Ok, jag ger mig.
Maria hade alldeles rätt. Det räckte med att jag läste några sidor till för att jag skulle fastna. Sedan var det lättläst, men kanske inte riktigt så bra som jag hade hoppats.
Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda
Om jag hade köpt den här boken av en ren slump utan att ha läst alla hyllande bloggar, så tror jag att jag hade tyckt att den var jättecharmig. Men nu visste jag redan att den skulle vara bra och istället blev jag lite besviken. Det som borde känts hjärtevärmande kändes nu istället konstruerat och tillrättalagt.
Istället för att svepas med av historien så kommer jag på mig själv med att nicka belåtet när allting händer precis som jag väntat mig. Jag blir imponerad av dialogkonstruktionen istället för att bli gripen av de här människornas öden. För jag tror helt enkelt aldrig riktigt på dem.
På något sätt önskar jag att jag inte hade läst alla bokbloggares tankar om den här boken. Jag misstänker att det är där problemet ligger. Inte för att jag automatiskt vill vara motvalls, det har jag faktiskt vuxit ifrån. Utan för att jag hela tiden är medveten om hur charmigt originella och missanpassade dessa människor är, istället för att faktiskt bli charmad av dem.
Nu är det nog dags att läsa något som jag inte har några som helst förväntningar på. En deckare eller så...