gemen och verserad

Fortfarande ingen läsro. Att läsa Metro på vägen till jobbet verkar vara vad min hjärna klarar av just nu. Allt annat får mig att somna. TV och ljudböcker är det enda som fungerar. Om det inte är för komplicerade historier alltså, annars tröttnar jag och börjar fundera över annat istället. Jag är en dålig, dålig läsare just nu. Jag går knappt in i mitt bibliotek eftersom jag skäms inför alla stackars försummade böcker som står där och samlar damm.

Ett snyggt lik - Peter James

Om jag bortser från en riktigt pinsam sexskildring (fan, kan inte deckarförfattarna lämna erotiken till andra? Jag tror att det kändes som om "det brann i hans skrev" . Det låter mer som något att uppsöka en klinik för tycker jag.) så var det här en ganska okey deckare. Även om den handlar om både snuff movies och pedofiler så lyckas författaren styra runt ämnena utan att någonsin gå in på några äckliga detaljer. Sådant uppskattar jag. När det gäller den sortens brott vill jag helst inte läsa något ur brottslingens perspektiv - om inte författaren är otroligt skicklig. Det brinnande skrevet gör mig tacksam att James lät bli.

I övrigt fanns det lite knäppa datanördar, våldsamma öststatsmän, en hotad familj där frun är begiven på både sprit och nätshopping och en polis som tror på medier. Inte vansinnigt engagerande - men tillräckligt kul för att jag inte ska tappa tråden alldeles. De logiska luckorna som trots allt kanske fanns skyller jag på problem med repiga cd-skivor eller att folk envisas med att prata med mig trots att jag har lurar i öronen.