Varför läser jag sådan här skit, egentligen?

Jag äter nästan aldrig godis, snacks eller skräpmat. Coca-cola och andra läskedrycker köper jag några gånger om året. Det har inte med hälsa att göra – jag tycker bara inte att det är speciellt gott. Men lasternas summa tycks vara konstant. Istället röker jag alldeles för mycket och läser skräp.Ibland förstår jag inte hur jag tänker… 

Odd Thomas
– Dean Koontz 

Koontz-böcker är som pizza för mig. Jag mår inte bra utav det, men jag tycks inte kunna motstå. Jag vet att jag inte ens kommer att gilla boken, men ändå plockar jag åt mig den när jag ser den i bibliotekshyllan. 

Vissa böcker är helt enkelt som skräpmat. De innehåller ingen som helst näring, bara en massa tomma kalorier som man inte behöver. Jag är inte ute efter finkultur på något sätt! Böcker behöver inte vara djupa för att jag ska gilla dem. Men Koontz är ett mysterium för mig. Jag vet att jag inte gillar dem - men ändå...


Just den här boken är väl inte den sämsta. Huvudpersonen Odd ser döda människor och hjälper ibland polisen att lösa eller förebygga hemska brott. (Så originellt!) Men nu har det minsann kommit en riktigt ond man till den lilla stad i öknen där Odd och hans flickvän Stormy bor. Ska Odd hinna stoppa katastrofen? Kan han förändra människors öde?  SUCK!

Idag inbillar jag mig att jag aldrig mer ska läsa en Koontz-bok. Men om ett halvår kommer jag säkert att läsa honom igen. För att det är så enkelt - som att köpa pizza ungefär...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback