gemen och verserad

Marianne kanske kan lösa detta dilemma.

I den svenska översättningen dyker pingvinerna upp på slutet av tredje sidan i introduktionen.

Stycket lyder som följer:
"Trots envetna ansträngningar i motsatt rktning (jag bar luddiga tröjor i gult och rosa och samlade håret i vad jag ansåg vara en mycket munter hästsvans) verkade det som att jag hade börjat förvridas till just det jag hade fasat för att bli ända sedan allting hände. Jag höll på att bli butter och bisarr (blotta anhalter på vägen mot spritt språngande), en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro."
Min fetstilsmarkering.

Jag ser nu att det inte var barnen som rusade in bland pinvinerna, jag hade inte boken framför mig när jag skrev förut. Men att det är en bisarr vuxen som gör det,hjälper mig inte.
Visst borde det vara duvor? Eller är det ett skämt?

Stilla min nyfikenhet, du kloka människa med ett exemplar på originalspråk.

Och Johanna, ja, läs den. Jag är enormt förtjust än så länge.