Har jag blivit tv-skadad?
Men, den här boken av Elizabeth George kändes verkligen seg.
Igår kom jag på var problemet ligger. Hennes scener tar tid. Efter att ha lyssnat på Larsson och Guillou har jag vant mig vid att perspektivet skiftar ofta och att jag slängs från en plats till en annan med korta mellanrum. Så arbetar inte George. Jag är strax klar med fjärde cd-skivan och hon har hittills beskrivit fyra olika scener. Jag tror inte att jag hade reflekterat över det om jag hade läst texten, men när jag lyssnar så störs jag av det långsamma tempot.
Det känns som att titta på en film från sextio- eller sjuttiotalet. Där kameravinkeln aldrig byts och varje scen innehåller långa tystnader och uttoningar.
Så nu är frågan. Blir deckare och thrillers allt mer lika tv-manus? Kräver vi tittare/läsare/lyssnare allt snabbare klipp för att inte bli uttråkade? Jag läste någonstans att äldre människor (oklart hur mycket äldre) har svårt att hänga med i handlingen i dagens filmer på grund av de snabba klippen och skiftande perspektiven. När kommer jag att drabbas av det? Är jag redan drabbad? Varje gång jag tittar på Heroes så undrar jag.
E.George är en av mina absoluta favoriter. Det långsamma ger mig mycket mer än pang bom tjoff-scenerna man får på tv. Att spänningen långsamt byggs upp och det snåras och trasslas för att sedan redas upp är ju det bästa med en deckare!
Jag har alltid tyckt om att läsa henne. Men jag läser väldigt fort. När jag lyssnar är jag hänvisad till någon annans tempo.
Det är inte pang bom tjoff-scenerna jag saknar. Det är nog perspektivförändringarna. Kontrasten blev väldigt stor från de tidigare böckerna jag lyssnat på. Men nu börjar jag vänja mig. Men jag saknar Havers. Jag är inne på cd 5 och hon har fortfarande inte dykt upp.
Är det den senaste boken du läser?
Den ska ju vara annorlunda mot dom andra, så frågan är om det blir några flera..
Okej, jag missförstod dig då, jag har aldrig lyssnat på cd-bok, inte min grej.
Jag vet inte riktigt. Jag har tappat bort mig i ordningen på hennes böcker eftersom jag inte tycker att de håller riktigt den kvalitet de gjorde i början. Boken heter i alla fall Det innersta rummet.
Ljudböcker är nytt för mig. Jag började lyssna i september när jag bestämde mig för att börja cykla till jobbet. Jag är bara inne på min fjärde ljudbok. Men jag tycker att det är jätteskönt att lyssna när jag gör trista saker som att hänga tvätt, diska eller som sagt cykla.
Vad intressant! Jag älskar verkligen EG:s böcker men har aldrig lyssnat på någon. Det kanske man inte ska? När jag tänker efter har jag nog mest faktiskt lyssnat på krimromaner eller annan action; Marklund, Guillou, Åsa Larsson, Anna Jansson (nu), Stieg Larsson osv. Snabba dialoger och scenväxlingar. Men det kanske beror på vad man gör när man lyssnar? Jag brukar ju göra annat samtidigt, som just att hänga tvätt eller gå ut med hunden.
Men har hon utelämnat Havers! Det får hon väl inte! Och hon ska vara klumpigt rultig och ganska trist, inte så där smal och söt som i tv-filmerna. Basta!
Jag börjar bli misstänksam. Jag är inne på cd 6. Fortfarande ingen Havers. Men det är över 20 totalt, så jag har inte gett upp hoppet.