Sydstatsbesvikelse

De som har följt den här bloggen kan möjligtvis ha upptäckt min totala förälskelse i sydstatslitteratur. Jag har aldrig riktigt lyckats lista ut vad det är som tilltalar mig så mycket, men står det ett ord om sydstaderna på baksidan så är jag fast. Så självklart plockade jag upp den här...
Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel - Lee Smith
Enligt New York Times Book Reveiw är den mästerlig. Och Booklist jämför Smith med Faulkner. Där ser man! Själv fattar jag inte vad de pratar om. Men jag gissar att det är jag som missar något. Jag blir nämligen lite uttråkad och väntar på att det ska hända något.
.
Upplägget är det inget fel på. I mitten av 60-talet färdades ett gäng collegetjejer nedför Mississippi på en flotte. Nu 35 år senare gör fyra av dem om resan, fast nu på en lyxig hjulångare. En av deras vänner har dött och nu gör de resan för att hedra hennes minne.
.
Visst låter det lovande? Bara det faktum att kvinnan som dött i en olycka, alternativt självmord, heter Baby Balou gör att jag gillar det från början. Baby Balou... kan man heta det utanför sydstaterna? Nåja, berättelserna om de två flodfärderna löper parallellt genom boken och jag väntar mig att det ska ha hänt en massa spännande saker på den första resan som nu ska avslöjas på den andra. Men det verkar det inte ha gjort. Den första resan verkar ha varit ganska trevlig om man bortser från myggen.
.
När jag tänker efter så finns det ändå en hel del bra delar i boken. Babys stormiga kärlekshistorier och Harriets uppväxt är avsnitt som bränner till. Problemet är nog egentligen att jag saknar den stora finalen. Boken rinner liksom ut i ett konstaterande att det nog inte var som de trodde utan på ett annat sätt. Kanske... Tja, det är väl så det oftast är i verkliga livet. Men i litteraturen vill jag ha mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback