gemen och verserad

Egentligen tycker jag att det allra sorgligaste är att Malin har flaggat för att det bara blir några få bokfemmor till. Men istället för att lipa över det så får jag väl göra det bästa av de som är kvar.

Fast sorg, det var ju inte så enkelt. Jag undviker för det mesta böcker om sorg eftersom jag sällan får ut speciellt mycket av att läsa dem. Men fem ska jag väl lyckas skrapa ihop.

Hotel New Hampshire - John Irving

Sorg flyter! Det var nästan vårt valspråk i gymnasieåldern. Det här var det absolut bästa vi läst när vi var 17 eller 18. Sorg är en uppstoppad labrador, för den som undrar. Och han flyter. Det var evigheter sedan jag läste den här boken. Jag vågar inte. Den kommer aldrig att kunna leva upp till det intryck den gjorde på mig som ung.

Om jag inte hinner vakna - Michelle Morris

Jag kan inte minnas att jag någonsin har gråtit så mycket som när jag läste den här boken. Det finns ett stycke när pappan i boken dödar flickans kattunge och den biten fick mig att gråta fullkomligt okontrollerat. Jag tror att jag grät i en halvtimme utan att kunna sluta. Det har garanterat aldrig hänt varken förr eller senare.

Judasbarn - Carol O´Connel

Det här är den sorgligaste deckare jag någonsin läst. Jag kan inte minnas att någon annan deckare har gett mig tårar i ögonen. Men den här fick mig att gråta. Och sällan eller aldrig har jag blivit så överraskad av en tvist. Dessutom är titeln hur bra som helst, bara en sådan sak. För en gång skull säger den något om historien.

Hundra år av ensamhet  - Gabriel Garcia Marquez

Ja, så är jag då tillbaka vid den. Men här kan jag bara inte gå förbi den. En släktsaga om en familj där den förste blir bunden vid ett träd och den siste blir uppäten av myrorna. Hur skulle det kunna vara något annat än sorgligt? Och storslaget? Och som sagt, den sista meningen slutar "...för de släkter som är dömda till hundra år av ensamhet fick aldrig ett andra tillfälle på jorden."

Behöver jag verkligen säga mer?

Vredens druvor - John Steinbeck

Svält och fattigdom i depressionens USA. Småbrukare som förlorat sina gårdar drivs av drömmen om de blomstrande fruktträdgårdarna i Kalifornien. En klassiker som får mig att vilja säga "klipp dig och skaffa dig ett jobb" åt somliga unga författare som skriver om hur svårt det är att vara ung. Det finns värre problem! Den här boken är skriven 1939 och knäcker fortfarande det mesta som skrivs idag. Tycker jag. Läs!

Sådärja. Det var veckans bokfemma, det.