En bra bok till
Ser man på. Jag har lyckats hitta två bra böcker efter varandra. Inga jämförelser i övrigt. Det vore orättvist. Jag gillade att läsa båda. Det får räcka.
Röda vita rosen - Mariette Glodeck
Den här boken har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om den. Titeln lockar mig direkt. Vad kan vara mer otäckt än de där lekarna man lekte precis när man höll på att bli tonåring? Ryska posten, Röda vita rosen, Sanning eller konsekvens. Finns det någon som inte har mer eller mindre traumatiska minnen från de där lekarna?
Jag har lite svårt att få ihop tidslinjerna i den här boken. Flera av personerna i gänget verkar ha träffats först i den åldern då de hade börjat gå på fester, dricka sprit och ha one night stands, men då måste väl tiden för den typen av lekar vara länge sedan förbi? Eller tja, några år i varje fall. Inte kan de ha lekt den här leken tillsammans? Men det är en minianmärkning. Det kanske bara är jag som har läst slarvigt.
I övrigt finns det massor av saker jag gillar med den här boken. Korta kapitel, lagom många människor, koncentrerad handling och tillräckligt intressanta personer. Lite för intressanta för att kännas helt verkliga kanske. Men det gör ingenting, alls. Trots att jag försökte läsa långsamt, så tog det mig inte mer än några timmar att läsa ut den. Det var synd, för jag hade kunnat tänka mig att tillbringa mer tid tillsammans med de här människorna.
Röda vita rosen - Mariette Glodeck
Den här boken har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om den. Titeln lockar mig direkt. Vad kan vara mer otäckt än de där lekarna man lekte precis när man höll på att bli tonåring? Ryska posten, Röda vita rosen, Sanning eller konsekvens. Finns det någon som inte har mer eller mindre traumatiska minnen från de där lekarna?
Jag har lite svårt att få ihop tidslinjerna i den här boken. Flera av personerna i gänget verkar ha träffats först i den åldern då de hade börjat gå på fester, dricka sprit och ha one night stands, men då måste väl tiden för den typen av lekar vara länge sedan förbi? Eller tja, några år i varje fall. Inte kan de ha lekt den här leken tillsammans? Men det är en minianmärkning. Det kanske bara är jag som har läst slarvigt.
I övrigt finns det massor av saker jag gillar med den här boken. Korta kapitel, lagom många människor, koncentrerad handling och tillräckligt intressanta personer. Lite för intressanta för att kännas helt verkliga kanske. Men det gör ingenting, alls. Trots att jag försökte läsa långsamt, så tog det mig inte mer än några timmar att läsa ut den. Det var synd, för jag hade kunnat tänka mig att tillbringa mer tid tillsammans med de här människorna.
Kommentarer
Postat av: tigern
jag läste den förra sommaren, och jag har för mig att hon förklarar att det pratar minnen. De har varit kompisar tidigare i livet, men inte som ett sammansvetsat gäng. Och nu när de träffas allihopa igen, efter en massa år, så "berättar" det gamla minnen, eller händelserna på ön får dem att minnas tillbaka. eller nåt. Jag minns inte så noga. Men jag gillade verkligen den boken, jag med. Plöjde den en varm sommardag.
Postat av: Pi
Aha, så kanske det var. Jag misstänker att författaren har tidslinjen helt klar för sig och att jag skulle få ihop det om jag verkligen satte mig och noterade alla tidsangivelser. Men varför skulle jag göra det? Det påverkar ju inte vad jag tycker om boken. Jag gillade den också. Det räcker ju faktiskt.
Trackback