Nja-deckare
Sista andetaget - Denis Mina
B som i besvikelse. Den här kunde nästan platsat bland veckans B-böcker, bara för att jag hade förväntat mig mycket mer.
Nu har det passerat några år. Paddys son Pete är redan sex år och Paddy själv har blivit en framgångsrik krönikör. Jag vet inte om det är framgången som har förändrat henne, men jag gillar henne helt enkelt inte lika mycket som jag gjorde förut.
Den här gången blir en av Paddys tidigare pojkvänner mördad. Han hittas skjuten i huvudet, naken på en plats som får Paddy att misstänka IRA. Men de hävdar att organisationen inte har något med mordet att göra. Men vem är det då som hotar och förföljer henne? Samtidigt är det dags för Seans kusin att släppas från fängelset. Collum har suttit av sitt fängelsestraff för barnamordet i första boken och Sean behöver Paddys hjälp att skydda honom från pressen. Berättelsen om honom fungerar lite bättre för mig, den gör mig mer intresserad. Men Paddy själv var roligare att läsa om när hon slogs från underläge. Tycker jag.
SPOILER - SPOILER - SPOILER
Nu tänker jag inte avslöja något direkt om handlingen här. Men tänker du läsa boken så läs inte mer här. Okej? Schas! Nå, vi andra kanske kan diskutera nöjet med deckare där allt inte avslöjas och där de värsta skurkarna inte åker fast. Jag kan gå med på det i en bok. Men när jag känner att författaren gör så i flera böcker kan jag bli lite trött.
Slutet på den här boken är dessutom uppbyggt på nästan samma sätt som slutet av förra boken. Öde stuga, Paddy bli nästan dödad, men istället får skurken ett slag i huvudet och dör. Jaha... igen? Vad fan! Kan ingen ställas inför rätta den här gången heller? Precis som förra gången är det bara Paddy och hennes vänner som vet exakt vad som har hänt och hur det hela hänger ihop.
Jag känner mig lite lurad. Om det kommer någon mer bok om Paddy kommer jag garanterat att läsa de sista sidorna i den innan jag bryr mig om att läsa den. Om någon får ett slag i huvudet och dör där också så för den stå kvar i bibliotekshyllan.
Usch, tror inte jag tycker om Denise Minas böcker
:( Har iochförsig bara läst "Vargtimmen", men blev väldigt besviken på den.
Jag tyckte att Vargtimmen var helt okey. Även om jag störde mig på slutet. Men om du inte gillade den så kommer du garanterat inte att gilla den här. Jag börjar också bli alltmer tveksam till Mina. Jag uppskattar i och för sig beskrivningen av staden och tiden, men själva deckardelen är inget vidare.
Jag håller just i detta nu på att läsa Blodsarv, den första i Paddy Meehan-serien. Och den är så kass! Det finns tusen saker varje sida som jag stör mig på, allt från hennes viktnojor (ja, de tillför saker, men på VARJE sida?) till den uppenbart ganska dåliga översättningen (varför har jag köpt den på svenska?). Dessutom är karaktärsbeskrivningarna lite si och så, och jag glömmer emellanåt bort vem som är vem. "Paddy vem är det nu igen, eh, javisst, huvudpersonen" lät det i mitt huvud nyss. Det är inget gott betyg efter 80 procent utläst (=tankarna vandrar långt från Glasgows mörka gator). Längre redogörelse finns redan på bloggen, och varför jag tycks läsa klart? Njä, det vet inte jag heller...
Ha, jag gick till din blogg och läste mer där. Och ja, du har ju rätt. Skämskudde hade varit på sin plats.
Och att inte lämna ut sitt (mitt) namn verkar ju onekligen lite oförskämt. Måste vara nåt ehum, tekniskt? Jo, vi skyller på det.