Fem sagor
Det här var ett ämne för mig. Absolut. Jag älskade Bröderna Grimms sagor när jag var liten. Den läste jag tills pärmarna föll av. Här var det inga snälla sagor minsann. Här var det bloddrypande värre. Och jag älskade det. Kanske var det här grunden lades till min förkärlek till det råa och våldsamma i litteraturen. Det skulle kunna vara så. Fortfarande har jag svårt att vällja en bok med en "vacker" titel. Vilket kan vara förklaringen till att jag aldrig närmat mig en bok av Ranelid. Och jag har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att läsa Nu vill jag sjunga dig milda sånger... Hur bra folk än säger att den är. Det är bröderna Grimms fel, helt enkelt.
Så här kommer fem favoriter från sagornas skimrande land.
Askungen - I brorsornas version förstås! Inte den Disneyfierade tillrättalagda versionen med sånger. Nej, jag vill ha den blodiga vvarianten. Den där de elaka styvsystrarna skär av sig tår och hälar för att få ned foten i glasskon. Inga dansande möss och snälla småfåglar här inte. Blod skulle det vara!
Hans och Greta - Styvmoder de luxe. Elakare och ondare än alla andra. Hur många gånger skickar hon egentligen ut de stackars barnen i skogen för att gå vilse innan hon lyckas? Detta plus en härligt skrämmande häxa som verkligen tänker göda upp Hans innan hon äter upp honom. Kan det bli bättre?
Snövit och Rosenröd - Snälla björnar, elaka dvärgar och fattiga systrar. Inte lika blodigt som de andra, så jag vet inte varför jag fastnade för den. Jag misstänker att det var namnen.
Rumpelstiskin - En ännu elakare dvärg som hjälper en stackars flicka vars pappa har skrutit om henne och sagt till kungen att hon kan spinna guld av halm. Kungen är ju inte vidare snäll heller förstås, Om hon inte klarar det så kommer hon att bli dödad.
Snödrottningen - H C Andersen
Min favorit av Andersens sagor. Djävulen flyger mot himlen med en spegel som förvrider allt. Men han tappar den och den faller till jorden och går i tusentals bitar. På så sätt sprids ondskan i världen. Kaj får en bit av spegeln i hjärtat och förändras. Av någon anledning tyckte jag att den här sagan var mycket otäckare än bröderna Grimms blodskvättande historier.
Jaha, det var veckans bokfemma, det. Inte en enda modern saga.
Så här kommer fem favoriter från sagornas skimrande land.
Askungen - I brorsornas version förstås! Inte den Disneyfierade tillrättalagda versionen med sånger. Nej, jag vill ha den blodiga vvarianten. Den där de elaka styvsystrarna skär av sig tår och hälar för att få ned foten i glasskon. Inga dansande möss och snälla småfåglar här inte. Blod skulle det vara!
Hans och Greta - Styvmoder de luxe. Elakare och ondare än alla andra. Hur många gånger skickar hon egentligen ut de stackars barnen i skogen för att gå vilse innan hon lyckas? Detta plus en härligt skrämmande häxa som verkligen tänker göda upp Hans innan hon äter upp honom. Kan det bli bättre?
Snövit och Rosenröd - Snälla björnar, elaka dvärgar och fattiga systrar. Inte lika blodigt som de andra, så jag vet inte varför jag fastnade för den. Jag misstänker att det var namnen.
Rumpelstiskin - En ännu elakare dvärg som hjälper en stackars flicka vars pappa har skrutit om henne och sagt till kungen att hon kan spinna guld av halm. Kungen är ju inte vidare snäll heller förstås, Om hon inte klarar det så kommer hon att bli dödad.
Snödrottningen - H C Andersen
Min favorit av Andersens sagor. Djävulen flyger mot himlen med en spegel som förvrider allt. Men han tappar den och den faller till jorden och går i tusentals bitar. På så sätt sprids ondskan i världen. Kaj får en bit av spegeln i hjärtat och förändras. Av någon anledning tyckte jag att den här sagan var mycket otäckare än bröderna Grimms blodskvättande historier.
Jaha, det var veckans bokfemma, det. Inte en enda modern saga.
Kommentarer
Postat av: *Malin*
Härligt med folk som gillar lite blodiga sagor o inte bara såna där snälla om prinsar o prinsessor som lever lyckliga... :-)
Den sista får jag ett svagt minne av att ha läst. Fast jag kommer inte ihåg den alls, bara som en förnimmelse i bakhuvudet.
Trackback