gemen och verserad

Det hade jag nästan glömt. Den här har stått i bokhyllan i evigheter. Glömd och lite dammig. Varför den inte blivit läst tidigare vet jag inte. Men nu plockade jag i alla fall fram den. Det var bra gjort utav mig.

The Hippopotamus - Stephen Fry

Det är inte historien som får mig att gå i spinn över den här boken. Även om berättelsen om hur poeten Ted Wallace reser till en gammal väns herrgård för att luska i ett mysterium, är halvkul så är det språket som lyfter den här boken för mig. Jag blir fullkomligt kär. Ändå missar jag säkert massor eftersom jag är betydligt mer van vid att läsa amerikanska författare på originalspråk. Men det gör ingenting. Jag är ändå eld och lågor.

Ted Wallace är en alldeles utomordentlig huvudperson. Alkoholiserad, skandaliserad och cynisk så till den milda grad att han förstås vore helt outhärdlig att träffa i verkliga livet. I bokform däremot skulle jag kunna läsa hans tirader hur länge som helst. Jag är säker på att han skulle vara roande även om han skrev om optioner. Ja, för det är alltså Ted Wallace som skriver den här boken. Som väl närmast består av brev och kanske dagboksfragment. Mest brev.
Roligt är det i alla fall. Måste nog läsa lite mer Fry snart.