gemen och verserad

Jag fortsätter att uppfylla mina litterära nyårslöften. Nu har jag minsann läst en nordisk författare. Det blev en dansk, den här gången.

Den som blinkar är rädd för döden - Knud Romer

Det här var inte alls vad jag hade väntat mig. Det var mycket, mycket bättre. Jag lyckades förstå av baksidan att den här boken hade väckt starka känslor i Danmark. Människorna i Nykøbing Falster kände inte alls igen sig i Knud Romers beskrivning. Inte hade familjen varit utstött för att modern var tyska. Inte hade Knud blivit mobbad och misshandlad genom hela skoltiden. Absolut inte.

Jag har naturligtvis ingen aning om vad som är sant. Det intresserar mig inte heller. Däremot gillar jag verkligen sättet att berätta. Här blandas släkthistoria med absurda skrönor i små stycken helt utan normal tidslinje. Människor som dött långt före Knuds födelse beskrivs som levande medlemmar av familjen. Och mitt i allt elände finns en stor dos humor. Som när Knuds far vänligt visar de invaderande tyskarna rätt eftersom de hela tiden går vilse i staden som är full av återvändsgränder och enkelriktade gator.

Nu ska jag bara läsa fyra nordiska författare till så är jag hemma på den fronten. Mitt övriga internationella läsande ägnar jag för tillfället åt en sudanes som sägs ha skrivit en av de sex bästa arabiska böckerna i världen. Jag känner mig förvirrad redan där. Ligger inte Sudan i Afrika?

Jag får återkomma i frågan. Nu har jag i alla fall outat mig själv som geografiskt inkompetent.