Alla i kör, nu...
"Det var det sämsta - det sämsta jag har läst"
The girl least likely skrev om behovet av att rensa skallen med en dålig bok efter att man har läst något riktigt bra. Det känner jag igen. Men det får finnas gränser för hur dåligt det är...
Den ojämförligt sämsta bok jag någonsin läst vill jag inte skriva ner namnet på. Det är en bekants släkting som har skrivit den. Och eftersom jag misstänker att författaren googlar sitt namn ohälsosamt ofta så låter jag bli. Det finns gränser för hur elak jag vill vara.
Stora delar av handlingen består av att folk med beundrande tonfall frågar hjälten om olika saker och att han sedan förklarar hur det ligger till på en och en halv sida. Varefter den som ställde frågan belåtet konstaterar att "jaha, är det på det viset." Frågorna som ställs av andra vuxna människor handlar om saker som invandrares brottslighet och andra brännande samhällsfrågor. Lita på att hjälten förklarar det hela på en normal 16-årings nivå!
Replikerna var direkt skrattretande. En kvinna vars man har blivit mördad yttrar till exempel. "Jag hoppas verkligen att polisen får fast bovarna." Bovarna? BOVARNA? Are you kidding me?
Det normala borde ju vara att bara skratta och sedan slänga boken i närmaste papperskorg och glömma bort den. Men det fungerade inte. Jag hade lovat att läsa den och berätta vad den handlade om. Så det gjorde jag. Men efteråt fick jag problem. Det var som om jag hade fått en överdos av ett ämne jag inte tålde och därefter reagerade på minsta spår. Dåligt formulerade repliker... Helt plötsligt började jag upptäcka dem hos andra författare också. Lite halvkrattiga meningar som jag tidigare bara skulle skyndat förbi, lyste nu som stoppljus i varenda text jag läste. Alla visade sig skriva dåliga repliker. ALLA. Hela glädjen med att läsa försvann eftersom jag inte kunde sjunka in i historien. Istället satt jag med kroppen på helspänn, beredd på nästa falskklingande mening. Det tog nästan två månader innan jag kunde läsa obesvärat igen.
Om författaren hade gett ut boken själv så hade jag förstått lite bättre. Men författaren har lyckats få sin bok utgiven av ett förlag. På riktigt! Någon måste vara mutad!
The girl least likely skrev om behovet av att rensa skallen med en dålig bok efter att man har läst något riktigt bra. Det känner jag igen. Men det får finnas gränser för hur dåligt det är...
Den ojämförligt sämsta bok jag någonsin läst vill jag inte skriva ner namnet på. Det är en bekants släkting som har skrivit den. Och eftersom jag misstänker att författaren googlar sitt namn ohälsosamt ofta så låter jag bli. Det finns gränser för hur elak jag vill vara.
Stora delar av handlingen består av att folk med beundrande tonfall frågar hjälten om olika saker och att han sedan förklarar hur det ligger till på en och en halv sida. Varefter den som ställde frågan belåtet konstaterar att "jaha, är det på det viset." Frågorna som ställs av andra vuxna människor handlar om saker som invandrares brottslighet och andra brännande samhällsfrågor. Lita på att hjälten förklarar det hela på en normal 16-årings nivå!
Replikerna var direkt skrattretande. En kvinna vars man har blivit mördad yttrar till exempel. "Jag hoppas verkligen att polisen får fast bovarna." Bovarna? BOVARNA? Are you kidding me?
Det normala borde ju vara att bara skratta och sedan slänga boken i närmaste papperskorg och glömma bort den. Men det fungerade inte. Jag hade lovat att läsa den och berätta vad den handlade om. Så det gjorde jag. Men efteråt fick jag problem. Det var som om jag hade fått en överdos av ett ämne jag inte tålde och därefter reagerade på minsta spår. Dåligt formulerade repliker... Helt plötsligt började jag upptäcka dem hos andra författare också. Lite halvkrattiga meningar som jag tidigare bara skulle skyndat förbi, lyste nu som stoppljus i varenda text jag läste. Alla visade sig skriva dåliga repliker. ALLA. Hela glädjen med att läsa försvann eftersom jag inte kunde sjunka in i historien. Istället satt jag med kroppen på helspänn, beredd på nästa falskklingande mening. Det tog nästan två månader innan jag kunde läsa obesvärat igen.
Om författaren hade gett ut boken själv så hade jag förstått lite bättre. Men författaren har lyckats få sin bok utgiven av ett förlag. På riktigt! Någon måste vara mutad!
Kommentarer
Postat av: Helena
Ja, fy, genuint dåliga, illa skrivna böcker är fruktansvärt! Platt språk och klyschiga repliker är en no-no. Det jag menar med "dålig litteratur" är nog mer en slags litterär motsvarighet till en lagom hjärndöd men underhållande romcom. Jag kan stå ut med lövtunn intrig och ett visst mått klyschor. Dåligt språk? Oh no.
Postat av: Pi
Jag förstår precis. Efter något riktigt bra så vill jag gärna ha något luftlätt och sött. Som en maräng av bokstäver, ungefär.
Den här boken jag skriver om finns inte på den kartan. Den borde inte finnas alls. Den borde stannat i författarens huvud. Men personen i fråga planerar en serie och tänker sig filmer á la Beck. Håll inte andan i väntan på filmkontraktet, säger jag bara.
Postat av: Natha
Diggar din negativitet.
Trackback