Promenadsällskap
Det är fortfarande lite för kallt för att cykla, tycker jag. Så för att få någon form av motion kör jag en halvmesyr. Jag tar spårvagnen på morgonen och promenerar hem på eftermiddagarna. Då tillsammans med en ljudbok. Med ungefär en halvmil till jobbet så hinner jag lyssna en bra stund.
Visst låter en halvmil mycket längre än 5 kilometer? Eller ännu värre 5000 meter. Jag har femtusen meter till jobbet. Det låter ju hur kort som helst.
Mörkertal - Arne Dahl
Den här boken har faktiskt fungerat alldeles utmärkt som sällskap på mina promenader. Den var lagom spännande även om intrigen kanske var i otroligaste laget. Barnpornografi, skolresor, hemliga sällskap, en svartsjuk man som hittar en kista från 1700-talet med ett minst sagt uppseendeväckande innehåll allt hänger ihop på ett inte helt rimligt vis. Men vad gör det? Jag blir i alla fall tillräckligt road för att slippa tänka på hur fult Göteborg är.
Nu ska jag prova något nytt. Jag ska lyssna på något annat än deckare. Jag har fått låna Tusen strålande solar av min svärmor. Hon tyckte inte att den var något vidare. Hon föredrar Nora Roberts. Jag tänker inte kommentera detta. Hon har precis upptäckt deckare och tycker att det är det roligaste som finns just nu. Ju fler mord desto bättre.
Själv är jag lite orolig för hur det ska fungera att lyssna på något som kanske faktiskt är bra. Inget ont om deckare och spänningsromaner, de är bra på sitt sätt. Absolut. Men det är ändå skillnad. Min koncentration är inte alls på samma nivå när jag lyssnar som när jag läser.
Och tänk om den är jättesorglig? Kommer jag att gå gråtande längs fattighusån? Så genant.
Visst låter en halvmil mycket längre än 5 kilometer? Eller ännu värre 5000 meter. Jag har femtusen meter till jobbet. Det låter ju hur kort som helst.
Mörkertal - Arne Dahl
Den här boken har faktiskt fungerat alldeles utmärkt som sällskap på mina promenader. Den var lagom spännande även om intrigen kanske var i otroligaste laget. Barnpornografi, skolresor, hemliga sällskap, en svartsjuk man som hittar en kista från 1700-talet med ett minst sagt uppseendeväckande innehåll allt hänger ihop på ett inte helt rimligt vis. Men vad gör det? Jag blir i alla fall tillräckligt road för att slippa tänka på hur fult Göteborg är.
Nu ska jag prova något nytt. Jag ska lyssna på något annat än deckare. Jag har fått låna Tusen strålande solar av min svärmor. Hon tyckte inte att den var något vidare. Hon föredrar Nora Roberts. Jag tänker inte kommentera detta. Hon har precis upptäckt deckare och tycker att det är det roligaste som finns just nu. Ju fler mord desto bättre.
Själv är jag lite orolig för hur det ska fungera att lyssna på något som kanske faktiskt är bra. Inget ont om deckare och spänningsromaner, de är bra på sitt sätt. Absolut. Men det är ändå skillnad. Min koncentration är inte alls på samma nivå när jag lyssnar som när jag läser.
Och tänk om den är jättesorglig? Kommer jag att gå gråtande längs fattighusån? Så genant.
Kommentarer
Postat av: Johanna/bokidioten
men om du har låg koncentrationsnivå får du ju nöjet att lyssna en gång till. Och då räcker den längre. Inget ont som inte har något gott med sig! Tyvärr löser det ju inte eventuella problem med tårflöde men då kan du ju altid skylla på det fantastiska vädret "jag får alltid tårar i ögonen när det blåser och är svinkallt ute!"
Postat av: Pi
Men du! Det har du ju alldeles rätt i. Jag bor ju för tusan i Göteborg. Här är det alltid väder som får ögonen att rinna. Så länge jag inte börjar hulka okontrollerat så har jag ju det perfekta alibit.
Trackback