gemen och verserad

Det här var jag ju bara tvungen att läsa. Skräck på svenska. Riktig skräck. Som en splatterfilm i litteraturform. Den här boken blev jag sugen på direkt när jag läste om den i någons blogg. Jag var inte säker på om jag skulle gilla den, men jag ville absolut läsa den.

Fjärilen från Tibet - C J Håkansson

Jag var lite rädd för att det här skulle bli löjligt. Det finns ju en gräns för hur mycket blod och tarmar det kan skvätta över sidorna innan det hela slår över till parodi. Men det hände inte. Det betyder inte att jag inte skrattade. För det gjorde jag. Det blir lite Norénskt. Jag skrattar sällan så högt som när jag ser en pjäs av Lars Norén. En enda rolig replik mitt i all misär, blir så fantastiskt mycket roligare än hundra skämt i en komedi.

Jag är inte ens säker på att det är medvetet kul. Men textbitar som "Kaos. Kaos. Kaos. Kaos. Det finns ingen räddning. Endast äpplen." får mig att skratta närapå hysteriskt.

Hmm, man måste nog läsa boken för att förstå det där.

Helvetets portar slås alltså upp mitt i den svenska vardagen. För mig är det därför boken fungerar. Kontrasten mellan det vardagliga och det fullkomligt vansinniga blir effektfull. Kanske hade jag önskat mig ytterligare lite mer vardag och lite mindre blod, tarmar och köttslamsor. För den här boken gör mig tidvis lätt illamående. Det där trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Jag brukar klaga över att författare mesar till det och tror att skuggor och antydningar är tillräckligt för att skrämmas. Jag vill alltid ha mer. Trodde jag. Fast när jag läste den här boken var det bra nära att jag istället tänkte; nog, det räcker nu.

Och äpplen, det dröjer det nog någon vecka innan jag köper.