Tre saker som tråkar ut mig
Jag kan läsa det mesta, men det finns några små saker som garanterat får mig att sucka och skumma texter. Här kommer mina tre viktigaste textuella hatobjekt.
1. Drömmar
Det är outhärdligt trist att höra människor berätta vad de har drömt. Det vet alla. Varför författare inbillar sig att det är intressantare att läsa drömsekvenser förstår jag inte. Det är tråkigt! Du vill säkert berätta något om vad som sker i det undermedvetna - men det hjälper inte. Jag har skittråkigt och hoppar ändå över det mesta. Sluta omedelbart med sådant trams.
2. Sex
Visst finns det författare som kan skriva sexscener. Absolut. Men de allra flesta kan det inte. Om man nu inte har sexualiteten som sitt viktigaste tema så kanske man lika gärna kan hoppa över att skriva om det. Va? Ska vi säga så? Är vi överens? Skriver du deckare så nöjer du dig med att de går mot sängen och sedan klipper du till nästa kapitel. OK? Vi vet redan vad som händer där. Vi har läst det förut. Hoppa över de svettiga kropparna och för GUDS skull försök inte skriva om hur det känns. Inga metaforer här, tack. Så var det bestämt.
3. Naturbeskrivningar
Nej. Landskapet är inte så besjälat som du kanske tror. Jag behöver inte få varje skuggskiftning i träden beskriven för mig. Ge mig en eller två detaljer så bygger min hjärna en egen bild. Om jag absolut måste förstå exakt hur det ser ut så sätt in ett foto. Det skulle bespara mig massor av tråkig läsning.
Sådär. Då går det bra att fortsätta att skriva. Bara du plockar bort drömmarna, sexet och naturbeskrivningarna så är du hemma. Åtminstone i min bok.
Finns det någon annan som känner sig manad att berätta vad ni tycker är trist att läsa om, så skriv en kommentar här. Jag är nyfiken.
dikter! Jag tappar fokus direkt. Jag får också dåligt samvete - nog är det meningen att jag ska få ut något av det, men jag får mest dåligt samvete för att jag inte orkar läsa så långsamt att jag får ut något av det.
Haha, jag håller fullständigt med dej om drömmarna. Jag hoppar alltid över alla drömmar, orkar inte läsa dem.
Jag håller helt med om drömmar. Det är skittråkigt att läsa. Alltför noggranna (läs långrandiga) miljöbeskrivningar särskilt i deckare tenderar jag att skumma mig igenom eller hoppa över helt. Samma sak med dikter i en romantext (lyriksamlingar kan jag annars trivas med ibland).
Detaljerade beskrivningar av hur personerna ser ut och vad de har för kläder, särskilt om det är märkeskläder. Det är sådant som får mig att skruva på mig av irritation. Jag är inte intresserad av sådant och inte heller intresserad av att läsa om kvinnor som är intresserade av sådant, för det är oftast kvinnor.
Långt om länge kom jag på en sak till. Jag avskyr detaljerade beskrivningar av matlagning, maträtter, viner osv. Jag bryr mig inte om vad folk äter!
Skönt att det inte bara är jag som skummar texter ochhoppar över sidor här och där.
Nu blir jag lite chockad. Lyran, hur kan man ogilla matbeskrivningar!? Böcker med sådant innehåll får mig alltid oerhört hungrig och sugen, oavsett om folk dricker te eller äter en brakmiddag. Jag minns vissa böcker bara genom vad, hur och när karaktärerna käkar!
Karro, jag gillar också matbeskrivningar för det mesta. Och blir hungrig. Vad tråkar ut dig då?