Svart och kul

Åh vad jag gillar korta böcker. Och långa. Och de där som är 320 sidor. Och... nåja, jag gillar böcker. Men ibland är det verkligen skönt att läsa något riktigt kort. En sådan där bok som man läser ut på någon timme.

Vi i villa - Hans Koppel

Biblioteksfynd. Jag minns att det pratades om den när den kom. Men då läste jag den inte. Nu däremot fick den följa med hem från biblioteket efter att jag hade provläst första sidan. Jag fastnade direkt. Tonträffen är extrem. Dialogerna känns som om de kom från ett bra manus. Det är visserligen skurvat, men oj vad det känns igen.

Familjepromenaderna med hunden på helgerna, innebandygänget där jargongen är till förväxling lik högstadiets, parmiddagarna... Och mitt i allt detta Anders som repar grannens nyköpta bil, skickar falska sms, spärrar andras bankkort. Jag gillar!

Bäst av allt; beskrivningen av våren:
Vår är inte musöron, vår är dammiga gator, bländande sol och fönster som behöver putsas. Vår är kickoffande banktjänstemän i RIB-båtar och vuxen likgiltighet inför säsongens nya glassar. Vår är väldigt mycket, en hel massa, med det är fan inte musöron.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback