Med Poe som utgångspunkt
Så här mot veckans slut är det väl på tiden att komma ikapp med bokkedjan. Den här gången är det Edgar Alan Poe som får agera startblock.
Jag älskade spökhistorier när jag var liten. Vilken tur då att jag hade en pappa som var fantastisk på att hitta på sådana. Det var gamla gubbar som kunde springa lika snabbt som bilen. En stock som stack upp ur vattnet i en å var kullen på en hatt – det enda som avslöjade att det stod en figur där och lurade för att dra ned oskyldiga förbipasserande i vattnet.
Men min aptit på skrämmande historier var förstås mycket större än min pappas lust att berätta just sådana. Jag gissar att det var därför jag fick en LP-skiva med spökhistorier. På den fanns Det skvallrande hjärtat av Poe. Vilket när jag nu tänker efter måste ha varit min första ljudbok.
Det leder tankarna vidare till min nästa upplevelse av inspelade böcker. Även detta en spökhistoria – men den här gången av Oscar Wilde och inspelad på kassettband. Spöket på Canterville gick varm i min lilla bandspelare. Jag tyckte att den var både spännande, kul och lite, lite sorglig.
En annan spökhistoria som var mer sorglig än skrämmande var Flickan i gungan av Richard Adams. Jag minns inte mycket av den. Jag tror att jag slutade läsa Adams just där. Jag gav liksom upp. Jag hade älskat Den långa flykten, men varken Pesthundarna eller Flickan i gungan gjorde något större intryck på mig. Shardik ska vi bara inte tala om. Den har jag fortfarande inte kommit igenom. Men, åter till Flickan i gungan, den beskrivs som en erotisk spökhistoria och jag tror att jag kanske var lite för ung när jag läste den. Jag ville bli skrämd ju!
Skrämd blev jag istället av Stephen Kings Varsel. Jävlar i min lilla låda var rädd jag blev när jag läste den. Jag var helt oförberedd på att det fanns sådana böcker. Det här var ju precis det jag hade längtat efter i hela mitt liv. Böcker som jag verkligen blev rädd av. På riktigt. Jag tror att jag sov med tänd lampa i veckor efter att jag hade läst ut den.
Så från Poe till King blev det den här gången. Tja, steget känns väl inte så där förfärligt långt.
Jag älskade spökhistorier när jag var liten. Vilken tur då att jag hade en pappa som var fantastisk på att hitta på sådana. Det var gamla gubbar som kunde springa lika snabbt som bilen. En stock som stack upp ur vattnet i en å var kullen på en hatt – det enda som avslöjade att det stod en figur där och lurade för att dra ned oskyldiga förbipasserande i vattnet.
Men min aptit på skrämmande historier var förstås mycket större än min pappas lust att berätta just sådana. Jag gissar att det var därför jag fick en LP-skiva med spökhistorier. På den fanns Det skvallrande hjärtat av Poe. Vilket när jag nu tänker efter måste ha varit min första ljudbok.
Det leder tankarna vidare till min nästa upplevelse av inspelade böcker. Även detta en spökhistoria – men den här gången av Oscar Wilde och inspelad på kassettband. Spöket på Canterville gick varm i min lilla bandspelare. Jag tyckte att den var både spännande, kul och lite, lite sorglig.
En annan spökhistoria som var mer sorglig än skrämmande var Flickan i gungan av Richard Adams. Jag minns inte mycket av den. Jag tror att jag slutade läsa Adams just där. Jag gav liksom upp. Jag hade älskat Den långa flykten, men varken Pesthundarna eller Flickan i gungan gjorde något större intryck på mig. Shardik ska vi bara inte tala om. Den har jag fortfarande inte kommit igenom. Men, åter till Flickan i gungan, den beskrivs som en erotisk spökhistoria och jag tror att jag kanske var lite för ung när jag läste den. Jag ville bli skrämd ju!
Skrämd blev jag istället av Stephen Kings Varsel. Jävlar i min lilla låda var rädd jag blev när jag läste den. Jag var helt oförberedd på att det fanns sådana böcker. Det här var ju precis det jag hade längtat efter i hela mitt liv. Böcker som jag verkligen blev rädd av. På riktigt. Jag tror att jag sov med tänd lampa i veckor efter att jag hade läst ut den.
Så från Poe till King blev det den här gången. Tja, steget känns väl inte så där förfärligt långt.
Kommentarer
Postat av: Arvid
:(
Saknar dig i RSS-läsaren!
Trackback