Spännande ljud
Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson
Deckare känns som det optimala att lyssna på när man sysslar med enkla rutingöromål. Att hänga tvätt har aldrig varit mindre tråkigt. Nej, det var fortfarande inte roligt, men med Reine Brynolfssons röst i öronen så kan jag koppla bort hjärnan och låta kroppen ägna sig åt det där trista.
Jag kan till och med nästan bortse ifrån Larssons i det närmaste sjukliga behov av att rabbla märkesbeteckningar. Men jag gissar att den gode Reine bör ha blivit ganska trött på det. Jag vet inte hur många gånger han tvingas säga "Blomkvists blå Ericsson T10", eller "hon plockade fram sin Palm Tungsten xxxx".
Nu har jag bara sista cd:n kvar, så den kommer garanterat att ta slut idag. Så nu är frågan vad jag ska ha för sällskap i fortsättningen. Jag har att välja på Håkan Nesser, Jan Guillo och Elizabeth George. Jag är inte riktigt säker på vem som utgör det bästa resesällskapet. Men allt som överröstar ljudet av långtradarna eller torktumlaren är faktiskt välkommet.
Precis så gjorde jag med Stieg Larssons alla tre för bara några veckor sen! Byt ut cykelturer mot hundpromenader så har du en exakt kopia här med tvättstuga och allt. Det var lite tomt när det tog slut, jag försökte fylla det med Jan Guillou och Tjuvarnas marknad men det var inte samma sak. Just nu har jag Liza Marklunds Livstid i örat, henne vet man i alla fall var man har. Håkan Nesser har också varit besök i mitt öra vid ett par tillfällen, kan jag också rekommendera.
Vem har läst in Nesser?
Om det är han själv så bör du nog fundera på om du vill ha närkingska i öronen i svinottan en måndagmorron...
Jag är närking, och det hörs, så jag får säga så. :-)
Är det Nesser nya? De är bra tycker jag, men jag antar att det spelar i vem det är som talat in dem.
Jag valde faktiskt Guillos Madam Terror. Eller, valde och valde... Jag var försenad imorse och den låg helt enkelt närmast när jag skulle kasta mig ut genom dörren. Så på väg till jobbet har jag haft Tomas Bolme som pratat storpolitik i öronen på mig.
Det är Nesser som läser sin egen En helt annan historia. Ni kan ju ha rätt om närkinskan, men jag är rätt förtjust i Håkan Nesser så jag kan nog stå ut.
Nesser läser Nesser för det mesta, men närkingskan märks inte så mycket - han bodde faktiskt många år här i Uppsala (rätt många uppsalabarn har haft honom som lärare) innan flyttade till New York. Och jag gillar hans uppläsningsstil, men det är ju förstås en smaksak! Sist lyssnade jag Människa utan hund.
Du har ju rätt! Jag har faktiskt träffat honom i Uppsala och då tänkte jag aldrig på någon störande dialekt.
Men jag var så tokcharmad av att han var så extremt trevlig och sympatisk att han antagligen hade kunnat tala danska utan att jag hade stört mig på det.