Lättaste bokfemman ever. Eller?

Det här borde vara hur lätt som helst. Jag är uppvuxen på en teater. Jag har hunnit glömma fler uppsättningar än de flesta av mina jämnåriga har sett. Men hur mycket jag faktiskt kommer ihåg är ju en annan sak. Och sedan finns ju frågan vad som är en bra pjäs och vad som är en bra uppsättning?

Hjälp. Det här är svårare än vad jag trodde. Lika bra att bara bestämma sig och skriva fort. Annars kommer jag att börja ångra mig, tänka efter, fundera en gång till och drabbas av total obeslutsamhet.

Natten är dagens mor - Lars Norén
Jag kunde valt någon annan av Noréns pjäser, men den här har jag sett så många gånger att jag känner mig hemma med den. Sorglig och nattsvart, men samtidigt komisk. Jag gillar nästan allt av Norén.

Vem är rädd för Virginia Woolf - Edward Albee
Klassiker. Nåja, den är från 1962. Men finns det någon som inte har sett Martha och George kriga i vardagsrummet? Livslögner, svärta, fasader och smärta; kan det bli bättre? Den här har jag sett i flera versioner och jag har gillat alla. Det går antagligen inte att sabba den, ens om man vill.

Järnbörd - Magnus Dahlström
Den här pjäsen gjorde stort intryck på mig när jag såg den. Ännu mer nattsvart. Pjäsen väckte en hel del debatt när den hade premiär. Den ansågs för våldsam. För tydlig. Här fick våldsmännen själva berätta sina historier, oemotsagda. Utan förklaringar. Jag var hur imponerad som helst. Men jag vet också att vissa reste sig upp och gick.

Shirley Valentine - Willy Russel
Och nu till något helt annat. En komedi. En monolog. En kvinna som berättar sitt livs historia för en vägg. Det låter hur tråkigt som helst, men det är det inte. Jag skrattade som en glad säl när jag såg den här pjäsen första gången. Hur charmigt som helst.

Romeo och Julia - William Shakespeare
Naturligtvis måste William vara med. Det här är kanske inte min Shakespearfavorit egentligen, men den får vara med ändå. Mest för min och kompisens reaktion i tonåren. Vi tyckte väl inte att uppsättningen var så fantastiskt egentligen, men vi var omåttligt imponerade av den djupa kärleken. De killar vi kände verkade inte alls ha så djupa känslor. Även den värsta kärlekssorg verkade kunna botas med ett par folköl och en halv special. Djupare känslor än så tycktes vi inte kunna väcka. Undra på att vi blev avundsjuka på Julia...

Så, då var det klart. Nu trycker jag på publicera med en gång innan jag ångrar mig. För det finns ju flera, ganska många pjäser faktiskt, som borde ha varit med här.

Kommentarer
Postat av: Amoroso

Oh jag gillar verkligen din lista. Lars Norén är jättespännande! Fast jag tror att jag föredrar att läsa honom istället för att se dem på film. Vem är rädd för Virginia Woolf ligger på mit nattduksbord nu och väntar på att läsas. Järnbörd låter verkligen som någonting i min smak, ska fjärrlåna den. Och Shakespeare är ju alltid Shakepeare, så är det bara :-)

Postat av: Pi

Jag är väldigt nyfiken på Lars Noréns bok som kommer nu i vår. Den vill jag verkligen läsa.

Jag tror att det är svårt att få tag i Järnbörd. Har du hittat den på fjärrlån? Hoppas att du gillar den. Berätta gärna. Jag minns den som mycket otäck. Men bra.

2008-02-12 @ 16:52:24
Postat av: *Malin*

Är du uppvuxen på en teater? Häftigt! Jag har är verkligen superkass på teater och att uppskatta det. Jag skäms nästan för att erkänna det eftersom man som svensklärare "ska" tycka om det. Men jag suckar varje gång vi ska på teater med skolan. Jag har aldrig kommit att tycka om det, tyvärr. Men jag älskar Shakespeares texter och jag inbillar mig att jag skulle tycka om att se dem även på scen. Jag hoppas det iaf...

2008-02-14 @ 20:56:28
URL: http://worldofmalin.blogspot.com
Postat av: Pi

Jo. Fast det lustiga är att jag faktiskt inte älskar teater. Jag är allergisk mot teatersvenska med magstöd och stora känslor. Men när jag ser något riktigt bra blir jag å andra sidan helt tagen.

Till viss del tror jag att det är vana, för teaterns uttrycksmedel är ju speciellt. Det kräver en överenskommelse mellan scenen och publiken. De säger att kulissen i papp är en borg och vi går med på det.
Att gå på teater med en klass ger inte precis de bästa förutsättningarna för att kunna släppa på kontrollen och ge sig hän åt fantasin.

2008-02-14 @ 22:34:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback