Nostalgitripp
Äntligen är hon tillbaka! Jag har saknat Malins bokfemmor - men nu är hon igång igen. Härligt. Ämnet denna gången är nostalgi. Och det är lika svårt som vanligt. Men det är ju bara att försöka.
Fem söker en skatt - Enid Blyton
Den här stod i bokhyllan hos farmor på landet. Pappa började läsa den högt för mig en kväll och jag tyckte att det var det mest spännande jag någonsin hört. Under något år läste jag massor av Fem-böcker. Jag minns att jag alltid blev hungrig när jag läste dem. Anne gjorde alltid stora utflyktskorgar med goda smörgåsar och mogna tomater. Fast mest avundsjuk var jag på George och hennes trogna hund Timmy. Hennes hund älskade henne och följde henne överallt. En sådan hund ville jag ha. Vi hade en hund. En snorkig vinthund som som betraktade mig som ett nödvändigt ont i familjen. Om jag hade råkat illa ut så hade min hund aldrig rusat iväg för att hämta hjälp. Hon hade lagt sig bekvämt i ett soffhörn och varit väldigt nöjd med att jag var borta. Fatta att jag var avundsjuk!
Sedan red jag Dunet - Nan Inger
Jag var en hästtjej och de här böckerna om Piglet Ek och hennes häst var några av mina favoriter. Visserligen tyckte jag att Piglet var lite töntig, men samtidigt var det skönt att hon inte var helt verklighetsfrämmande. Själv älskade jag hästar - men tyvärr var jag allt annat än en naturbegåvning när det gällde ridning. Därför var det skönt att ibland läsa böcker om en tjej som inte omedelbart hade fantastiska framgångar.
Aktare för hajen Dante - Bengt Linder
Böckerna om Dante och Tvärsan fick mig att skratta mig harmynt när jag var liten. Jag minns hur jag plågade mamma med att gång på gång läsa upp långa stycken för henne, vilket var svårt eftersom jag hela tiden skrattade så att tårarna rann. Jag misstänker att hon aldrig tyckte att det var lika roligt som jag.
Mysrysare - Kioskdeckare
Finns det kioskdeckare nu för tiden? Antagligen inte. Varför skulle man läsa sådant skräp, när allt ges ut i pocket? Men när jag var liten kunde man köpa begagnade kioskdeckare i vår tobaksaffär. De kostade 1 krona. När man sedan hade läst den, sålde man tillbaka den för 50 öre. Regniga somrar kunde jag plöja igenom 3 stycken på en dag. Mysrysarna var favoriter. Ösregn, en påse sura femöresgodisar och en mysrysare - det var sommarlov det.
Trälarna - Sven Wernström
Så vänster som det bara kan bli. Det här tilltalade mitt rättvisepatos som liten. Minsann. Jag tror att jag läste de flesta böckerna i serien. Men egentligen var det bara den första boken som verkligen intresserade mig. Den utspelade sig från 1000 till 1300-talet och var jättespännande, tyckte jag då.
Naturligtvis börjar jag redan ändra mig... Kanske skulle jag haft med Loranga, Mazarin och Dartanjang? Eller... Nej, det får vara som det är.
Fem-böcker läste jag också en hel del en period, fast egentligen tyckte jag bättre om Blytons "Mysterie"-böcker (jag minns ingen exakt titel men de började i alla fall alltid med "mysteriet med..."). Jag kommer också ihåg all den där maten... "Trälarna" läste jag också.
Oj detta låter ju lite trevligt!
Ska försöka vara med jag med.
Ha en trevlig kväll :)
En hästbok som jag inte känner igen! Det trodde jag inte fanns. :-) Jag funderade på om jag skulle ta med ngn hästbok i min bokfemma, men då hade det BARA blivit hästböcker så jag skippade dem helt. Annars hade Pysen-böckerna av Marie-Lousie Rudolfsson legat närmast.
Hej på er!
Nostalgi var ett roligt ämne. Annars handlar det ju ofta om att hitta de allra bästa/sämsta i någon kategori. Nostalgi-femman gjorde att man kunde ta med andra böcker som garanterat aldrid hade hamnat på någon topplista. För säga vad man vill om Enid Blyton och hästböcker... Riktigt bra var de ju inte.
Dante och Tvärsan! De var ju hur roliga som helst!
På mellanstadiet hade jag en majje av det äldre och religiösare slaget. Helt utan kontakt med sin samtid, jag fattar knappt att någon av hans typ fick plats i flumskolan på 70-talet. Han brukade läsa högt för oss ur diverse "uppbygglig" litteratur, men en av killarna lyckades övertala honom att läsa en Dantebok istället. Med ett lätt föraktfullt tonfall, som gjorde det hela ännu roligare, tog han sig igenom vad-den-nu-hette där D&T bl.a. ringer Riddarhuset och talar "elegant" eftersom de tar för givet att det är någon högadel som svarar ("Nä, det här är vaktmästarn"), försöker tala franska på restaurang och en massa annat.
Wernström läste jag också, har först långt senare fattat vilken vänsterpropaganda det var.
Jag tror att man måste vara i just mellanstadieåldern för att verkligen förstå Dante och Tvärsans storhet. Jag har aldrig vågat mig på att läsa om dem.
Håller med, och jag vågar inte leta fram (föräldrahemmets vindsförråd?) Dunder och Brak heller.
Mats och Päivi, och så omslagsillustrationer av mäster själv, Hans Arnold.
Nu blir jag nästan tårögd...
Fasen, vad gammal man har blivit :o)
Femböckerna ja *ler drömmande* Och Dante-böckerna!!! Vad jag skrattade. Precis som du försökte jag förklara för de vuxna vad det var som var så kul. Men lyckades inte. Ett av barnen har fått ärva böckerna. Och skrattar lika gott som jag åt de dråpliga äventyren med de verbala krumsprången.