrea i hennes bortskämda lilla rumpa. Ja, hon har ett omöjligt jobb – men alternativen finns. Sluta eller försök sköta jobbet så bra som möjligt. Skriv fan inte en jättelång, gnällig bok om hur synd det är om dig!
Nåja, den var lättläst. Fast det kan visa sig bli en dyr läsning. Helt plötsligt känns det som om jag verkligen behöver en ny handväska…
Jag vill vara en afrikansk kvinna med traditionell figur
Vackra flickors lott – Alexander McAll Smith
Det är bara kapitulera. Jag kan inte motstå Mma Ramotzwe. Trots att jag faktiskt försöker.Jag fick den i julklapp och kände direkt ett motstånd mot att läsa den. Jag kan inte förklara varför. Jag minns att jag tyckte om Damernas detektivbyrå. Men det lockade helt enkelt inte att läsa något så naivt, just nu.
Åh så fel jag hade. Jag har svårt för naivitet. Men jag hade glömt att det är en väldigt skillnad på en naiv historia och en naiv författare. Efter bara något kapitel är jag fast och sitter med ett fånigt småleende på läpparna och önskar att jag befann mig precis där. I Mma Ramotzwes vita skåpbil, studsande över de dåliga vägarna i Botswana på väg till barnhemmet eller till bilverkstaden. Jag vill också dricka Roibooste och ha en detektivbyrå med en biträdande detektiv och tillika sekreterare. Ibland är det så fantastiskt skönt att läsa något som inte på minsta vis påminner om vardagen i ett grått och kallt Sverige.
Mma Ramotzwe må vara aningen naiv, men McAll Smith är det sannerligen inte. Han vet precis vad han gör.
I stort sett smaklös
Trots att jag har läst i stort sett oavbrutet sedan jag stavade mig igenom min första bok om Dock-Lisa, så har jag inte utvecklat någon speciell smak. Jag läser fortfarande nästan allt. Deckare och nobelpristagare blandas med fantasy och fackböcker på mitt sängbord.
Jag gillar böcker, helt enkelt.
Men några tendenser kan jag se. Jag har svårt för ryssar, men gillar sydamerikaner. Jag läser inte memoarer, men älskar reportageböcker. Jag läser lika gärna på engelska som på svenska, men kan inte ens stava mig igenom en pixi-bok på franska. Trots att jag tvingades studera det i fyra år. Ett totalt misslyckande för skolväsendet, där.
Snart borde jag väl skriva om en bok. Men det får vänta lite till.
Gemen och verserad
Men varför?
Jag kan ju lika gärna skriva en blogg. Det sparar papper, om inte annat. Har jag tur så kanske jag kan få några tips från andra boknördar.
För jag är en sådan! Absolut. Det råder inget tvivel om saken. Jag är ett ufo som ofta missar min hållplats när jag läser något bra, eller något dåligt, eller något roligt, eller irriterande, eller...
Jag läser. Det är definitionen på min person. Kanske inte den jag drömde om när jag var ung. Men ändå. En läsare. Det är vad jag blev. Värre saker kunde jag ha råkat ut för.
Så, där har vi bloggens ämne - böcker.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!