Klar! Men jag vet inget om Finland

För några år sedan gav jag bort boken Fakta om Finland till en kompis med finsk mamma. Han läste den aldrig. Det var inget jag tog speciellt hårt eftersom jag visste hur få böcker han läste. Det brukade bli en eller två per år. Jag tog för givet att den inte passade honom. Dessutom var det mest ett skämt eftersom jag tyckte att han var skamligt okunnig om allt som hade med Finland att göra.

Nu fick jag samma bok i julklapp. Ha ha på hela mig! 

Fakta om Finland av Erlend Loe

Jag har förstås läst Naiv, Super, så jag tog för givet att det här var en rolig och lättläst bok. Tji fick jag! Språket var ju lätt, men jävlar vad jobbigt det var att läsa en bok som var skriven i ett enda stycke. Normalt behöver jag aldrig märka ut var jag är i en bok – men nu saknade jag verkligen ett bokmärke. Meningar snirklar sig över halva sidor och tycks aldrig ta slut. Vad sägs om följande exempel? 


”Långt därifrån, ambassadkillarna kan skatta sig lyckliga över att de valde mig och inte den där andre, lustige broschyrfriskusen med skygglappar och halsstarrigheter, och Kevin Costner seglar runt, klädd i Odd Nerdrum-utrustning, och söker efter torrt land, eftersom det är vatten överallt, det är klaustrofobi och hemskt kaotiskt, det är bara att glömma allt det kända och öppna sig helt för det nya och meningslösa, all trygghet är borta, det enda som väntar är drunkningsdöden, och detta ska vara semester, detta är vad man erbjuder trötta norrmän som vill åka på semester, som behöver återhämta sig efter ett helt års slit och släp, för man måste ju få in pengar i kassan, lån och amorteringar, mat och dagisplats, högtrycksspruta och spett, norrmän måste ha spett, och dagstidning, blöt och djävlig, men ändå, då måste broschyren vara finurlig, den måste sälja Finland på norrmännens premisser.”


Kanske är det för att jag själv då och då jobbar med att skapa broschyrer som jag blev jättenervös av huvudpersonens totala brist på kunskaper om Finland. Hela boken gjorde mig nervös. Men samtidigt var svadan hypnotisk. Trots att jag tyckte att den var jobbig att läsa, hade jag svårt att släppa den. Det är skickligt jobbat – men jag kommer inte att läsa om den.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback