gemen och verserad

Som alltid när jag inte kan komma på vad jag ska läsa, hamnar jag bland deckarna. Inget fel med det, egentligen. Om det inte vore för att det finns så mycket kassa böcker i just den genren. Men den här började i alla fall bra.

Dödens viskningar - Simon Beckett

Jag gillar verkligen början på den här boken som till viss del utspelar sig på en likfarm. Bara ordet! Likfarm. Tänk att donera sin kropp till forskningen och sedan bli utlagd i ett träsk för att folk ska kunna mäta hur fort man blir uppäten av fluglarver. Kanske inte riktigt vad man väntar sig. Tycker någon redan nu att jag låter bisarr och gräslig ska ni absolut inte läsa boken. Det fullständigt kryllar av lik här. I olika grader av förruttnelse.

Som sagt. Jag gillar delarna om vad som händer med kroppen när hjärtat har slutat slå. Det är intressant. Om än ganska äckligt på sina ställen. Men själva deckarintrigen lämnar en hel del övrigt att önska. Det blir nästan lite larvigt (hoppsan) med alla dessa lik som ligger och ruttnar. Och då menar jag inte på forskningsstationen. Utan den här seriemördarens alla offer som ligger utspridda överallt. Det här är verkligen inte en bok att läsa samtidigt som man äter, något jag annars väldigt gärna gör.