Jag var inte alls där, inte ens nära

Lite lätt underhållning kändes som helt rätt grej nu när jobbet har börjat. Jag är helt slut av att bara stiga upp på morgonen. Kvalitetslitteratur är bortkastad. Men, något lite bättre än det här hade jag ju hoppats på.

Alla var där - Lauren Weisberger

Vissa av ingredienserna är visserligen nya, men annars är det i stort sett samma bok som hon skrev förra gången. Fast sämre.

SPOILER - SPOILER - SPOILER

Istället för att kastas in i modevärlden hamnar den här huvudpersonen i festfixar-branschen. Här är chefen visserligen trevlig, men arbetstempot omöjligt. Precis som i förra boken tvingas vår hjältinna hela tiden att försaka sina riktiga vänner. Med ständigt dåligt samvete som följd…

Eftersom hon uppenbarligen är dum som ett spån har hon väldigt svårt att förstå varför den sjukt snygge Philip gärna låter pressen tro att de har ett förhållande, trots att inget har hänt mellan dem. Antydningar om att han är homosexuell tycks glida helt förbi henne, trots att hennes älskade morbror lever tillsammans med en man sedan 30 år.

Situationen blir allt mer ohållbar när tempot dras upp till det rent hysteriska. Och vad gör vår hjältinna då? Jo, exakt samma sak som i förra boken. Hon säger upp sig och går därifrån när kaoset är som allra värst. Denna gång på Playboys 50-årsfest.

Gissa om jag aldrig skulle anställa Lauren Weisberger?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback