gemen och verserad

Ylva hotade med att "göra slut" om jag gillade Kallentoft. Det gjorde mig närapå lite nervös. Tänk om jag tyckte att Mons var Guds gåva till deckarläsarna? Vad skulle hända då? Skulle jag inte längre vara välkommen på hennes blogg? Skulle jag vara tvungen att läsa i smyg från kollegans dator? Skulle mina kommentarer bli bannade? Nå, jag hade inte behövt oroa mig. Kallentoft var inte min tekopp.

Midvinterblod - Mons Kallentoft

Alltså, någonstans under alla saker jag inte gillar så tror jag att det döljer sig något som skulle kunna vara en okey deckare. Problemet är att det finns alldeles för mycket ivägen. Att låta de döda tala är ett grepp som bara stör mig, för att inte tala om alla högtravande tankar som folk går omkring och tänker. För guds skull, det kan väl inte bara vara jag som mest går omkring och funderar på vad jag ska laga till middag? Jag tror inte alls på de här människorna. Och jag gillar dem inte heller.

Kallentoft är ytterligare ett starkt argument för min totala förälskelse i biblioteket. Jag har inte betalat ett öre för boken. Det gör mig väldigt belåten.