Svarta lådan

Jaha, då har jag läst ytterligare en bok utan något som helst engagemang.

Svarta lådan - Inger Edelfeldt

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om den här boken. Den handlar om gestaltterapeuten RoseMarie som har drabbats av en förlamande sorg efter att hennes stora kärlek Yannis dött.  Hon orkar inte längre arbeta utan sitter istället hemma och broderar kuddar. 

En dag träffar hon flickan Ninja som sitter och gråter på Centralstationen och börjar prata med henne. På något sätt blir de vänner och RoseMarie börjar långsamt ta sig ur sin självvalda ensamhet och isolering.

Det här är säkert en klok bok på många sätt. Men inte för mig. Jag blir bara inte engagerad. Jag orkar inte bry mig om varken RoseMarie eller Ninja. Jag gillar ju Edelfeldt så jag är ganska övertygad om att en del av problemet ligger hos mig. Det här var så tråkigt att jag bara läste ut den av något slags respekt för författaren. Vilket naturligtvis är skitfånigt. För det första så vet hon inte om det och för det andra så hindrar jag mig själv från att läsa något som kanske skulle kunna intressera mig. Om det nu finns något sådant, just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback