Tja, vad ska jag säga...

Ibland läser jag böcker som lämnar mig frågande och förvånad när jag slår ihop dem. Det här var en sådan.

Tysta leken - Boel Gerell

Jag väntar hela tiden på att något ska hända när jag läser den här boken. Hon skriver nog skickligt på något sätt, för det finns någon slags underliggande spänning som jag hela tiden tror ska explodera. Problemet är att det aldrig händer. Huvudpersonen Julia går omkring och tänker... och tänker... och pratar med S...och tänker lite till. Detta gör hon under tiden hon jobbar på en liten landsortsredaktion och skriver texter om lokala utställningar och kvinnor som har 3000 äggkoppar.

Det antyds en massa saker i den här romanen, men det som borde blivit någon slags katharsis blir bara ett; Jaha. På det viset.

På baksidan sägs att den här boken handlar om vänskap så tät att man inte vet var den ena kroppen börjar och den andra slutar. Och om tankar så farliga att de måste gömmas med aldrig får glömmas bort. Det var väl tur att någon skrev det - för själv hade jag aldrig listat ut det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback