Den här hade jag nog redan läst

Men eftersom jag inte kom ihåg vem mördaren var så gissar jag att den inte gjorde något större intryck den gången. Det gjorde den inte nu heller. Om vi bortser från uppläsningen, då förstås.

Nattsystern - Unni Lindell

Jag tycks bli allt sjåpigare när det gäller uppläsare. Gunnel Fred klarar jag inte av. Människan är nasal! Jag har jättesvårt för nasala röster. Det är inte ens speciellt mycket. Men det retar mig tillräckligt för att jag ska stampa omkring i köket och slamra med disken när jag hör henne.

Själva deckaren var väl okey kanske. Åtminstone om man bortser från sådana logiska luckor som att Cato Isaksen då och då verkar i det närmaste synsk och efter flera månaders helt resultatlöst arbete plötsligt får smarta déer precis samtidigt som mördaren bestämmer sig för att skrida till verket. Att han sedan genom att bete sig ganska irrationellt  och obegåvat ändå lyckas fixa biffen är ju sådant man helt enkelt får ta om man envisas med att läsa deckare. Varför man nu gör det... frågade hon sig bittert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback