Sorry Umberto...

...men här skiljs våra vägar. Jag tänker inte lägga ner mer tid på Baudolino. Tyvärr. Livet är faktiskt för kort för att läsa böcker som tråkar ut en. Om man inte ska somna då förstås. Men då fungerar Clancy bättre. Dessa ubåtar och flygplan snurrar i mitt huvud hela nätterna.

Jag måste ha lidit av biblioteksabstinens. För jävlar vad jag tyckte att det var underbart att strosa omkring bland hyllorna igår. Alla böcker verkade bra. Alla hade så fina omslag. Det luktade böcker och kaffe. Till och med mina bleka bibliotikarier såg ut att ha fått lite rosor på kinderna.

Trots att jag hade med mig en stor väska, så var jag tvungen att köpa en extra påse för att få hem allt jag hade lånat. Inrednings- och blomböckerna fick en egen kasse. Med tanke på att mitt inredningsintresse är ganska litet så planerar jag att lämna tillbaka dem när hemma-veckan är slut nästa söndag.

Allra finast omslag hade Röda Vita Rosen. Jag blir glad av Lotta Kühlhorns formgivning. Jag får alltid lust att klappa hennes böcker. Och eftersom jag inte kan ha husdjur, så varför inte?Jag läste ut boken igår, trots att jag verkligen försökte läsa långsamt. Fast jag tror att jag väntar med att skriva om den till i eftermiddag. Nu har jag lite annat att göra. Typ jobb.

Kommentarer
Postat av: Lise

Ahh, se där.. Biblioteksstrosande är väl bara för underbart ibland :)

Postat av: Pi

Jomenvisst!
När jag dör går det bra att sprida min aska i biblioteket, tack. Det skulle passa mig.

2007-09-05 @ 16:17:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback