gemen och verserad

Jag har lyssnat på ett gäng ljudböcker den senaste tiden. Alla har varit raka motsatsen till oförglömliga. Jag minns inte riktigt vad jag har hört. Men den här minns jag. Mest för att jag letat igenom bibliotekets hyllor efter den i säkert mer än ett halvår. Nu fanns den inne. Som ljudbok.

Skumtimmen - Johan Theorin

Nu läste jag ju Nattfåk långt innan jag fick tag i första boken. Så jag var övertygad om att det väntade spökerier även i den här boken. Tji fick jag.
Jag misstänker att det påverkade hela min inställning. Något av en besvikelse. Men det var säkert bara för att jag ville ha lite spöken. Annats var det väl en helt okey deckare. Styrk väl! Det var en helt okey deckare. Framför alt när man jämför med en del annat jag har lyssnat på.

Fast var det ändå inte lite väl tillkrånglat? Va?

Varför frågar jag? Ingen kommer att svara, eftersom den här bloggen varit övergiven så länge. Jag svarar själv. Jo det var det. Den sydamerikanska delen av historien och återkomsten till Öland var lite för mycket. Så var det. Nu har vi bestämt det. Gott så. Men annars var det bra. Jag kommer säkert att fortsätta läsa Theorin även i framtiden.