Och en deckare till...
Det blev visst en till när jag ändå höll på.
Skrivet i eld - Simon Becket
Den här hittade jag vid senaste besöket på biblioteket. Och eftersom jag faktiskt hade ganska trevligt med den förra Becketboken fick den här följa med hem. Jag älskar verkligen biblioteket! Tänk om jag hade betalat för allt skräp jag läser? Vilken bitter och sur människa jag hade blivit då. Nu kan jag lungt konstatera att jag inte slösas bort mer än lite tid.
Huvudepersonen är densamme som i förra boken. Men den här gången hamnar David Hunter på ön Runa i yttre Hebriderna. Det är väl behållningen med boken. Öar i yttre hebriderna borde få mer uppmärksamhet i litteraturen tycker jag. Det är något väldigt trevligt över stormdrabbade steniga öar i havet. När man läser om dem hemma i sin varma sköna säng alltså. Utmärkt plats för en deckare.
David skickas dit för att ta en titt på en död kropp som har hittats bränd i en övergiven stuga. Är det mord eller en olyckshändelse? Det är först inte helt självklart, men efter lite skallpussel, och nu talar jag bokstavligt sådant, kommer David fram till att det troligtvis är ett mord. Tyvärr sammanfaller detta konstaterande med en rejäl storm som gör det omöjligt att skicka ut ett utredningsteam och fler poliser till ön. Istället blir avslöjandet början på en eskalerande spiral av våld och mord på ön.
Om jag inte hade läst en halv miljon deckare innan så hade jag säkert tyckt att det här var spännande. Nu sitter jag mest och önskar att jag var elva-tolv år igen och precis hade börjat läsa de första sidorna på Tio små negerpojkar. Det var spännande, det.
Skrivet i eld - Simon Becket
Den här hittade jag vid senaste besöket på biblioteket. Och eftersom jag faktiskt hade ganska trevligt med den förra Becketboken fick den här följa med hem. Jag älskar verkligen biblioteket! Tänk om jag hade betalat för allt skräp jag läser? Vilken bitter och sur människa jag hade blivit då. Nu kan jag lungt konstatera att jag inte slösas bort mer än lite tid.
Huvudepersonen är densamme som i förra boken. Men den här gången hamnar David Hunter på ön Runa i yttre Hebriderna. Det är väl behållningen med boken. Öar i yttre hebriderna borde få mer uppmärksamhet i litteraturen tycker jag. Det är något väldigt trevligt över stormdrabbade steniga öar i havet. När man läser om dem hemma i sin varma sköna säng alltså. Utmärkt plats för en deckare.
David skickas dit för att ta en titt på en död kropp som har hittats bränd i en övergiven stuga. Är det mord eller en olyckshändelse? Det är först inte helt självklart, men efter lite skallpussel, och nu talar jag bokstavligt sådant, kommer David fram till att det troligtvis är ett mord. Tyvärr sammanfaller detta konstaterande med en rejäl storm som gör det omöjligt att skicka ut ett utredningsteam och fler poliser till ön. Istället blir avslöjandet början på en eskalerande spiral av våld och mord på ön.
Om jag inte hade läst en halv miljon deckare innan så hade jag säkert tyckt att det här var spännande. Nu sitter jag mest och önskar att jag var elva-tolv år igen och precis hade börjat läsa de första sidorna på Tio små negerpojkar. Det var spännande, det.
Kommentarer
Trackback