Jag och William
Jag har ju tidigare satt upp Faulkner på min lista över böcker som jag har dåligt samvete för att jag inte har läst. Då handlade det visserligen om Stormen och vreden, men Faulkner sitter ändå alltid som en liten retsam tagg i hjärnan. Det har alltid känts som en författare jag borde läsa. Borde gilla. Borde ha någon slags relation till. Så när mina ögon råkade fastna på den här novellsamlingen på biblioteket så var jag ju tvungen att ta med den.
En ros åt Emily - William Faulkner
Mmm... amerikanska södern. Mmm... noveller. My favourites. Hur skulle det kunna gå fel?
Det är mystiska männskor som befolkar Faulkners landskap. Men det outtalade och svårförståeliga som störde mig när jag försökte läsa Stormen, besvärar mig inte när jag läser novellerna. Här tilltalar det mig istället. Den värld han beskriver är fullständigt främmande. Det är jakt, negrer, inskränkt småstadsliv och besjälade hjortar. Det här är noveller jag läser långsamt. Med en lätt förundran.
Hur länge har den där mannen egentligen legat död hos miss Emily? Vad kommer att hända med Issetibehas tjänare när han fångas in. Är det meningen att han ska följa sin herre i graven? Varför skjuter Cotton sin granne Ernest egentligen? För en tvist om en gris? Jag förstår verkligen inte allt. Men det gör inget. Här flyter jag bara med och njuter av det som sker.
Jag får nog försöka mig på att läsa lite mer av William. Vem vet, vi kanske faktiskt kommer att bli närmare bekanta till slut. Helt fel verkar de ju inte ha haft, grabbarna i Nobelkommittén. Ävenom det nu var 57 år sedan han fick nobelpriset.
En ros åt Emily - William Faulkner
Mmm... amerikanska södern. Mmm... noveller. My favourites. Hur skulle det kunna gå fel?
Det är mystiska männskor som befolkar Faulkners landskap. Men det outtalade och svårförståeliga som störde mig när jag försökte läsa Stormen, besvärar mig inte när jag läser novellerna. Här tilltalar det mig istället. Den värld han beskriver är fullständigt främmande. Det är jakt, negrer, inskränkt småstadsliv och besjälade hjortar. Det här är noveller jag läser långsamt. Med en lätt förundran.
Hur länge har den där mannen egentligen legat död hos miss Emily? Vad kommer att hända med Issetibehas tjänare när han fångas in. Är det meningen att han ska följa sin herre i graven? Varför skjuter Cotton sin granne Ernest egentligen? För en tvist om en gris? Jag förstår verkligen inte allt. Men det gör inget. Här flyter jag bara med och njuter av det som sker.
Jag får nog försöka mig på att läsa lite mer av William. Vem vet, vi kanske faktiskt kommer att bli närmare bekanta till slut. Helt fel verkar de ju inte ha haft, grabbarna i Nobelkommittén. Ävenom det nu var 57 år sedan han fick nobelpriset.
Kommentarer
Postat av: Ylva
Min kommentar handlar tyvärr inte om Faulkner, även jag som du länge velat läsa honom och blev intresserad av den där novellsamlingen du nämner...
Nej jag vill bara säga hur mycket jag skrattade när jag nyss läste ditt inlägg om Veronika bestämmer sig för att dö och andra böcker du inte gillar (den kategori jag letade upp först, så klart!), haha, på pricken!Jag kan också glädja dig med att jag idag skrivit mitt inlägg grande om Coelho. Hoppas du gllar det! Enjoy!
Trackback