gemen och verserad

Den här gången var Malins bokfemma inte riktigt lika svår som vanligt. Fem Astrid Lindgren-favoriter kan jag plocka ihop utan alltför mycket huvudbry.

Emil i Lönneberga - Jag ville bo i Lönneberga bland bönder och torpare och fattighjon. Att få växa upp bland djur på landet var min dröm som liten. Jag ville också ha en gris och tälja träfigurer. Jag minns att jag provade att tälja i tvål - det gick inte bra. Handsvett och tvåltäljning gick inte ihop.

Pippi Långstrump - så klart. Vilken tjej har inte velat vara Pippi? Mitt favoritkapitel var när hon tog en av sina guldpengar och köpte godis till alla barnen i staden. Tänk så mycket godis. Att ha en egen häst och en egen apa var förstås också drömmen.

Mio min Mio - Den här boken var bland det mest spännande jag visste när jag var liten. Riddar Kato var otäck och tänka sig, Mio hade också en egen häst! Det där var jag avundsjuk på.

Bröderna Lejonhjärta - Den här boken blev lite förstörd för mig när jag såg filmen. Jag avskydde verkligen att se Staffan Götestam som Jonathan. Det gav mig rysningar över hela kroppen. Götestam i pottfrisyr... Men tack och lov hade jag läst boken innan. Och tänka sig. Skorpan hade också en häst!

Nils Karlsson pyssling - Inte en häst så långt ögat når. Men den här boken gillade jag ändå. Det var nog den enda bok som jag kunde känna igen mig lite grand i. Jag bodde också i en lägenhet och jag önskade verkligen att det fanns en pyssling som jag kunde leka med ibland.

Sådärja! Klart! Det här var inte så svårt. Fast jag blev lite sugen på att läsa Astrid igen. Det måste vara minst 15 år sedan jag läste någonting utav henne. Det kanske trots allt var synd att jag slängde alla mina gamla barnböcker. Nu måste jag gå och trängas med meterlånga människor på biblioteket.