Diabetesvarning
Det är bara att konstatera. Stekta gröna tomater var nog ett lucky shot för Fannie Flagg. Det finns nog en anledning till att det inte finns speciellt mycket översatt av hennes övriga böcker.
En röd liten fågel i juletid - Fannie Flagg
Ooooh, bara titeln får mig att rodna lite. Men jag ville verkligen läsa något rart och oförargligt just nu. Jag är utmattad och vimmelkantig av jobb. Men det här var faktiskt för dåligt. Eller dåligt? Jo det är det förstås, men framför allt är det sött. SÖTT! SÖTT!
SPOILERVARNING!!!!
Det här är så tillrättalagt att jag inte kan tro det. Hela boken igenom väntar jag på en tvist. Kan de vara döda allihop? Drömmer han detta under tiden han dör? Är det ett manus som en bitter författare sitter och skriver i sitt smutsiga skabbiga hyresrum? Ska huvudpersonen åtminstone dö?
Men nej. Det händer aldrig. Allt - precis allt, slutar lyckligt. Den döende huvudpersonen med ett par månader kvar att leva blir plötsligt frisk och hittar sitt livs kall som konstnär. En liten missbildad flicka blir opererad och adopterad av snälla människor. Alla, jag upprepar, alla hittar kärleken och blir lyckliga på slutet.
Det här är så osannolikt kräkframkallande att jag inte vet vad jag ska säga. Det gick i och för sig fort att läsa den här lilla boken. Men efteråt kändes det som om jag hade ätit ett kilo billigt färgat påskgodis. Man kan få diabetes av mindre.
En röd liten fågel i juletid - Fannie Flagg
Ooooh, bara titeln får mig att rodna lite. Men jag ville verkligen läsa något rart och oförargligt just nu. Jag är utmattad och vimmelkantig av jobb. Men det här var faktiskt för dåligt. Eller dåligt? Jo det är det förstås, men framför allt är det sött. SÖTT! SÖTT!
SPOILERVARNING!!!!
Det här är så tillrättalagt att jag inte kan tro det. Hela boken igenom väntar jag på en tvist. Kan de vara döda allihop? Drömmer han detta under tiden han dör? Är det ett manus som en bitter författare sitter och skriver i sitt smutsiga skabbiga hyresrum? Ska huvudpersonen åtminstone dö?
Men nej. Det händer aldrig. Allt - precis allt, slutar lyckligt. Den döende huvudpersonen med ett par månader kvar att leva blir plötsligt frisk och hittar sitt livs kall som konstnär. En liten missbildad flicka blir opererad och adopterad av snälla människor. Alla, jag upprepar, alla hittar kärleken och blir lyckliga på slutet.
Det här är så osannolikt kräkframkallande att jag inte vet vad jag ska säga. Det gick i och för sig fort att läsa den här lilla boken. Men efteråt kändes det som om jag hade ätit ett kilo billigt färgat påskgodis. Man kan få diabetes av mindre.
Kommentarer
Trackback