gemen och verserad

Måndag betyder Malins bokfemma. Det är ungefär det enda positiva jag ser med måndagar. Jag gillar att vara ledig. Jag skulle till och med våga påstå att jag är bra på det. Att jobba däremot, är inte riktigt min melodi. Men man är ju så illa tvungen.

Här kommer min lista över böcker som jag har haft svårt att lägga ifrån mig. Helt utan inbördes ordning.

Sagan om ringen-trilogin - J.J.R Tolkien

Jag fick Sagan om ringen av min pappa när jag var tolv. Han talade om för mig att den var jätteseg i början, men om jag bara tog mig igenom de första femtio sidorna så skulle den bli riktigt spännande sedan. Jag försökte verkligen, men det gick inte. Några år senare plockade jag upp den igen. Och då kom jag igenom de där första trista kapitlen. Sedan kunde jag inte sluta läsa. Jag läste på spårvagnen, jag läste på rasterna, jag läste i stallet och förstås i badkaret. Dagarna innan jag fick del två och tre var bland de längsta i mitt liv. När jag väl fick försvinna in i Tolkiens värld igen var det en lycka av sällan skådad art.

Låt den rätte komma in - John Ajvide Lindqvist

Jag hade inte några direkta förhoppningar om den här boken. Jag hade redan läst Hanteringen av odöda och tyckt att den var helt okey, men inte riktigt i min smak. Den rätte, var däremot helt rätt för mig. Trots att jag verkligen försökte läsa långsamt och tvingade mig att göra saker mellan kapitlen (som fylla diskmaskinen, torka av en köksbänk, vattna blommorna) så tog den slut alldeles för fort.

IT - Stephen King

Jag var en extremt lat studerande. Ju längre jag kom desto mindre pluggade jag. Till slut läste jag in mina tentor det sista dygnet förre skrivningen. Treo, kaffe och 24 timmars råpluggande var allt jag faktiskt behövde för att spetsa varje tenta. Att det inte var vad jag behövde för att komma ihåg vad jag lärde mig - är en helt annan femma. Efter varje tenta brukade jag hoppa över ölen och istället gå raka vägen till Akademibokhandeln och köpa en ren nöjesläsningsbok. En gång blev det IT av Stephen King. Här kan vi tala om kärlek vid första kapitlet. Efter allt pluggande var jag så trött att jag var skelögd. Men jag kunde ändå inte sluta läsa. Jag älskade den här boken. Framför allt är det barndomsskildringen som knäcker mig fullständigt. Det spelar ingen roll vilka ohyggliga hemskheter de här barnen råkar ut för. Jag hade ändå velat vara med i gänget. Jag vill vara kompis med Ben, Bill, Beverly, Eddie, Stanley, Richie och Mike. Fast det måste ju vara sju, förstås. Frågan är vem som skulle vara tvungen att försvinna för att jag skulle få vara med?

Tidvattnets furste - Pat Conroy

Så klart! Det är ju en sydstatsroman. Jag har aldrig brytt mig om att analysera vad det är med sydstatsskildringar som fångar mig så fullständigt. Jag nöjer mig med att konstatera att så är fallet. Jag har inte läst Tidvattnet på många år eftersom jag lånade ut den och aldrig fick den tillbaka, men jag minns fortfarande hur totalt uppslukad jag var av den. Gräslig barndom, stora syskonskaror och träskmarker... uppenbarligen är det helt oemotståndligt för ett bortskämt ensambarn från centrala Göteborg.

Ingen tobak inget halleluja - Erik Lundqvist

Jag har ingen aning om hur jag fick tag i den här boken. Men jag minns vilken överraskning den gav mig. Jag hade verkligen inga höga förväntningar på en bok som handlade om en missionär som kommer till Nya Guinea för att kristna hedningar. Men Algot Svenssons äventyr bland de nakna papuanerna fick mig att skratta gott. Den här boken läste jag från pärm till pärm sittande i min sköna gröna fåtölj, med en stor kanna te bredvid mig. Finns det egentligen något bättre sätt att tillbringa en regnig höstkväll?