gemen och verserad

Om du är det minsta intresserad av att läsa den här boken så hoppa över det här inlägget. Fast det är klart. Jag kan knappast skriva en direkt spolier. Jag tror inte att jag kom längre än till sidan 50. Det räckte gott och väl. För det här var så sanslöst jävla dåligt att jag får lust att leta upp David Gibbins och piska honom med ett bit blött pergament.

Atlantis hemlighet - David Gibbins

Boken börjar med att vi får följa den lärde greken Solon Lagstiftaren som är i ett egyptiskt tempel och tecknar ner det som översteprästen Amenhotep säger att gudarna är villiga att dela med sig av. Detta uppskattas inte av tempelvakterna som minsann inte gillar greker. Sista natten Solon är där blir han nedslagen av de bittra vakterna som river sönder hans pergament och slänger dem i en gränd.

Ok. Så långt är jag med. Men det ska snart bli jobbigare.

Möt vår hälte. Jack Howard. Tidigare Nato-agent, dykare och forskare extraordinaire. Behöver jag skriva något om hur han ser ut? Knappast va. Han och hans kompanjon Costas (grek som inte alls beskrivs på något klichéartat sätt. Tänk sjömän och generationer av grekiska tvättsvampsfiskare) har precis gjort ett fantastiskt fynd. De verkar ha hittat vraket av ett minoiskt skepp och de har hittat guld.

Samtidigt i Egypten hittar några forskare en bit pergament med grekisk text i stoppningen på en mumie. På pergamentet syns ordet Atlantis. Low and behold! Här drar alla ett gemensamt djupt ödesmättat andetag. Den tyske forskaren ringer omedelbart till det Internationella Maritima Universitetet och söker sin gamle vän och konkurrerande kollega; Jack Howard.

Samling vid pumpen. Nu är det dags för snillen spekulerar. Och nu är det hög tid för vår hjältinna att träda in på scenen. Här kommer den ryska forkaren Katya. En av världens ledande experter på legenden om Atlantis. Gissningar på hur hon ser ut? Va? Någon?
Och här börjar det bli riktigt jobbigt. "Jack hade hört talas om Katya men han hade inte trott att han skulle känna en så omedelbar attraktion." Åh fan - det hade däremot jag gjort. Bruden kan ju för fan inte ens vända sig om för att presentera sin assistent, den betydligt mer karlaktiga Olga, utan att "håret virvlar runt henne".

Nu följer några sidor diskussion om Atlantis, pergament, tempel, Platon, tsunamis, vulkanutbrott och Solon Lagstiftaren som kanske berättade historien om Atlantis för Platons farfars farfars farfars far. Jo och så virvlar Katya lite med håret och gnistrar med sina gröna ögon också....

Efter några sidor har dessa snillen kommit fram till en teori. Tänk om det var så att Solon blev nedslagen efter sitt allra sista besök i templet och att hans pergament blev förstörda. Greker var ju faktiskt inte speciellt populära i Egypten på den tiden. Det skulle ju kunna vara så att han fick ett så hårt slag i huvudet att han dessutom glömde det mesta av vad han hade hört. Och att han var så generad över sin oförsiktighet att han bara berättade de fragment som han mindes för sina släktingar...?

Fatta hur smarta de här snubbarna och snubborna är! Spot on, så där bara. Gissa om jag vill ha med dem i mitt lag när jag spelar Trivial Pursuit? De måste ju vara typ listigast i världshistorien.

Och där någonstans slutade jag. Och det var väl det enda jag var nöjd med.